söndag 21 juni 2009

bara ett halvt hjärta...

...andra halvan har jag kvar hos Jaque, Frank, Isaac, Daddy, Frances, Fredrick, Mohammed, Anko, Grace, Philip, Beatrice, Dakos, Godfred, Tony, Mavis, Mary, Vanessa, Vicencia, Janet, Celestina, Mary, Angela, Frances Witty, Comfort, Bright, Sammy, Isaac, Nanna Boache, Florence, Josephine, Promis, Gifti, Albert, Frances, Ed, Desmond,, William, Isaac, Bismarck, Angelina, Kofi, Andho, Samuel, Bright, David, Mary,  Frances, Otto, James, Philip A, Junior, Sylvester, Metosela, Abigail, Meriama, Abigail O, Samsung, Sa
rah, Steven, Bruce, Ebeni, Eric, Jojo, Sam, 

...min 63 barn stora helt underbara familj! 



Bild på några av barnen i sina fina sverigedräkter!


Åkte från barnhemmet i onsdags...enorm sorg i hjärtat! Gör fysiskt ont. Men vet ju att jag måste åka hem. Både för att jag längtar efter min 'riktiga' familj - och för att jag måste hem och arbeta och spara ihop pengar.  

Hade avskedsfest med barnen på måndagkvällen, hade fixat en kompis som kom med stora högtalare och spelade musik - barnen ÄLSKAR att dansa! 
 


Här kommer en liten danssnutt, inte från festen men från en vanlig dag.


Åkte in till Accra på tisdagen för att flyga på onsdagen. Men på tisdag kvällen så ringde Jaque och sa att Frances hade kollappsat...han hade bara svimmat och var helt frånvarande...dom hade tagit honom till en sjukstuga nära, där han fick dropp och fick ligga över natten. Blev så orolig. Vill bara vara nära honom när han var så dålig. Jag tog en taxi och satt med Jaque och vakade hos Frances över natten...F blev bättre på morgonen, och jag var tvungen att åka till flyget...Pratade med Jaque imorse och F är inte frisk ännu men på bättringsvägen.  

Ja, nu är jag hemma i en annan verklighet...Konstigt det är att bara en natt bort så är allt så annorlunda. Det känns skönt att vara hemma men det är verkligen blandade känslor. 


Jag och några av tjejerna, vi hade en 'tjejdag' där vi bara dansade, hade modevisning och bara löjlade oss...

TACK!!! alla som är med och stöttar!!! Pengarna gör ALL skillnad. Och er PEPPING genom mail och kommentarer ger mig så mycker kraft och energi. 
Vi har kunnat göra så mycket bra och på det viset känns det tryggt att åka hem - förutsättningarna är verkligen sååå mycket bättre nu. Men vi är långt ifrån klara....nu måste vi få allt att gå runt...och det handlar i slutändan om pengar...

Jag har inte haft möjlighet att skriva så mycket under resan men jag tänker skriva under sommaren anteckningar från min dagbok. Och redovisa allt som gjort...och om tankar för framtiden! 

Så vi hörs snart igen, kram emelie



tisdag 16 juni 2009

SMS från Emelie och Ullis...

...inatt kl 00.59:
" Emi och jag har ikväll slagit rekord i svettning, inte bara en gång utan sju ; ). Vi har tokdansat hela kvällen med alla barnen, galet roligt! Imorgon är det avsked och tufft för emelie så vi laddar på för fullt med skratt här nu! Puss på er, ses snart!"

(via syster elenore)

söndag 14 juni 2009

skolan är klar!

eller i alla fall skolbyggnaden...Och kl 08.00 varje morgon så står barnen uppradade utanför skolan för morgonsamling och sång. I sina fina skoluniformer! Har inte kunnat lägga upp bilder så får göra det i efterhand när kommer hem till Sverige vid midsommar. Ni ska se barnen - dom är så fina, växer flera centimeter med sina skoluniformer på!

Vaknar det gör barnen runt fem, då gal tuppen (på riktigt!) och kvart över fem är det full lek bus och dans på gården! Sen frukost och sen delas barnen upp istädlag - det blri snabbt stökigt och sen blåser det runt så mycket sand så att det behöver sopas och städas upp varje morgon

Skolan håller på till kl tre. Vi har fått upp svarta tavlor och byggt flera bänkar som barnen sitter på så fint. Det är bara vanliga sittbänkar så böckerna får de ha i knät, men det funkar jättebra.

Barnen är uppdelade i fyra klasser, inte efter ålder utan efter deras kunskaper. Det varierar väldigt---först var jag väldigt förvånad över hur bra alla kunde läsa, de kommer ofta och sätter sig och vill läsa högt...men när ullis kom från sverige med nya böcker-...då var det ingen osm ville läsa längre...visade sig att mina duktiga streetsmarta barnkompisar helt enkelt lärt sig all text utantill....; )

Men nu är det ordning och reda med skolan och tider och fyra bra lärare är på plats - så snart ska de kunna känna stoltet på rikigt över att kunna läsa!

Vi har anställt en äldre kvinna också, Katie, som ska ta hand om alla de mindre barnen under dagarna. Det är ca 20 barn som är under 5 år, hon är klok, lugn, erfaren och har en så stor och go famn att jag själv skulle vilja krya upp där och somna en stund.....

För nu börjar jag känna mig lite trött, både fysiskt och psykist. Har svårt att sova och komma till ro, tänker mycket på att det snart är dax att åka hem...kan inte tänke på det utan att börja gråta...vet inte hur det ska kunna gå att säga hejdå...vi är så nära nu, sover äter busar skäller (lite ibland...) kramas dansar lyssnar pratar och kramas lite mera...känns skönt att ullis är här...det är också en påminnelse om mitt andra liv, familj och vänner hemma som jag ju saknars såååå sjuuukt mycket också!!!

nu ska det bli filmstund...det har vi nästan varje kväll, Ullis var rätt chockad över tv och dvd - det passar liksom inte in i bilden...här är ju minst sagt rätt så enkelt i övrigt...och så mitt i allt en tv...barnen älskar det och jag är så glad att jag fick pengar och valde att göra den prioriteringen! lejonkungen och tarzan går varma...Nästa gång ska jag se om kan ta med några svenska filmer som finns på engelska, hade varit roligt att visa, typ Emil

kram kram så länge!

torsdag 4 juni 2009

60 kg och mycket förväntan!

Hej alla, det här er Emelies syster Ulrika som skriver. Nu är jag på flygplatsen och väntar på planet som ska ta mig till Emelie, barnen och en annan verklighet i Kasoa!

Med mig har jag tre fullpackade väskor - fulla med miniräknare, pennor, kläder till lärarna (skjortor och blusar med glitter...) 60 sverige/fotbollsdräkter, linjaler, engelska böcker.....och så kontorsmaterial (pärmar, mappar mm). Vi ska hjälpa Jaque att komma i ordning med ett litet kontor där han kan samla all information. Emelie hade letat och letat men inte hittar några pärmar så det har jag nu med mig...Tack alla som har hjälpt till att samla ihop saker! När vi åke ner så här så är det roligt att kunna ta med sig saker, speciellt sådant som är dyrt eller inte går att få tag på i Accra. Annars är principen som Emelie och vi arbetar utifrån att så mycket som möjligt köpa saker på plats - på så vis så blir det ju dubbelnytta för pengarna: barnen och barnhemmet får det som behövs OCH man bidrar till stödja den lokala ekonomin

Härligt ska det bli att träffa Emelie, att få träffa och lära känna alla de personer som blivit så viktiga i hennes liv - och som hon har blivit så viktig för! Vi ska bo på barnhemmet - så det blir 'bucket showers' (spann duschar) som gäller...och det lär behövas! För tydligen är det väldigt väldigt varmt, över 40C...

Nu är det dax att gå på planet! VI hörs igen hälsar Ulrika.

p.s har ni läst om Emelie i Hemmets Veckotidning (eller om det var Hemmets Journal...). En av de där tidningarna med korsord och mattips. Det är ett jättefint reportage om Emelie och hennes arbete där

onsdag 3 juni 2009

karate i värmen

I morse när jag kom till skolan så stod alla barnen och hade karate! Jaque hade träffat en kille som var jatteduktig på karate och frågat om han ville följa med och visa barnen...ni skulle se killarna och tjejerna, vi skrattade så vi grät!! Jag var med i två minuter sen fick jag gå in...här är så varmt...

Är inte klar med rekryteringen av lärare ännu, inte så lätt som jag trodde. Så viktigt att det blir rätt. Lärarna här har ju en dubble funktion, de är både lärare OCH 'mamma' och 'pappa'. Vi behöver kunniga, engagerade, varma och glada personer. Jag vet att dom finns vi behöver bara leta lite bättre!

Har också träffat en pensionerad rektor som ev. skulle vara intresserad av att komma och arbeta som ett stöd till Jaque som en slags föreståndare. På mitt svenska sätt så tänkte jag att det skulle vara bra och tryggt för Jaque med en äldre person att ha vid sin sida, men Jaque är inte riktigt lika övertygad...man har en helt annan respekt för och äldre har en helt annan ställning här. När tex allt bråket var med polisanmälan och allt så kallade min 'mamma' in den äldsta personen i släkten för att vara med på rådslagen/mötena...Inte för att han var direkt insatt, utan bara för att hans blotta närvara gav respekt! Det är egentligen något väldigt fint i att man erkänner och lyfter fram den erfarenheten som äldre personer sitter på (i sverige kan jag ofta få känslan av att det är nstan tvärtom...). Men nu, här på skolan, så är Jaque då orolig att han inte längre kommer att få något att säga till om. Han kan inte säga emot någon som är äldre om dom skulle tycka olika, så är det bara. Ja, så vi får se hur det blir, inte säkert heller att kvinnan kunde. Jag har fullt förtroende för Jaque, han växre i mina ögon dag för dag. Klok som en bok ör han. Men vet också att det är en stor press, så hade kännts tryggt om det var någo han kunde dela den med när jag inte är hör.

Annars så är jag sååå glad för att min syster ullis ska komma och hälsa på!!!! Hon kommer imorgon torsdag - längtar! Ska bli så häftigt att få dela det som jag upplever här med henne, att hon får träffa alla barnen, mina kompisar och min ghana familj.

kram emelie