Oftast - och det är tur... - så tänker jag inte på barnen och hur deras situation är...utan vi leker och kramas och har roligt tillsammans. Men ibland så bara kommer det över en. Som idag när lille Kofi var sjuk, utslag över hela kroppen och febrig och sovandes på mitt bröst...så utsatt (vi ska till läkaren imorgon bitti). Förra veckan så kom tre syskon till oss, Godfred, Mami och Jojo...deras mamma har gått bort med dom är fortfarande ovetande....vad gör man????? hur kan man berätta??? Det är så mycket overkliga beslut och saker som händer varje dag, och det är så små småå människor vi pratar om...
Som igår, då kom det 16 årig flicka till oss med en liten nyfödd bebis i famnen som hon frågade om vi kunde ta om hand...Min reaktion var ju att det går ju inte, vi kan ju inte ta hand om en liten nyfödd bebis....Jaque svarar helt krasst 'But then he might die'. Det låter så hemskt och jag blir ledsen när jag skriver det nu men precis så här var det. Jag ringde hem och pratade med en av mina systrar, vi kom på att vi kunde erbjuda henne att komma och bo hos oss tillsammans med sitt barn, så hon kan få stöd och bli trygg i sin mamma roll. Och hon kanske kan hjälp till med dom andra barnen också...Och imorgon så ska Frank (han är lärare, fd barnhemsbarn, jättefin kille) åka ut och prata med henne så hoppas hoppas att det löser sig
torsdag 23 april 2009
Stort och smått
Varje dag är så händelserik. Helt slut när jag går och lägger mig på kvällarna. Och det är verkligen stort och smått...
Snart blir det nya lärare....
Igår hade vi möte med lärarna (2 timmar på det lokala språket, jag satt mest och log....). Det har varit jättemycket problem med framförallt två av lärarna, dom har bara kommit och gått, varit väldigt oengagerade. Jaque har pratat med dom flera gånger men nu var det dax att sätta ned foten. Vi har faktiskt fått in flera ansökningar från lärare som vill komma och jobba här och vi måste tänka på barnen. Vi kan inte ha folk här som inte jobbar och inte känner engagemang. Så mötet slutade med att de två kvinnorna ska sluta, och att den tredje läraren Madam Lydia ska vara kvar. Hon är helt underbar kvinna! Lätt till skratt och en jvl på att dansa....barnen älskar henne! Så nästa vecka blir det till att hålla intervjuer...ska bli väldigt spännande
Här är Daddy/Kofi, 'Great Andohs Maskot'. 2-3 år men redan kung pa skolan...
Bygget....
Bygget av skolan är i full gång! Vi hjälps åt alla (jag ar inte lika delaktig längre för det är så sjuuuukt varmt, 37C så jag orkar inte jobba ute så länge...)
Snart blir det nya lärare....
Igår hade vi möte med lärarna (2 timmar på det lokala språket, jag satt mest och log....). Det har varit jättemycket problem med framförallt två av lärarna, dom har bara kommit och gått, varit väldigt oengagerade. Jaque har pratat med dom flera gånger men nu var det dax att sätta ned foten. Vi har faktiskt fått in flera ansökningar från lärare som vill komma och jobba här och vi måste tänka på barnen. Vi kan inte ha folk här som inte jobbar och inte känner engagemang. Så mötet slutade med att de två kvinnorna ska sluta, och att den tredje läraren Madam Lydia ska vara kvar. Hon är helt underbar kvinna! Lätt till skratt och en jvl på att dansa....barnen älskar henne! Så nästa vecka blir det till att hålla intervjuer...ska bli väldigt spännande
Här är Daddy/Kofi, 'Great Andohs Maskot'. 2-3 år men redan kung pa skolan...
Bygget....
Bygget av skolan är i full gång! Vi hjälps åt alla (jag ar inte lika delaktig längre för det är så sjuuuukt varmt, 37C så jag orkar inte jobba ute så länge...)
Barnen äter ju alldeles för ensidigt. Ofta ris till frukost lunch och middag. För att komma till rätta med detta har vi hittills:
1) gjort i ordning ett rum som vi ska ha som matförråd, med hyllor på väggarna och med lås på dörren. Det gör att vi kan göra ett stort inköp i veckan. Nu har vi köpt buljong, kött och fiskkonserver, fruktkonserver, ägg mm. Färsk frukt och grönsaker är jättedyrt här.
2) Gjort upp ett matschema för hela veckan så att barnen ska få varierad kost och så att vi kan planera våra inköp.
Tv...
Jag hade fått in lite extra pengar på kontot (tack!) och bestämde mig för att göta något extra också för barnen. Så Frank och jag åkte till en begagnatmarknad och köpte en begagnad tv och dvd! Det var grymt uppskattat av barnen. Barnen som annars är sjövilda satt som fastklistrade i 4-5 timmar till Shrek, Skönheten och Odjuret och Snövit. Härligt att se dom så glada! Och jättebra för engelska. Tänkte också att vi skulle kunna använda i undervisningen sen.
söndag 19 april 2009
två inlägg plus bilder
hej alla! Fick laddat upp det jag skrivit tidigare plus bilder. Lika glad varje gång uppkopplingen räcker så länge så att det funkar!! Blev tre inlägg på samma gång här nedanför.
Ni ska veta att jag är så glad!!! Det är så härligt att vara här och nu kunna planera långsiktigt för barnen. Och för Jaque att kunna känna trygghet i att det där mest grundläggande för barnen - hyra, mat, vatten mediciner kommer att finnas för lång tid. Känns så fjuttigt med att tack så här, skulle vilja att ni kunde se och höra och känna och att jag kunde få prata och maila er alla personligen. Men nu är internet oftast så uselt uselt här. Kan skriva på min dator när jag är hemma och sen ladda upp på nätet men att vara inne på mailen och facebook är nästan omöjligt. Så även om inte blir några personliga tankar och svar direkt härifrån så ska ni veta att ni finns med mig alla och jag berättar för barnen och Jaque och vännerna om alla vänner i Sverige som bryr sig och stöttar oss.
tack för att ni finns och stöttar på alla era olika vis
kram emelie
Ni ska veta att jag är så glad!!! Det är så härligt att vara här och nu kunna planera långsiktigt för barnen. Och för Jaque att kunna känna trygghet i att det där mest grundläggande för barnen - hyra, mat, vatten mediciner kommer att finnas för lång tid. Känns så fjuttigt med att tack så här, skulle vilja att ni kunde se och höra och känna och att jag kunde få prata och maila er alla personligen. Men nu är internet oftast så uselt uselt här. Kan skriva på min dator när jag är hemma och sen ladda upp på nätet men att vara inne på mailen och facebook är nästan omöjligt. Så även om inte blir några personliga tankar och svar direkt härifrån så ska ni veta att ni finns med mig alla och jag berättar för barnen och Jaque och vännerna om alla vänner i Sverige som bryr sig och stöttar oss.
tack för att ni finns och stöttar på alla era olika vis
kram emelie
Tuffa förhandlingar....
Nu är vi nära att skriva kontrakt på skolan!!!! Längtar så att vi kan komma igång på rikigt och göra fint!! Hade det inte varit för min pappa och mamma hade vi redan skrivit under...men då hade kontraktet inte blivit alls lika bra! Nu har vi förhandlat och förhandlat och förhandlat. Säkert pratat med värden sammanlagt 15 timmar...
Värden är en riktigt bra man, pastor från en by i närheten, så det var därför som vi först kände oss trygga med att skriva på nästan med en gång. Men det var tur att vi gav det lite tid och att vi fick så bra råd hemifrån.
Nu ska vi till banken och skriva på på tisdag. Känns tryggt att vi bestämde att vi ska skriva under på en bank. Vid ett av möten var värdens advokat med, men ärligt talat...han hade lika gärna kunnat vara hans farbror...hur ska man veta??? Och nu när gäller ett så stort beslut och mycket pengar som ju är ett stort ansvar mot alla er som är med och stötta så kände jag att det var rätt att låta godtrogna emelie kliva undan för ´nu tar vi det säkra före det osäkra emelie´....
Nu är det ett tre års kontrakt med ´option´på tre år till. Vi har skrivit in att allt som vi bygger som man kan ta med får vi lov att ta med. Vi har också skrivit in att värden ska täta taken (det regnar in) och bygga eller skaffa en grind. Det känns jätteviktigt för som det är nu så kan vem som helst bara gå rätt igenom vårt område och barnen springa ut och det känns inte bra. Hyran är 600;- svenska kr i månaden. Det är dubbelt så dyrt som på förra stället men även om detta ligger mer off så är huset såååå mycket bättre. Detta är ett rikigt hus!! Ni ser på bilderna som jag ska lägga upp. Gick inte att lägga upp i de olika inläggen utan jag fick lägga alla på rad istället.
Vi har också bestämt oss för att bygga som en skolbyggnad på tomten. En dag när jag kom till barnhemmet (jag sover inte där varje natt utan ofta hemma hos min 'mamma emilia') så var alla barnen med Jaque i spetsen ute och jobbad i det som ser ut som en åker. Vi måste riva upp allt som växer där, platta till så att vi sen kan bygga. Det var bara att hugga i! I den 37 gradiga värmen....
Vi har pratat runt med flera olika snickare och ställen där man köper virke och murblock. Det kommer kosta ca 8000 och då är vi med och bygger själva under ledning och med hjälp av en eller två snickare. Den här gången ska jag inte betala förrän allt är klart (det lärda jag mig sist när vi skulle bygga två väggar på det förra barnhemmet och de efter halva väggen sa att den andra halvan skulle kosta dubbelt så mycket att göra klart....)
Det kommer bli så roligt att få riktiga skolsalar! Då måste vi bärja planera för skolan ordentligt, vi har tyvärr haft problem med flera av lärarna så det är jobbigt och osäkert....berättar mer om det en annan gång nu är jag så glad för att vi har kommit igång och vill bara tänka på glada saker!!! Jag hade ju med mig 87 kilo övervikt på planet ner....som tur var var det en av alla er kloka och peppande som stöttar mig som tipsat om att man kunde betala övervikt i förväg och att det var mycket billigare (kostade 1500). Kulramar och världskartor och massa barnböcker på engelska. Och fotbollar och hopprep...har inte tagit med ngt till barnen ännu. Ville inte att det skulle bli sakkalas när jag kom utan ta allt lite eftersom
Jag har köpt malariamyggnät och satt på alla fönster. Hoppas hoppas att det kommer att göra skillnad!!! Över hälften av barnen hade ju malaria vid läkarkontrollen och äter nu medicin. Hoppas så att det ska bli bättre nu
Värden är en riktigt bra man, pastor från en by i närheten, så det var därför som vi först kände oss trygga med att skriva på nästan med en gång. Men det var tur att vi gav det lite tid och att vi fick så bra råd hemifrån.
Nu ska vi till banken och skriva på på tisdag. Känns tryggt att vi bestämde att vi ska skriva under på en bank. Vid ett av möten var värdens advokat med, men ärligt talat...han hade lika gärna kunnat vara hans farbror...hur ska man veta??? Och nu när gäller ett så stort beslut och mycket pengar som ju är ett stort ansvar mot alla er som är med och stötta så kände jag att det var rätt att låta godtrogna emelie kliva undan för ´nu tar vi det säkra före det osäkra emelie´....
Nu är det ett tre års kontrakt med ´option´på tre år till. Vi har skrivit in att allt som vi bygger som man kan ta med får vi lov att ta med. Vi har också skrivit in att värden ska täta taken (det regnar in) och bygga eller skaffa en grind. Det känns jätteviktigt för som det är nu så kan vem som helst bara gå rätt igenom vårt område och barnen springa ut och det känns inte bra. Hyran är 600;- svenska kr i månaden. Det är dubbelt så dyrt som på förra stället men även om detta ligger mer off så är huset såååå mycket bättre. Detta är ett rikigt hus!! Ni ser på bilderna som jag ska lägga upp. Gick inte att lägga upp i de olika inläggen utan jag fick lägga alla på rad istället.
Vi har också bestämt oss för att bygga som en skolbyggnad på tomten. En dag när jag kom till barnhemmet (jag sover inte där varje natt utan ofta hemma hos min 'mamma emilia') så var alla barnen med Jaque i spetsen ute och jobbad i det som ser ut som en åker. Vi måste riva upp allt som växer där, platta till så att vi sen kan bygga. Det var bara att hugga i! I den 37 gradiga värmen....
Vi har pratat runt med flera olika snickare och ställen där man köper virke och murblock. Det kommer kosta ca 8000 och då är vi med och bygger själva under ledning och med hjälp av en eller två snickare. Den här gången ska jag inte betala förrän allt är klart (det lärda jag mig sist när vi skulle bygga två väggar på det förra barnhemmet och de efter halva väggen sa att den andra halvan skulle kosta dubbelt så mycket att göra klart....)
Det kommer bli så roligt att få riktiga skolsalar! Då måste vi bärja planera för skolan ordentligt, vi har tyvärr haft problem med flera av lärarna så det är jobbigt och osäkert....berättar mer om det en annan gång nu är jag så glad för att vi har kommit igång och vill bara tänka på glada saker!!! Jag hade ju med mig 87 kilo övervikt på planet ner....som tur var var det en av alla er kloka och peppande som stöttar mig som tipsat om att man kunde betala övervikt i förväg och att det var mycket billigare (kostade 1500). Kulramar och världskartor och massa barnböcker på engelska. Och fotbollar och hopprep...har inte tagit med ngt till barnen ännu. Ville inte att det skulle bli sakkalas när jag kom utan ta allt lite eftersom
Jag har köpt malariamyggnät och satt på alla fönster. Hoppas hoppas att det kommer att göra skillnad!!! Över hälften av barnen hade ju malaria vid läkarkontrollen och äter nu medicin. Hoppas så att det ska bli bättre nu
Drömmen - en skolväska...
Det här skrev jag förra veckan men kom inte till internet för att publicera förran nu:
Igår hade vi en jättefin dag med barnen. Jaque och jag samlade de äldra barnen, mellan 7-15, och berättade att nu är det nästan klart att vi ska få vara kvar här på det här hemmet. Och att vi skulle börja planera för framtiden och att det var viktigt för oss att veta vad de tyckte var viktigt. Dom fick en timme att sitta och prata och sen skulle de säga tre saker som de tyckte var viktiga, och tre saker som de tyckte hade varit roligt att ha eller göra.
Listan på roliga saker var lång (och hade nog kunnat skrivas av vilka barn i världen som helst...) - det var musik, fotbollsmål, färger, bollar, hopprep, böcker.....
Men vet ni vad som stod på topp tre för nästan alla över viktiga saker?
En skolväska (eller skolkläder)! Och några hade skrivit en skolbuss!?! När vi frågade (dumma som vi var och inte fattade med en gång...) varför, de har ju inga böcker och 'skolan' ligger ju på barnhemmet...så svarade de så uppriktigt så det skar i hjärtat 'vi vill ha precis som vanlia skolbarn, som barnen på marknaden' (det är väldigt vanligt med skoluniform här) ´och om vi har en buss så kan vi åka med den och spela fotboll mot barn i andra skolor´
Igår hade vi en jättefin dag med barnen. Jaque och jag samlade de äldra barnen, mellan 7-15, och berättade att nu är det nästan klart att vi ska få vara kvar här på det här hemmet. Och att vi skulle börja planera för framtiden och att det var viktigt för oss att veta vad de tyckte var viktigt. Dom fick en timme att sitta och prata och sen skulle de säga tre saker som de tyckte var viktiga, och tre saker som de tyckte hade varit roligt att ha eller göra.
Listan på roliga saker var lång (och hade nog kunnat skrivas av vilka barn i världen som helst...) - det var musik, fotbollsmål, färger, bollar, hopprep, böcker.....
Men vet ni vad som stod på topp tre för nästan alla över viktiga saker?
En skolväska (eller skolkläder)! Och några hade skrivit en skolbuss!?! När vi frågade (dumma som vi var och inte fattade med en gång...) varför, de har ju inga böcker och 'skolan' ligger ju på barnhemmet...så svarade de så uppriktigt så det skar i hjärtat 'vi vill ha precis som vanlia skolbarn, som barnen på marknaden' (det är väldigt vanligt med skoluniform här) ´och om vi har en buss så kan vi åka med den och spela fotboll mot barn i andra skolor´
Ja, hur ska man tänka här? Känns ju helt onödigt att prioritera att lägga pengar på att köpa skoluniformer till barnen...samtidigt ska man nog inte underskatta behovet av att få ´känna sig som alla andra´. Speciellt för mina fina goa barnkompisar som ju aldrig haft någon riktig tillhörighet i världen.
Vad tycker ni???
Bilder!!
Här kommer lite bilder!
Med barnen när vi pratar om att vi ska bygga som en skola på gården. I bakgrunden ser ni den mur som går runt barnhemmets område och hålet där vi hoppas att vi ska få en grind så att vi kan låsa om oss.
Med Kofi på höften...Häromdagen så träffade jag några norska tjejer, på bilden Ingrid, som ville komma med och hälsa på. Vi hade sååå rolig dag lekte med barnen hela dagen!! Jätteglad att få lära känna dessa goa tjejer och hoppas vi ses igen!
Här håller vi på och röjer!
Dom ringer till Sverige....; )
kasoa, det enda trafikljuset
Efter vi har röjt upp...det är här vi ska bygga skolbyggnaden!
Här röjer barnen, ser ut som en åker...De tyckte det var jättekul att vara med och hjälpa till
Här är vår fina skola!!
lycka!!
sagostund, bästa stunden på hela dagen (tycker jag iallafall...)
Huset igen
fredag 10 april 2009
Lycka!
Vilken lycka att vara tillbaka bland alla barnen igen! Jag var nervös över hur det skulle bli och kännas och började resan med många fjärilar i magen...men när jag väl kommit fram till barnhemmet så tog det inte många minuter innan allt var glömt (lååånga resan, bråk i tullen, uppbrutna väskor, 37 grader värme...) - det kändes helt helt underbart att vara tillbaks!
Hade ljusa kläder på mig eftersom det var så varmt men det ångrade jag sen...50 barn över mig...låg som underst i en sån där fotbollshög....helt lerig efteråt! Lerig men lycklig!
Barnen hade övat in en sång och en dans.
Jag hoppas kunna skriva snart igen men bara några snabba reflexioner:
- många barn hade kommit tillbaks men långt ifrån alla, känns så oroligt...samtidigt så påminde Jaque mig om att hur hemst det än är så är ju barnen 'vana' av att leva på gatan, det är så ju de allra flesta bodde innan de kom till barnhemmet
- det känns så viktigt att skapa en tryggt glatt hem fullt av och möjligheter så att barnen som kommer inte känner behov av att lämna - det är mitt huvudmål!
- nya barnhemmet:
Jaque och barnen flyttade ju i februari till ett nytt ställe efter att dom blev vräkta från det förra. Det nya stället är så mycket finare, mycket mer som ett hem! Flera olika små rum och i ett rum finns tom en soffa...OCH DET FINNS ELEKTRICITET! Jag som hade köpt med mig en superficklampa för sagostunderna på kvällarna....men den behövs när jag ska gå ut på kvällen för då är det helt kolsvart....
Men det finns inget bra rum för att ha skola i, rummen är för små. Det behöver vi lösa. OM vi bestämmer oss för att vara kvar här (vi ska ha möte med värden nästa vecka) så ska vi se om vi kan bygga bara som ett tak ute på gården med bänkar under - det hade varit bra
Med hyreskontraktet så ville jag att vi skulle försöka få ett långtidskontrakt, typ tio år. För om vi ska investera i byggnaden så känns 3-4 år för kort...Men alla bara skrattade när jag sa det...Det är så stor expansion i Ghana så ingen vill binda upp sig så länge....vi får se hur det går - jag återrapporterar efter mötet med värden
- kärlekstörst! Ja, många av barnen, speciellt dom små längtar längtar så efter närhet. Två av de minsta, typ två år, som jag var mycket emd sist, dom har inte släppt mig sen jag kom...Och så snart jag tar upp dom när jag kommer på morgonen så somnar den ena direkt....måste nog lära mig hur man bär med sådan där sjal annars kommer ryggen bli trött trött.....
- imorgon ska vi ha gruppdiskussionen på barnhemmet. Känns så viktigt att involvera barnen, speciellt dom större mellan 7-15 år i hur planerna för framtiden ska bli. jaque och jag har lite idéer för hur vi ska göra, ska bli spännande - jag återkommer
ja, det var lite i all hast och så kommer det bli. Ibland kan jag skriva själv och ibland har mina systrar lovat att hjälpa mig och skriva om jag inte kommer åt internet. Har köpt ett lokalt mobilabbonemang så det kostar bara 50 kr för en timme att ringa hem, jättebra!!!
Jag måste bara berätta en sista sak - Anko, en av de äldre killarna, han är nog runt 13 men ingen vet riktigt. Är en lite stöddig kille och sist jag var här så kom jag aldrig riktigt innanför hans skal...Nu precis när jag skulle gå hem så kom han springande efter mig, stod och tittade ner lite och sen la han en hand på min axel och sa - sister emelie, you came back, i missed you so much....och sen sprang han iväg...
vi hörs snart igen, då vet jag mer om planerna för framtiden hoppas jag, det känns så tryggt att veta att vi nu kan tänka lite långsiktigt - de pengar jag har på kontot från alla er som stöttat gör att vi kan höja blicken ovanför 'vatten och mat för dagen' och tänka på vi verkligen ska kunna skapa det där trygga glad hemmet som hjälper barnen att stå på egna ben när de blir stora nog!
Nu blev det lite långt...men det var för att det var första sen kom ner, sen hoppas jag kunna skriva lite oftare istället. Jag hoppas också kunna lägga upp lite bilder snart.
Hej så länge!
Emelie
tisdag 7 april 2009
Motgång....
Nu börjar det närma sig! Hoppas bara jag kommer iväg som planerat...har varit strul med mitt visum men det verkar lösa sig - håll tummarna!
Det har hänt en jobbig sak som jag inte rapporterat om ännu men som det känns viktigt att berätta även om det blir så här i efterhand. När jag talade med Jaque för snart två veckor sedan så berättade han att 30 barn hade rymt från barnhemmet....De hade haft så ont om mat så att barnen hade helt enkelt lämnat - sökt sig ut på gatan igen eller till något annat ställe där de kunde få mat...Så är villkoren. Det handlar om överlevnad. Blev så ledsen! Och arg! Och frustrerad! Först på Jaque för att han inte ringt och berättat att det var så dåligt ställt, sen på hela situationen, det är så utsatt!
Jag hade inte fört över några nya pengar (utöver min tidigare stående överföring) sen insamlingen startade eftersom jag ville ta ett samlat grepp. Har ju haft möten med både banken och pappas och mammas revisor för att få hjälp att lägga upp en budget och en plan.
Men hade ju ingen aning om att det var så illa ställt! Och Jaque svar när jag blev ledsen/arg och frågade varför han inte ringt var ' men emelie, jag kan inte ringa varje gång vi har slut på ris och mat....'.
Nu ska vi lägga upp ett system så att det inte ska behöva hända igen.
En av de första sakerna jag ska göra när jag kommer ner är att förhandla med dom som vi köper mat av på marknaden och dom som vi köper vatten av och se till att vi kan få som en stående order. Med de pengar som alla ni härliga kloka engagerade människor bidragit med så kan vi nu få en helt annan framförhållning!!!
Några av barnen har kommit tillbaka nu och Jacque skulle ge sig ut till marknaden till helgen och se om han kunde hämta hem fler av barnen, han trodde det, det är ju där dom brukar vara runtomkring...
Jag rapporterar hur det har gått när jag kommit ner och fått en egen bild.
Tack igen alla för allt engagemang och pepping, det värmer mig så mycket!!! Nu när jag åker ner snart så känns det inte längre som att jag står lika ensam. Men det är också stora förväntingar och ni ska veta att jag gör mitt allra bästa för att allt stöd som kommer hemifrån ska komma fram på bästa sätt. Men det känns viktigt för mig att också berätta om sådant som är problematiskt och som inte fungerar - det är ju bara då som vi kan slå våra kloka huvuden ihop och se hur vi kan hjälpas åt att komma på bättre sätt...
hej så länge!
Emelie
Det har hänt en jobbig sak som jag inte rapporterat om ännu men som det känns viktigt att berätta även om det blir så här i efterhand. När jag talade med Jaque för snart två veckor sedan så berättade han att 30 barn hade rymt från barnhemmet....De hade haft så ont om mat så att barnen hade helt enkelt lämnat - sökt sig ut på gatan igen eller till något annat ställe där de kunde få mat...Så är villkoren. Det handlar om överlevnad. Blev så ledsen! Och arg! Och frustrerad! Först på Jaque för att han inte ringt och berättat att det var så dåligt ställt, sen på hela situationen, det är så utsatt!
Jag hade inte fört över några nya pengar (utöver min tidigare stående överföring) sen insamlingen startade eftersom jag ville ta ett samlat grepp. Har ju haft möten med både banken och pappas och mammas revisor för att få hjälp att lägga upp en budget och en plan.
Men hade ju ingen aning om att det var så illa ställt! Och Jaque svar när jag blev ledsen/arg och frågade varför han inte ringt var ' men emelie, jag kan inte ringa varje gång vi har slut på ris och mat....'.
Nu ska vi lägga upp ett system så att det inte ska behöva hända igen.
En av de första sakerna jag ska göra när jag kommer ner är att förhandla med dom som vi köper mat av på marknaden och dom som vi köper vatten av och se till att vi kan få som en stående order. Med de pengar som alla ni härliga kloka engagerade människor bidragit med så kan vi nu få en helt annan framförhållning!!!
Några av barnen har kommit tillbaka nu och Jacque skulle ge sig ut till marknaden till helgen och se om han kunde hämta hem fler av barnen, han trodde det, det är ju där dom brukar vara runtomkring...
Jag rapporterar hur det har gått när jag kommit ner och fått en egen bild.
Tack igen alla för allt engagemang och pepping, det värmer mig så mycket!!! Nu när jag åker ner snart så känns det inte längre som att jag står lika ensam. Men det är också stora förväntingar och ni ska veta att jag gör mitt allra bästa för att allt stöd som kommer hemifrån ska komma fram på bästa sätt. Men det känns viktigt för mig att också berätta om sådant som är problematiskt och som inte fungerar - det är ju bara då som vi kan slå våra kloka huvuden ihop och se hur vi kan hjälpas åt att komma på bättre sätt...
hej så länge!
Emelie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)