torsdag 24 december 2009

Ljus i julmörkret!

När det är elavbrott i Kasoa och på barnhemmet så ser man INGENTING.

Jag får be barnen att le för annars går jag in i dom...

SÅ jag hör hela tiden bara "Mama Emelie, mama emelie, mama emelie do you see me??
I'm smiling!"

Vet inte om funkar lika bra här hemma i Sverige men ni kan ju testa nu under julhelgen ; )

Hoppas ni får en riktigt skön och glad jul!

Stor kram till er alla!
Emelie
ps i dagens Dagens Industri kan man läsa en artikel om barnhemmet


torsdag 17 december 2009

Snart jul också i Ghana....

....den blir inte vit men glad och med hopp om framtiden!



Det blir första julen med alla barnen i barnhemmet. Önskar att jag vore där... ; (








Pratat med Jacques mycket om julen sista dagarna. För mig handlar julen väldigt mycket om traditioner. Vi vill skapa traditioner för barnen som de sen kan ta med sig i livet utanför barnhemmet. Det handlar mycket om gemenskap - men också om tro på framtiden. att kunna tänka - 'nästa jul, då ska vi...!' Många av barnen har aldrig riktigt haft det perspektivet innan.

Ett tag tänkte vi köpa gran (christmans tree), men den kostade 95 CD (ca 600) sa Jaqcues - nu slår det mig - VAD skulle granen komma ifrån??? Det måste varit en plastgran han menade, ha ha vad jag knäpp jag är. Vi har iallafall bestämt att vi ska pynta huset och göra fint istället för att lägga pengar på plastgran. Och ha fest med massor av musik och dans! Och vi har bestämt att vi ska köpa kyckling - det är fest! Och kanske glass - det är verkligen fest!







Skrev precis ett mail till en av alla er engagerade intresserade personer som jag är så glad över! Och då slog det mig...tänk att det var bara ett drygt år sedan som jag lärde känna Jacques och barnen!

Så otroligt mycket som har hänt den dess! Så mycket känslor, förtvivlan ibland men mest skratt! Och stolt blir jag när jag tänker på vad vi har åtstadkommit. För bara ett år sedan bodde J och barnen i ett ödehus, utan nästan någonting. Barnen sov direkt på jordgolvet, nästan alla var sjuka, vattnet hämtade dom från närmsta dike, mat fanns ofta men inte alltid...för många av oss skulle vi kalla des misär....

(läs hur allt började: http://emelieighana.blogspot.com/2009/03/37-kronor-kan-fortfarande-forandra-liv.html)

MEN det som ju var så underbart var att det var att det var inte det som jag tänkte på när jag kom till barnhemmet. Utan det som slog mig var att det fanns så mycket värme och kärlek och bus mellan barnen och från Jacques...tillskillnad från de andra barnhemmen som jag varit på som hade rent vatten och mat men där barnen var ledsna, lärarna trötta och det förekom en hel del våld...låter konstigt nu när jag tänker på det men så var det vekligen....


Så häftigt det känns att nu ett år senare så är ser livet så mycket ljusare ut för barnen!


- Alla barnen är friska.
Efter hälsoundersökningar, vaccinationer OCH RENT VATTEN så dröjde det bara några veckor tills nästan alla barnen var friska igen. Så lite som krävdes, så stor skillnad! Det är inte klokt. Världen är för orättvis.

- Barnen har ett HEM nu, inte bara någonstas att bo.
Vi har gjort så fint vi kan i olika rum och madrasser att sova på och sängar (ofta ligger ju barnen flera stycken i samma säng, vana vid att sova nära nära!)

- och störst av allt - Barnen har en SKOLA att gå till! (http://emelieighana.blogspot.com/2009_07_01_archive.html)
Och inte bara vilken skola som helst - utan en som är godkänts av myndigheterna så att barnen sen kan visa formellt vilken utbidlning de har fått. Kunskap är allt - jag är så otroligt glad för att vi kämpade oss igenom hela bygget och sen tillståndsprocessen.....En blick på barnen i sina skoluniformer...och det är värt varende minut av frustration....!





- Vi har något som börjar likna en trygghet och förutsägbarhet.
Att veta att vi kommer att ha råd att fylla vattentanken, köpa mat, betala löner, betala hyra, våga anställa två utbildade lärare, en rektor, att kunna ge barnen en hälsoförsäkring också detta året.....och det hade aldrig gått utan det ekonomiska stödet som vi får från några personer och organisationer, både engångssummor och de som har möjlighet att stötta regelbundet (L!). Och all pepping!!

...och inte att förglömma....JAG (och jag tror att många av er i min närhet) har blivit gladare och klokare människor! Att få möta så mycket häftig energi och vilja att lära sig nytt, att ta hand om varandra....att stötta fast man inget har själv....min stora hjälte är Jacques, lärarna och barnen!

Oj, nu blev det lite långt igen...

Sköt om varandra i julen, de som ni har nära och kanske en tanke och ett sms eller samtal till dom som inte har lika många nära....det finaste man kan ge är ju faktiskt av sin egen tid - slösa med den!!

Och vill ni skicka en tanke och eller en peng till Great Andho och barnen så vet ni var vi finns ; )

kram emelie
mitt mål är fortfarande 100 personer som stöttar med 100kr i månaden. Allt gör skillnad!

fredag 11 december 2009

En dag på Great Andho

Här kommer lite från en dag på Great Andho





Wilemina (ca 2- 3år) äter bönor och ris till lunch


William, Beatrice and Ofosu gottar sig




Uppläggingsdax för lunchen (utvecklingsområde ??)



Här är våra toaletter som vi har byggt (utedass). Gjort all skillnad. Innan så var det lite hur som och lite överallt, det var inget bra.



Nästan alla barn och lärarna


Jacques och jag med lärarna och rektorn


Jag var jätte spänd på att träffa rektorn (ovanför Gifty kvinnan i rosa tröja). Han har en väldigt viktig roll. Och jag och Jacques har höga förväntningar! Han är dyr som tusan...; )
Vi hade många bra samtal angående hur vi lär ut och hur vi tänker kring diciplin. Det vanliga är att man har bestraffningssystem där man också slår barnen. Jacques och jag har en helt annan filosofi - vi vill hellre jobba med belöningssystem! Vi ser också hur barnen lär av varandra, hur de ser om någon gjort något bra som bekräftas att de blir stolta och glada - och också vill göra så! Det är viktigt att visa på hur man man få och ge respekt genom att vara en bra person, inte genom att slå eller hota.

När jag var nere nu så tog vi också beslut om att vi skulle anställa tre "riktiga lärare", med examen. Det känns viktigt att prioritera så att vi lär ut på bästa sett. Det inspirerar även de andra lärarna. Att rekrytera lärarna och förhandla lön blev rektorns första uppgift. Och nu fick jag rapporterat att två av lärarna är anställda, först som en slags provanställning.


Vi kom också överns att Mr Layi ska rapportera till mig varje månad,fick mitt första mail för veckan där han infomerade mig om att vi har hittat 2 kvinnliga lärare till klass 1 0 6. b



Jag är lärare....




Jag skulle undervisa första dagen men det blev kaos istället när kameran kom fram. Det är det roligaste dem vet när jag fotar dem!

Mr Wonder undervisar



Bild på skolan

Vår fina skola. På väggen skriver vi upp viktiga saker som inte får glömmas, tex att inte slå barnen eller att på lördag så ska vi spela match. När jag ser bilden nu så tänker jag att hmm...lapparna sitter nog lite högt upp...och texten kanske lite liten för barnen att läsa....ett utvecklingsområde till ; )

Vad som var helt underbart att se hur barnen på bara några månder har utvecklats så mycket! De små börjar lära sig engelska och barnen växer så det knaker. De suger in sig all kunskap.



Undervisning i förskolan

I klassrummet för de små barnen är allt i deras höjd, svarta tavlan, stolar och bord.


video

Filmen: undervisning i förskolan

Som ni ser är barnen i olika åldrar. De går i klass beroende på vilken nivå de är, inte ålder.

Barnen pratade med mig en dag och sa att nu tycker dom det är dags att jag börjar lära mig deras lokal språk. Jag säger hela tiden att engelska är såå viktigt. "Tycker du inte det är viktigt att lära dig vårat språk madam emelie?" Vad säger man?

Så kl 9 på kvällen fick jag sätta mig i skolabänken och ojojoj vad baren har skrattat. men det är inte lätt att utala NKY tillsammans ''nky' ...Men jag försöker!
Så nu kan jag presentera mig och säga jag älskar dig och sluta!! Alltid något

VI hörs snart igen

kram emelie