tisdag 14 september 2010

....därför är jag så glad!!!

Vet inte riktigt var jag ska börja...men måste nog först säga att det allra största för mig under de här två åren med barnen och Great Andho och det som gör mig så glad. Varje dag. Det är det otroliga engagemang som jag möter från människor. Familj, vänner...men kanske framförallt det från helt okända personer! Personer som läst eller hört om mitt arbete - och sen tar en kontakt - ger en peng eller delar med sig av idéer och erfarenheter.

Alla ni som följer mig, skickar ett mail, skriver en kommentar, ringer då och då, stannar på för en pratstund eller lite pepp på ICA Effkå när jag jobbar..... Farmorn som gav sina tre barnbarn att stödja mig varje månad i julklapp, min syssling och hans fru som slutat köpa presenter när de går bort utan ger pengarna direkt till Great Andoh istället, och ännu häftigare - deras kompis som ska gifta sig och som jag aldrig träffat men som på inbjudan skrivit att inga presenter utan pengar till Great Andho! - killen i mellanstadiet som sålde sina leksaker och skänkte pengarna, mina tre huvudmånadssponsorer (LD, Fam J och stockholmsfamiljen) som ger mig trygghet varje månad, Rotary-familjen med all erfarenhet och coachning (RB), Cecilia som hjälpt mig med mitt fina infomaterial, ni som vill vara med och stötta bygget, Helene som dansar.....ja listan är mycket längre och ni vet vilka ni är. Bara häromdagen hade jag ett hur spännande möte som helst med ett par som hört av sig och var intresserade av att vara med och stötta långsiktigt....




Jag hoppas också ni förstår - verkligen förstår - hur mycket kraft och framtidstro som detta engagemang ger mig. När det ser tufft ut...oron växer för att pengarna inte räcker till för det som behövs...matpriserna bara går upp och upp....barnen blir sjuka och behöver dyr vård...drömmen om att kunna bygga nytt känns långt borta....då tänker jag på alla som ger av sitt engagemang och av sina pengar och tänker - det ska gå!!

Det var en sån här spontankontakt för två veckor sedan som ledde till att jag i fredags stod på Skandinaviums scen (!!) och berättade min, Jaqcues och barnens historia för 2500 (!!!!!) personer. Jag bytte kläder tre gånger den morgonen. Först av lite allmän nojjighet...sen för att jag var helt genomblöt....; )

Det var Mary Kay som hade ett stort event för sina nordiska, fristående återförsäljare. Bara det var en upplevelse i sig att vara med på. Det var tur att det inte var typ en stor bank eller något....då hade jag nog varit ännu mer nervös ha ha. Tänk er 2500 coola kvinnor i ett rosa Skandinavium! En härligare publik hade jag inte kunnat önska mig!

Jag var inbjuden av Bo Wallblom som är VD på Lesley Cosmetics AB/Mary Kay. Bo hade hört mig på radio....Dom var grymt peppande innan jag skulle upp på scenen, gjorde att jag kände mig rätt lugn och Bo höll en superfin introduktion. Precis innan jag ska gå upp säger Bo 'Jo Emelie, har jag sagt att det här är första gången på 20 år som någon utanför Mary Kay familjen gör en presentation på ett sånt här event....'

Får jag säga det själv (och det får jag ju eftersom det är min blogg ha ha...) så gick det väldigt bra! Jag brukar prata till bilder på barnen och från skolan, och barnen är ju det bästa jag vet i världen, finns ju inget som gör mig gladare! Så därför känns det inte som en presentation som man gjorde i skolan typ...jag berättar ju bara vår historia, och barnen är liksom med mig.

Det var en rejäl kick kan jag säga...Men sen fick jag som en chock. Visste att dom på något vis skulle stötta Great Andho...men fick en check som lägger grunden för och gör att jag nu på riktigt kan tro att vi kan nå vårt mål och uppfylla vår dröm: att köpa mark och bygga ett nytt, eget barnhem och skola!!!

Så otroligt generöst. Kan inte riktigt fatta det ännu.

...och allt detta för att Bo lyssnade på radio (som radioYlva peppat mig att ställa upp i) och inte bara sådär som man själv lätt gör, tänker att '...ja det var ju intressant och spännande...' utan också agerade på det - ringde upp mig, träffade mig och syster Ulrika och sen störst av allt för mig - vågade satsa på mig, Jaqcues och barnen! Det betyder lika mycket som pengarna.

Kommer en bild snart också hoppas jag!

kram till er alla, vi är bäst tillsammans!!!!

måndag 6 september 2010

världens gladaste!!!!

det har hänt något helt fantastiskt, är såååå glad! Men kan inte berätta riktigt ännu....

snart snart....stor kram och tänk extra mycket på mig på fredag ; )

Emelie

söndag 5 september 2010

Radiotävling och fotbollsturnering!

Vi har ju gått med i en aktivitetsförening som heter GNAPS (Ghana National Activity Program for Schools). Det är den bästa utbildningen, ger barnen så mycket!

En av de häftigaste sakerna som var en radiotävling som vi var med i. Barnen skulle svara på olika frågor och stava till ord live på radion...tanken är att göra kunskap till något roligt men också med lite tävlan i som en motivation!



Fredrick och Muhammed representerade Great Andoh. Snacka om att dom var nervösa!!
Dom jobbade i lag, Fredrick (till vänster) är lite snabbare så under första matchen svarade Fredrick på alla frågor...jag såg hur Mohammed tog sats för att svara men hann inte med...utan blev att han satt tyst.

Men sen var det så gulligt, för under andra halvan så kommer Fredrick på sig själv. Då flyttar han fram Mohammed närmare mikrofonen, lägger armen om honom, klappar honom på ryggen och säger: Okey ?. Sen var det Mohammed som fick vara västa stjärnan!

Och....VI VANN!!! Ojojoj när killarna kom hem så var de tyo 10 cemtimeter längre. Alla barnen kom springande emot dem och hurrade och kramade!

Det är genom NAPS som vi också spelar olika fotbollsmatcher.

Och i 4 månader har killarna kämpat med fotbollen. Vi själva tycker (såklart!) att killarna är super duktiga, men varje gång vi spelat match så förlorar vi, varje varje gång :) I början var det riktigt tufft, killarna var helt förstörda. Men nu är lite bättre, man lär sig att ta motgångar i ett lag.

Men vet ni vad som händer? Jag reser jag hem, 2 dagar efter jag är hemma har vi 3-dagars tunering.. Vet ni vad?! Vi gick vidare 1 dagen som etta! i gruppen... STORT. Barnen ringde och den första minuten förstod jag ingenting för all skrek i mun på varandra :)

hörs snart kram!