emelieighana

Gott Nytt År - nya adress till bloggen!

2011-01-03T21:33:00.001+01:00

Vänner!

Hoppas ni haft en skön och glad start på det nya året!

Ni har väl inte missat att bloggen flyttat till den hemsida vi håller på att bygga upp...?

http://www.greatandoh.com/gott-nytt-ar

sköt om er, kram!

emelie

Bloggen stänger...och flyttar till vår hemsida!

2010-10-19T12:31:00.002+02:00

Hej alla,

Nu är vi nästan klara med vår fina hemsida. TUSEN tack till Alex Carabi som har byggt den - sååå fin tycker jag!!

Blir dumt att ha två ställen att skriva på så därför skulle jag bara vilja uppdatera hemsidan från och med nu. Men funderar hur det funkar för er som är 'bloggföljare'? Det bästa är om ni går in på hemsidan - längst ner kan ni fylla i er mailadress. NÄr jag uppdaterar ska det skickas ett mail.

Vi ses på www.greatandoh.com !

kram emelie

tre barn i en grop

2010-10-18T12:40:00.003+02:00

blev så ledsen idag, pratade med en av mina kontakter i Ghana, en kvinna som arbetar för barns rättigheter och hon berättade om den senaste skandalen på ett av de största mest kända privata barnhemmen.

Vi känner ju oro varje dag för att myndigheterna ska komma och säga att vi måste stänga ner...problemet är att även om skolan är registrerad och godkänd av myndigheterna så är inte barnhemmet det...Och barnhem är sen en tid tillbaka förbjudna i Ghana. Vår strategi är att säga att vi har en boardingschool...men vi uppfyller knappt några av kraven på det: tex max 4 barn i varje rum (vi bor ju typ 30...!!! och barnen älskar iofs att bo nära och många tillsammans....ni minns väl när vi köpte sängar - och barnen ändå la sig på golvet, helst fem sex stycken nära nära varandra....dom är så fina!!), skilda toaletter och dusch (!!!!) för tjejer och killar...och andra jättebra saker som det är vår dröm att fixa när vi får byggt vår skola och våra hem...

Idag blev jag påmind om varför myndigheterna vill stänga ner alla privata barnhem. Det har varit flera 'skandaler' kring barnhem. Några journalister hade arbetat undercover på ett av de största barnhemmen i Accra. Jag har varit, det är superfint rent materiellt - dom har verkligen allt. Men journalisterna hade sett hur barnen misshandlades - både fysiskt och mentalt. Bland annat hade dom som bestraffning haft en djup grop på en bakgård där barnen fick vara när dom inte uppfört sig...i en grop!!!! Fattar ni!!?! Jag såg ju massa exempel på dessa helt hemska bestraffningsmetoder på de första barnhemmen jag var på när jag åkte ner som volontär. Det är inte bara att dom slår barnen utan det är så kränkande behandlingar.

Blir så ledsen och arg! Och visst förstår jag att denna typ av behandlingen bara måste upphöra. Men tror ni att myndigheterna har något alternativ till barnen på hemmen som de stänger ner....nej just det.

På Great Andoh har vi inga fina sovrum, toaletter och duschar. Och ingen lekplats eller konstbevattnad gräsmatta. Maten lagar vi på en gryta över öppen eld och ja den kan säkert vara lite mer varierad.

Men vi kränker aldrig barnen. Vi slår dom inte. Vi förudmjukar dom inte. Hur ska dom kunna se sitt eget värde om vi som är vuxna runt omkring inte gör det??? Vi lär dom vad som är rätt och fel genom uppmuntran inte bestraffning och genom tydliga gränser och massvis med kärlek.

Det måste väl ändå vara viktigare än att ha separata sovrum?????

Emelie

ps TUSEN miljoner tack för alla peppande fantastiska kommentarer och mail och sms - responsen från er Mary Kay konsultenter har varit helt otrolig!!! Den lever jag på länge ; )

....därför är jag så glad!!!

2010-09-14T10:49:00.000+02:00

Vet inte riktigt var jag ska börja...men måste nog först säga att det allra största för mig under de här två åren med barnen och Great Andho och det som gör mig så glad. Varje dag. Det är det otroliga engagemang som jag möter från människor. Familj, vänner...men kanske framförallt det från helt okända personer! Personer som läst eller hört om mitt arbete - och sen tar en kontakt - ger en peng eller delar med sig av idéer och erfarenheter.

Alla ni som följer mig, skickar ett mail, skriver en kommentar, ringer då och då, stannar på för en pratstund eller lite pepp på ICA Effkå när jag jobbar..... Farmorn som gav sina tre barnbarn att stödja mig varje månad i julklapp, min syssling och hans fru som slutat köpa presenter när de går bort utan ger pengarna direkt till Great Andoh istället, och ännu häftigare - deras kompis som ska gifta sig och som jag aldrig träffat men som på inbjudan skrivit att inga presenter utan pengar till Great Andho! - killen i mellanstadiet som sålde sina leksaker och skänkte pengarna, mina tre huvudmånadssponsorer (LD, Fam J och stockholmsfamiljen) som ger mig trygghet varje månad, Rotary-familjen med all erfarenhet och coachning (RB), Cecilia som hjälpt mig med mitt fina infomaterial, ni som vill vara med och stötta bygget, Helene som dansar.....ja listan är mycket längre och ni vet vilka ni är. Bara häromdagen hade jag ett hur spännande möte som helst med ett par som hört av sig och var intresserade av att vara med och stötta långsiktigt....

Jag hoppas också ni förstår - verkligen förstår - hur mycket kraft och framtidstro som detta engagemang ger mig. När det ser tufft ut...oron växer för att pengarna inte räcker till för det som behövs...matpriserna bara går upp och upp....barnen blir sjuka och behöver dyr vård...drömmen om att kunna bygga nytt känns långt borta....då tänker jag på alla som ger av sitt engagemang och av sina pengar och tänker - det ska gå!!

Det var en sån här spontankontakt för två veckor sedan som ledde till att jag i fredags stod på Skandinaviums scen (!!) och berättade min, Jaqcues och barnens historia för 2500 (!!!!!) personer. Jag bytte kläder tre gånger den morgonen. Först av lite allmän nojjighet...sen för att jag var helt genomblöt....; )

Det var Mary Kay som hade ett stort event för sina nordiska, fristående återförsäljare. Bara det var en upplevelse i sig att vara med på. Det var tur att det inte var typ en stor bank eller något....då hade jag nog varit ännu mer nervös ha ha. Tänk er 2500 coola kvinnor i ett rosa Skandinavium! En härligare publik hade jag inte kunnat önska mig!

Jag var inbjuden av Bo Wallblom som är VD på Lesley Cosmetics AB/Mary Kay. Bo hade hört mig på radio....Dom var grymt peppande innan jag skulle upp på scenen, gjorde att jag kände mig rätt lugn och Bo höll en superfin introduktion. Precis innan jag ska gå upp säger Bo 'Jo Emelie, har jag sagt att det här är första gången på 20 år som någon utanför Mary Kay familjen gör en presentation på ett sånt här event....'

Får jag säga det själv (och det får jag ju eftersom det är min blogg ha ha...) så gick det väldigt bra! Jag brukar prata till bilder på barnen och från skolan, och barnen är ju det bästa jag vet i världen, finns ju inget som gör mig gladare! Så därför känns det inte som en presentation som man gjorde i skolan typ...jag berättar ju bara vår historia, och barnen är liksom med mig.

Det var en rejäl kick kan jag säga...Men sen fick jag som en chock. Visste att dom på något vis skulle stötta Great Andho...men fick en check som lägger grunden för och gör att jag nu på riktigt kan tro att vi kan nå vårt mål och uppfylla vår dröm: att köpa mark och bygga ett nytt, eget barnhem och skola!!!

Så otroligt generöst. Kan inte riktigt fatta det ännu.

...och allt detta för att Bo lyssnade på radio (som radioYlva peppat mig att ställa upp i) och inte bara sådär som man själv lätt gör, tänker att '...ja det var ju intressant och spännande...' utan också agerade på det - ringde upp mig, träffade mig och syster Ulrika och sen störst av allt för mig - vågade satsa på mig, Jaqcues och barnen! Det betyder lika mycket som pengarna.

Kommer en bild snart också hoppas jag!

kram till er alla, vi är bäst tillsammans!!!!

världens gladaste!!!!

2010-09-06T20:48:00.002+02:00

det har hänt något helt fantastiskt, är såååå glad! Men kan inte berätta riktigt ännu....

snart snart....stor kram och tänk extra mycket på mig på fredag ; )

Emelie

Radiotävling och fotbollsturnering!

2010-09-05T20:50:00.000+02:00

Vi har ju gått med i en aktivitetsförening som heter GNAPS (Ghana National Activity Program for Schools). Det är den bästa utbildningen, ger barnen så mycket!

En av de häftigaste sakerna som var en radiotävling som vi var med i. Barnen skulle svara på olika frågor och stava till ord live på radion...tanken är att göra kunskap till något roligt men också med lite tävlan i som en motivation!

Fredrick och Muhammed representerade Great Andoh. Snacka om att dom var nervösa!!
Dom jobbade i lag, Fredrick (till vänster) är lite snabbare så under första matchen svarade Fredrick på alla frågor...jag såg hur Mohammed tog sats för att svara men hann inte med...utan blev att han satt tyst.

Men sen var det så gulligt, för under andra halvan så kommer Fredrick på sig själv. Då flyttar han fram Mohammed närmare mikrofonen, lägger armen om honom, klappar honom på ryggen och säger: Okey ?. Sen var det Mohammed som fick vara västa stjärnan!

Och....VI VANN!!! Ojojoj när killarna kom hem så var de tyo 10 cemtimeter längre. Alla barnen kom springande emot dem och hurrade och kramade!

Det är genom NAPS som vi också spelar olika fotbollsmatcher.

Och i 4 månader har killarna kämpat med fotbollen. Vi själva tycker (såklart!) att killarna är super duktiga, men varje gång vi spelat match så förlorar vi, varje varje gång :) I början var det riktigt tufft, killarna var helt förstörda. Men nu är lite bättre, man lär sig att ta motgångar i ett lag.

Men vet ni vad som händer? Jag reser jag hem, 2 dagar efter jag är hemma har vi 3-dagars tunering.. Vet ni vad?! Vi gick vidare 1 dagen som etta! i gruppen... STORT. Barnen ringde och den första minuten förstod jag ingenting för all skrek i mun på varandra :)

hörs snart kram!

Stockholm!

2010-08-27T10:46:00.010+02:00

Är i Stockholm tillsammans med syster Ulrika. Har haft massor med spännande möten, fått mycket idéer och en hel del positiva besked vad gäller finansiellt stöd för bygget!!

Men också fler som vill vara med och stötta den dagliga verksamheten vilket känns så skönt! En familj om vi träffade (hade läst om mig i Dagens Industri och stöttat en hel del) hade som princip att de gav en procentsatas av vad de tjänade varje år till olika välgörenhetsprojekt. Så himla häftigt! Vi är såå glada att vi fick träffa er och att ni hjälper oss på så många olika sätt.

En annan dam vi träffade sa att varje gång hon får pensionspengar över på kontot så skickar jag dem till Greta Andoh, hur underbar är inte den livsinställningen, och det har blivit några tusen.. Vi har oxå en del storsponsorer på g, hoppas kunna få klart med det i höst.

Att få ihop pengar till den dagliga driften är något som jag tänker allt mer på... I början så var månadskostnaden inte så hög, det gick alltid att lösa att få ihop pengar på något vis...Men nu har ju verksamheten vuxit så mycket med skolan och allt PLUS att matpriserna gått upp sjukt mycket sen jag var nere första gången hösten 2008. Då kostade en säck med ris 320, nu kostar den ca 500!!!

Så därför känns det så skönt att några fler och fler är med och sponsrar varje månad. Det lättar oro/ångest trycket.....Vi har ju fått autogiro nu också så det är enkelt att vara med och

stötta ; ) Tyvärr har det krånglat lite (har haft säkert 20 samtal med banken om detta....!) men nu ska det funka har dom lovat. Om allt går som vi hoppas (!!!) så kommer jag ju nästa år att vara mest i Ghana och fixa med bygget! Men det betyder att jag inte kommer att kunna vara hemma och jobba och spara pengar och inte heller träffa lika mycket folk och berätta...men det kommer lösa sig det vet jag!

Världens finaste Bruce!

Nu ska vi iväg och träffa SOS-barnbyar här i Stockholm. Ska bli spännande och hoppas kunna få lite tips och erfarenheter därifrån. Vi har också varit i kontakt med en organisation som just håller på och ska bygga i Ghana. Bra att få en kontakt för att kunna stämma av saker med tex bygget men också andra praktiska saker som kontakter med myndigheter. Och som jag tänkte på häromdagen - vitaminer! Vart kan man köpa det? För att veta att det inte är sockerpiller eller något konstigt farligt som ger barnen

Hörs snart kram!

Emelie

Intervju på P4 Göteborg!

2010-08-22T21:31:00.003+02:00

Här är länken till intervjun på P4 Göteborg. Tusan så nervös jag var! Har ju varit med i detta program förut (Radiohuset med Ylva Nilsson) men det är ändå lika läskigt varje gång, att det som jag säger går direkt ut....går liksom inte att göra om...eller lägga till....

Ja, ja...är också ett superbra tillfälle att berätta om arbetet.

På onsdag åker jag och Ulrika till Stockholm för möten. Har du tankar, idéer eller vill ses - hör av dig!

Hörs snart!

Emelie

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2369&artikel=3936861

Administrerar och filosoferar

2010-08-19T17:30:00.007+02:00

...min syster Ulrika och jag har haft två intensiva jobbveckor nu! Det har varit fullt ös sen jag kom hem så jag hade hoppats på lite lugnare tempo när jag inte skulle jobba på Effkå (ICA affären) men nej nej...visserligen så blir jag inte väckt kl 4 på morgonen av att någon står och nyper mig i fötterna eller sjunger i mitt öra...men nästintill : ) Kl 07.30 är det väckning och sen har vi planerat och rapporterat och budgeterat och administrerat...och filosoferat! Ulrika är projektledare till yrket så helt grymt att hon är med och jobbar med mig nu!

Har också haft många möten med olika sponsorer och andra som är intresserade av att vara med och stötta. Så häftigt med allt engagemang från folk! Vi har ju ett tydligt mål nu ni vet. Att köpa och bygga ett eget barnhem och skola. För att få tryggheten och kunna säkra långsiktigheten i verksamheten. För detta behöver vi ca en miljon kronor för att bygga. Låter helt sjukt när jag skriver det och brukar inte skriva om pengar här men så är det. Det är det som behövs för att Beatrice, Fredrick, Desmond, Agnes, Janet, Mary, Anno och mina andra 65 tidigare bortglömda men allra mest fantastiska barnkompisar ska kunna uppnå det som är Jacques och mitt mål - friska glada barn som kan förändra sin egen och Ghanas framtid!!

Och jag känner mig hoppfull. Tror att vi kan få ihop pengarna som behövs. Måste tro det.

Kram emelie

det löste sig!

2010-08-10T15:09:00.001+02:00

Pratade precis med fantastiska coola kloka Jacques som hade lyckats få pastorn och hans bror att styra av sina planer....Dom hade haft ett långt samtal, pastorns bror (som ju visade sig vara den riktiga ägaren...) hade varit väldigt sympatisk och lovat att de skulle stå fast vid kontraktet. Jacques hade gått och köpt coca cola för att sluta det muntliga avtalet (i vanliga fall brukar man dricka en 'avtals-öl').

Känns sååå skönt! Har varit så orolig även om jag på något vis kände på mig att det skulle lösa sig, kanske för att det inte fanns något alternativ...vad skulle vi gjort? Hela den här historien har bara gjort mig ännu mer målmedveten om att vi måste äga vår egen mark. Denna oron är för jobbig. När Ulrika var nere så la vi handpenning på en mark som vi tror kan bli jättebra, men det är ett STORT projekt att köpa mark och bygga. Först måste vi få in pengar...och om det lyckas...få till allt det praktiska. VI har kommit ganska långt i planeringen. Jag berättar om det här snart. Nu ska jag gå och FIRA! med ett dopp i havet.

stor kram från världens gladaste emelie

Oro...

2010-08-09T21:55:00.001+02:00

Hade jobbigt samtal med Jacques igår. Pastorn hade varit på besök. Det är han som vi hyr marken och huset av...eller det var det vi trodde iallafall...För några månader sedan visade det sig att det inte alls var pastorn som ägde marken utan hans bror (typiskt ghana!). Pastorns bror är värsta affärsmannen som bor i Dubai.

Igår hade dom iallafall kommit på besök. Och sagt att dom skulle riva och bygga nytt på tomten. Om en vecka!!!! Vi har ju kontrakt ett och ett halvt år till, men vad betyder det??? Dom hade haft ett långt samtal. Jacques hade blivit så ställd, kände att han var tvungen att tänka igenom och prata med mig och fick det till att dom skulle ses om två dagar igen (dvs imorgonbitti!).

Pratat strategi länge med Jacques nu inför mötet. J hade redan gjort en lista med argument. Skulle barnen bo på en byggarbetsplats?? BArnen måste ju kunna springa runt och leka, och det måste ju vara säkert! Jag sa också att han får spela ut 'gud-kortet!' (ni förstår vad jag menar)...han är ju trots allt pastor...inte kan väl en pastor och hans bror slänga ut 67 föräldralösa barn på gatan????

Jacques är så himla klok, och har verkligen talets gåva...så jag tror faktiskt att han kommer att kunna övertala dom. Men ni förstår vilket ansvar som vilar på Jacques...den här typen av incidenter eller konflikter händer hela tiden och så mycket tryggare och bättre när vi är två.

Håll tummarna med mig för Jacques och tänk på oss....

Här en bild på J och hans härliga energi!!!!

Kram från en orolig emelie

Rapport från en stor dag - besök av svenska ambassadören!

2010-07-28T20:56:00.001+02:00

Jag har haft en del kontakt med Sveriges ambassadör för Ghana Per Lindgärde (som är i Nigeria) innan. Vi träffades när han var i Stockholm förra hösten. Min dröm har varit att han skulle komma och hälsa på oss och veckan innan jag åkte hem så blev det av....tillsammans med MajInger Klingvall (som ansvarar för Ghana på UD och som är fd biståndsminister) och sveriges konsul i Ghana, Mr Amarkai (som jag ju haft mycket kontakt med)

Jacques tillsammans med svensk konsuln Ambassadör Per med några av lärarna

Det var en stor dag för oss mina vänner! Dagen innan hade Per varit på TV i ett möte med vice presidenten....och dagen efter var han hos oss....ja ni fattar, alla vara supernervösa men spända! Det boostade barnen och lärarna!

Planen var att de skulle komma på morgon men som allt i Ghana så går det aldrig riktigt att planera fullt ut, istället blev det på eftermiddagen. Det gick superbra. Vilka öppna och härliga människor! Inte alls märkvärdiga (inte för att jag trodde det men ni förstår....) utan väldigt enkla att prata med och väldigt intresserade.

Barnen hade förberett en liten uppvisning, dansade, spelade musik, sjöng och gjorde små sketcher.

Efter det sa Per Lindgärde några visa ord till barnen. Han sa att det finns två saker som är viktiga. Den ena är utbildning/kunskap....och det andra är fotboll ; ) Sen gav han barnen en fotboll...och frågade om han fick spela med barnen! Ha ha väldigt roligt!

VI fick lite fler presenter, bla en bok som Sverige som var helt fantastiskt fin "Amazing Sweden". Och svenskt godis...mmmums!

Kram Emelie

hemma

2010-07-12T21:31:00.000+02:00

Hej allihopa!

Nu har jag landat i Sverige igen, som alltid med dubbla känslor. Men det känns skönt att komma hem och ladda batteriern och tanka...och jag tankar för fullt: njuter av rent vatten direkt från kranen, av att kunna ta en dusch (istället för att hälla hinkar över huvudet, som funkar det också!), äta färsk mat och grönsaker, att SOVA!...och självklart att träffa min familj och vänner som jag saknat så mycket! Har blivit moster igen i vår så det var underbart att få träffa den lille goingen och så glad att allt gått bra....Det var någon som sa att i Afrika så dör var 13e kvinna som blir gravid. VAR TRETTONDE. Så sjukt orättvist.

Det har utan tvekan varit de tuffaste månaders hittills, massor med kulturkrockar och en extrem hetta!

Som ni märkt har jag inte uppdaterar bloggen så mycket och det finns flera anledningar till det. Internetuppkopplingen har varit extremt dålig. Men huvudanledningen har faktiskt varit att det har varit så mycket i mitt huvud att jag har inte hittat ro att sitta ner och skriva.

Men NU har jag mer ro... och kommer uppdatera er vad vi har haft för oss. Kommer publicera lite inlägg nu i sommar. Detsamma med mailen...men också där är jag på väg att komma igen. Och jag blir så glad för alla mail men tankar och tips, det ger mig massor av energi och kraft att kämpa vidare, det ska ni veta!

Men som ni ser så mår barnen bra och växer så det knakar! Även om det har varit tuffa månader så har vi också haft så mycket roligt! Och att se barnen utvecklas gör att det är värt allt. Korrupta byråkrater och kulturkrockar ändrar inte på det en sekund. Mitt engagemang blir bara starkare och starkare!

Jag hoppas ni njuter av sommaren, vi hörs snart igen! Stor Kram Emelie

finbesök!

2010-06-17T17:03:00.002+02:00

sms från emelie (tydligen funkar internetcafeet ovanligt dåligt just nu...)

Idag har vi storbesök! Sveriges ambassadör till Ghana (som är stationerad i Nigeria) kommer på besök tillsammans med svenske konsuln och Maj-Inger Klingvall (ansvarig för bla Ghana på UD men också tidigare biståndsminister!). Barnen och lärarna har varit så spända! Och igår var det ett inslag på TV där ambassadören var med tillsammans med vice presidenten....så ni kan ju gissa hur det är här idag...; )

kram emelie

sms...

2010-06-10T10:19:00.004+02:00

fick precis det här smset från Emelie:

Idag är det stor utflyktsdag! Studiebesök på parlamentet, museum och en kul aktivitet som inte riktigt är spikad ännu...Vi är nu på bussen och barnen gick upp vid tre fyra för att vara klara i tid... : ) Stämningen är hög och full av förväntan. Ha en härlig dag kram emelie!

Utflykt

2010-06-09T10:20:00.000+02:00

Här kommer lite bilder från en studieutflykt vi gjort. Vi åkte till Akosombo och Accra independent field. Akosombo är en jättestor dam, ledde till världens största 'tillverkade' sjö...och massa problem för lokalbefolkningen och miljön...Men är ett fint ställe och barnen fick lära sig mycket bla om hur elektricitet skapas...

Barnen var laddade och förväntansfulla. Resan skulle ta 90 minuter, men tog 4 timmar dit och 6 timmar sen....; )

Lång resa tyckte vi men barnen var superglada och sjöng och busade hela vägen! 'Titta vatten, titta bilen, titta huset, titta bussen, titta havet...varför är det så många hus? Var kommer vattnet ifrån? Hur körs en bil?...' Miljoner frågor! Visar hur viktigt det är att då och då lämna skolans skyddade värld och komma ut och se lite annat.

Vi fick lära oss hur elektricitet uppstår.

En utflykt gör också mycket för barnen och lärarna, för 'vi-känslan'. Att få gemensamma upplevelser och intryck. Det finns massor att prata om sen...många gemensamma minnen, det är mysigt.

På Accra Independent Square på vägen hem- viktigt att barnen lär sig sin historia!

kram så länge

Dansa idag!

2010-06-01T13:48:00.003+02:00

Härligaste Heléne har världens roligaste dansupplevelser! Och idag är det dans där det som dansas in går till Great Andoh!!

Trodde att jag hade lagt upp info om detta men det verkar som att uppladdningen inte funkat...och nu är det för sent om ni inte är supersnabba!!

Men håll utkik för Helene har liknande klasser ofta. Titta på länken:

https://docs.google.com/viewer?a=v&pid=gmail&attid=0.1&thid=128d180ae0609e51&mt=application%2Fpdf&url=https%3A%2F%2Fmail.google.com%2Fmail%2F%3Fui%3D2%26ik%3D9dd4284ffb%26view%3Datt%26th%3D128d180ae0609e51%26attid%3D0.1%26disp%3Dattd%26zw&sig=AHIEtbTW6y3pnlUAsR6lNvKxels_WMOpow&pli=1

eller: goodmove.se

Här information:

Frölunda dansar för Afrika

…till underbara rytmer från Afrika, Karibien, Australien, Nya Zeeland,

Söderhavet…

Nu har du möjlighet att kombinera nytta med nöje på ett helt unikt sätt.

Genom att delta i ett dansinspirerat träningspass med musik från hela

världen stödjer du barnhemmet Great Andho Orphanage Home i Ghana.

Emelie Kanter, 23 år från Göteborg, har engagerat sig i de drygt 75

barnens (2-14 år) svåra situation och redan lyckats åstadkomma mycket

med små medel.

Dansinstruktör Heléne Olivegren, som även har mångårig erfarenhet

som sjukgymnast, tar oss med på en exotisk resa med lockande rytmer

och rörelser från jordens alla hörn. Rörelseformen är avspännande för

både kropp och själ.

Heléne har haft ett flertal liknande specialpass utan arvode och har

tillsammans med deltagarna dansat ihop en rejäl summa. Varje

hundralapp har stor betydelse. Alla ungdomar och vuxna är välkomna,

här finns ingen övre åldersgräns.

Plats:

1200 Kvadrat. Mandoling. 47 (snett framför Kulturhuset).

Tid:

Tisdag 1 juni kl. 10.30-12.00 och 12.30-14.00 (2 tillfällen)

Kostnad:

100 kronor.

Anmälan:

Ingen föranmälan.

Frågor:

Tel. Heléne 20 99 01

Nära men inte för nära...

2010-05-22T22:21:00.002+02:00

För några veckor sedan kom det fem syskon till oss, dom blev lämnade av 'släktingar' till familjen. 2- 10 år. Det har varit lite tufft. Barnen har - såklart - varit väldigt väldigt känsliga, mycket oro, nära till gråt. Det svåra är att det bara är två av barnen som förstår twi, det lokala språket som pratas i den del av Ghana som vi är i. Svårast med språket är det med oss äldre. Det är rätt häftigt att se att barnen hittar sina sätt att kommunicera! Och så otroligt fina dom är mot varandra. Det verkligen är så som vi vill...barnen kanske är föräldralösa men familjelösa det ska dom aldrig känna sig!

Nu känner jag mig så glad men också splittrad. Den minsta i syskonskaran, en liten kille på kanske två år, har varit väldigt inåtvänd, inte pratat, lekt, deltagit. Ofta blivit ledsen. Vi har hängt mycket tillsammans och han har sovit i samma rum som mig, och ofta hos mig. Och sista veckan, vilken skillnad! Helt plötsligt så busar och skrattar han. Är med i leken. Pratar massor (fast vi inte förstår, vi gör vårt bästa att låtsas...!). Det känns så otroligt härligt att se! Men jag känner också att han tyr sig väldigt mycket till mig...och jag kommer ju också att 'försvinna'...känns inte rätt. Pratat mycket med lärarna och Jaqcues om detta och vi arbetar nu aktivt för att han ska knyta an till fler av oss. Och jag måste ta ett steg tillbaka. Vara nära, men inte för nära...Usch det är dubbla känslor.

Imorgon kommer min syster ulrika ner och ska vara här en månad. Ska bli så underbart. Längtar!! Och ställer in mig på ett hektiskt schema....Ullis är projektledare till yrket...så ni kan ju tänka er...här ska planera och organisera och styras upp ; )

stor kram emelie

Lights off!

2010-05-14T09:20:00.001+02:00

När det är lights off (ingen el) är det inte så kul att sova inomhus...Förra veckan när elen försvann i över ett dygn bar Jossan och jag helt enkelt ut en madrass och sov på gården.

Men ylande hundar, smygande möss och surrande myggor gav inte den perfekta skönhetssömnen. ; )

Sir Wonder struntade i madrassen och komponerade sin egen säng...

Annars är det fullt ös. Mycket som ska hinnas med innan åker hem...är ju som tur är många veckor kvar men tiden går fort! Jossan har åkt hem och det känns riktigt tomt...har varit så underbart att ha henne här och barnen älskar henne! Och hon har fört med sig nya perspektiv in i undervisningen som flera av lärarna blivit inspirerade utav.

Det är mycket möten på gång. Via ytterligare en härlig göteborgare (från ghana!) med stort engagemang (tack Kojo!) har jag fått bra kontakter här på plats och igår var jag och träffade en kvinna som heter Susan Saaba. Jag fick tips om henne redan förra året från en tjej på Röda Korset i Göteborg men först nu har vi alltså träffats. Vilken kvinna! Susan är expert på barnrättsfrågor, och har jobbat som rådgivare till myndigheter och barnhem här i Ghana i många år. Vi hade massor att prata om!

Det var så häftigt för Susan satte ord på mycket utav det som vi arbetar för. För mig är det superviktigt att barnen ska respekteras och inte kränkas genom tex aga. Och att de ska känna att de är precis lika mycket värda som alla andra barn. Hela skolan och utbildningen handlar ju om att de ska kunna förändra sin egen framtid, att få verktyg för det. Den där gången när jag blev så arg på första barnhemmet jag var på, för att lärarna slog och nästan torterade barnen....och jag åkte och skrev ut FN:s barnkonvention...det var ju mest ett infall, jag bara visste att det var rätt men kunde inte riktigt förklara hur och varför. Susan är expert på detta - på vilka rättigheter barnen har, vilka skyldigheter som Ghanas regering har gentemot barnen. Det kan bli ett väldigt bra samarbete!

Idag är det ju bara skolan och inte barnhemmet som är registrerat av myndigheterna. Detta eftersom myndigheterna bestämt att inga privata barnhem ska få drivas...detta är en oro för oss, känns så viktigt att verksamheten bedrivs med myndigheternas godkännande...Susan kan bli ett jättebra stöd i processen med att få också barnhemmet godkänt.

sköt om er alla, vi hörs snart! kram emelie

Jossan som skriver igen

2010-05-03T18:47:00.011+02:00

Hej!

Förra veckan hade alla klasser final exams i samtliga skolämnen. Barnen var därför lediga hela veckan (19e till 23e april). Emelie och jag bestämde därför att vi skulle ha games med barnen i två dagar. Vi delade upp barnen i sex lag och hade olika tävlingar och uppdrag, bl.a. skulle de springa fram till en hink med vatten, doppa huvudet, och springa vidare till en skål med mjöl för att leta upp en karamell. Väldigt kladdigt men mycket uppskattat av alla barnen! Hela dag ett avslutades med en stor danstävling som slutade i att Beatrice (se bild nedan) vann och att vi andra badade i svett! Barnen har så mycket rytm och danskänsla i sig att de alla skulle platsa i vilket professionell danstävling som helst. Emelie och jag brukar säga att när vi tar ett steg hinner dem ta fem.

På kvällarna mös vi med bra filmer; Hitta Nemo, Aristocats och Tom & Jerry. Som ett riktigt lov ska vara!

De senaste veckorna har vi haft problem med att många av barnen har värmeutslag. De får små knottror över sina kroppar som kliar. Ytterligare en typ av utslag har börjat sprida sig mellan barnen. De får små bölder, en eller två stycken, som gör väldigt ont. Vi försöker behandla dessa så gott det går genom att behandla utslagen med desinfektion och medicin och hoppas att dom försvinner snart!

På Great Andoh har de yngsta barnen väldigt starka viljor och testar hela tiden gränserna, precis som små barn alltid gör. En av de yngsta, Kofi (som för övrigt betyder fredag på lokalspråket twi) är en väldigt bestämd liten kille som jag enbart har bråkat med och tillrättavisat under drygt en månad sedan. Efter många fighter och tillsägelser kom han fram till mig för några dagar sedan, tog min han, tittade mig i ögonen och sa: ”You are good”. Då smälter hela hjärtat kan jag lova!

Varje dag bjuder på mycket skratt och leenden men också besvikelse och tårar. För ungefär en vecka sedan rymde en av de äldsta killarna som varit med Emelie och Jacques från början. Utan att någon vet eller förstår riktigt varför så var han borta när vi vaknade på morgonen. Eftersom han är 13 år och ”stor” så kan det vara marknaden som lockar. Att komma ifrån de måsten som finns på skolan (städa, bada, gå i skolan, göra läxor etc.) för ett i hans ögon häftigt liv på gatan där ingen säger åt dig vad du ska göra. Vi hoppas att han kommer tillbaka snart annars kommer Emelie och Jaques åka och leta efter honom.

Nu är det 3 dagar kvar tills jag åker tillbaka hem till Sverige och att jag varit här i drygt två månader känns helt absurt! Tiden har gått otroligt fort, fast när jag tänker tillbaka på första tiden så känns det som om det var ett år sedan. Varje dag är dels väldigt lång (tidiga morgnar och sena kvällar) och dels väldigt händelserik. Ingen dag är den andra lik och man vet aldrig vad som kan hända! Väldigt annorlunda från den relativt trygga vardagen i Sverige, på gott och ont.
Att säga hej då till barnen är något jag fasar över. Jag tyckte det var svårt efter jag varit här en vecka i oktober, hur ska det då gå efter drygt två månader? Eftersom jag bor på barnhemmet och lever in på barnen 24 timmar om dygnet har jag knutit väldigt starka band med många av dem och jag kommer känna en enorm tomhet att inte få leka, kramas, skratta, bråka med och undervisa.

För ett par dagar sedan frågade en pojke om det var sant att jag ska åka tillbaka till Sverige snart. Jag svarade att det var sant men att jag alltid kommer komma tillbaka till Great Andoh, oavsett om det är om sex månader eller sex år så kommer Great Andoh och alla barnen alltid finnas i mitt hjärta. Han verkade inte riktigt nöjd med det svaret så jag bad honom titta upp på stjärnhimmeln och varje gång han saknade mig eller jag saknade honom så skulle vi titta på stjärnhimmeln. Han i Ghana och jag i Sverige.....

Massa kramar Jossan

Att komma hem

2010-04-30T08:19:00.004+02:00

Fick ett av mitt livs värsta migränanfall...ingen el och 40c så Jossan tog mig i en taxi till Kasoa för att ta in på litet hotell som iaf hade fläkt. Kommer tillbaka ett dygn senare, sätter foten innanför grinden och överös av så mycket kärlek och omtanke! Lille Daddy 3 år: Emelie, you fine now? tusen pussar på kinden. Okay now? Jag är så lyckligt lottad, att få vara barnen så nära är otroligt på alla sätt! massa kramar emelie (via sms till syster e...)

Nästa gästblogg: Jossan på plats

2010-04-26T14:20:00.000+02:00

Gästbloggning av Jossan

Hej allihopa!

Efter nästan två månader i Ghana och på Great Andoh är det hög tid för mig att skriva ett par inlägg om mina upplevelser, känslor och intryck. Dom är inte få kan jag lova!

Ingen dag är den andra lik utan varje dag är fylld av händelser i alla dess former. Innan jag går och lägger mig har jag hunnit vara glad, arg, ledsen och frustrerad men gemensamt för samtliga av dagarna är att jag somnar lycklig och uppfylld av all kärlek som präglar Great Andoh International School.

En vanlig dag väcks jag av barnens sjungande röster runt klockan fyra på morgonen. Då ber dem i en timma för att sedan starta morgonaktiviteterna: Städa skolan och gården, bada och borsta tänderna, äta frukost och förbereda sig för en dag i skolan.

07.45 slås första slaget mot trumman. Då står alla barnen, från dem yngsta i förskolan till dem äldsta i klass sex, uppradade på skolgården för att gemensamt sjunga skolmarschen. Det är verkligen en häftig upplevelse att se alla 67 ungar i sina fina uniformer gemensamt sjunga och marschera in skoldagen.

Klockan 08.00 går jag till mitt klassrum och hälsar klass sex god morgon. Dem består av åtta väldigt duktiga, motiverade och ambitiösa elever. Jag älskar varje timma i klassrummet! Att förmedla kunskap är en väldigt häftig känsla, speciellt när studenterna trånar efter den. Jag undervisar främst i engelska men även om allt möjligt som jag tycker barn mellan 12-14 år bör veta (det är åldern på barnen i klass sex).

I Ghana är skolväsendet uppbyggt enligt stränga restriktioner och läroplaner följs till punkt och pricka. Detta blir enligt min mening ett väldigt enformigt och ostimulerade sätt att undervisa på. Jag har därför försökt att få barnen att titta upp från sina böcker och hitta olika sätt för dem att tillämpa sin kunskap. För den är enorm! Dem kan så mycket men ges inte tillräckligt utrymme att ge uttryck för den.

För cirka sex månader sedan anställde Emelie och Jacques två nya lärare, Albert och Harry. Två fantastiska lärare som också jobbar en liten bit utanför den exakta läroplanen. Albert undervisar i klass ett och är underbar med barnen men väldigt tystlåten som person. Harry, som undervisar i klass fyra, är å andra sidan en solstråle som sprider positiv energi! Han skämtar, leker och skrattar så fort han får tillfälle. Detta betyder dock inte att barnen inte lyssnar på Sir Harry; så fort lektionen börjar blir det knäpptyst i hans klassrum. Harry har bokat en plats i min väska hem till Sverige och han har gett mig sitt ord på att han kommer bli väldigt besviken på mig om jag inte håller mitt löfte om detta.

Klockan 15.00 är skoldagen slut och barnen byter om från sina skoluniformer till fritidskläder och hälsar artigt ”Good afternoon Madame Josephine”. Då leker vi! Spelar fotboll, volleyboll, läser böcker, berättar historier, pussas och kramas. Min favorittid på dygnet är runt 17-tiden. Då börjar det bli lite svalare och skymningen närmar sig. Då älskar jag att sitta på andra trappsteget utanför Great Andoh och bara studera allt liv och all rörelse som sker. Barnen passerar för att bada, göra läxor, spela fotboll och allt annan möjligt som barn mellan 2-14 år gör.

Kasoa, staden som Great Andoh ligger i, betyder marknad på lokalspråket twi. Dock brukar Emelie och jag säga att Kasoa betyder ”No electricity”. Elen går nämligen ett par gånger om dagen vilket som Ni förstår innebär att alla lampor, tv och värst av allt, fläktarna slutar fungera. Då brukar vi, alla barnen och myggorna sätta oss med levande ljus på gården och berätta sagor. ”Story story” säger den som vill berätta. ”Story!” svarar de andra i kör. Dessa stunder har jag extremt starka och fina minnen från. Gemenskapen och kärleken som genomsyrar dessa stunder är obeskrivbar.

Ungefär var fjärde vecka fylls brunnen på med vatten som levereras av en stor vattentank på en lastbil. Detta kan inte Emelie och jag dricka eftersom våra magar inte är vana vid detta utan vi köper vatten som dricks ur påsar innehållande fem deciliter. På dessa prassliga påsar står det ”Water is life så let’s keep drinking”. Och det stämmer verkligen. För cirka en vecka sedan, fredagen den 16e april, utlystes en vattenstrejk i Kasoa. Detta resulterade i att Great Andoh inte fick sin leverans av vatten och stod utan i tre dagar. Tre dagar då barnen inte kunde bada eller tvätta sina kläder får så klart sina följder. Som tur var blåstes strejken av i förtid och vatten levererades.

Som Emelie skrev i samband med att hon hälsoregistrerade barnen var det också en annan bit av denna som var enormt viktig. Barnen fick en identitet. Inspirerad av detta och starka minnen från vår egen skolgång då skolkort togs bestämde vi oss för att ta ett riktigt skolkort på alla barnen där de håller en skylt med sitt namn på. Dessa har vi framkallat och ska hänga upp som ett stort fotokollage på väggen i vardagsrummet. Tänk vilken häftig känsla för barnen, som de flesta aldrig har sett ett kort på sig själva, att kunna peka och se sitt eget ansikte och namn hängandes på väggen!

Som uppföljning av detta har vi köpt måttband och en våg för att mäta och väga barnen för första gången. Allt för att barnen ska känna sig unika och som egna individer vars utveckling vi är intresserade av och följer.

Med risk för att bli för personlig angående Emelies och min vänskap så måste jag skriva några rader om min fantastiska vän. Att det blir en upprepning och att Ni redan är medvetna om detta får Ni ha överseende med. Att uppleva det som vi gör tillsammans varje dag är något väldigt sällsynt men betyder också att vår vänskap utvecklats till systerskap. Kampen hon utför varje dag; krocken mellan svensk och ghanesisk kultur, vit 23-årig tjej med ansvar för 67 barn är bara ett fåtal av de strider hon kämpar för varje dag. Med en ängels tålamod, respekt för alla sortens människor och världens största hjärta lyckas hon på något sätt. Varje dag.
Skriver om ett par dagar igen!
Massa kramar Josephine

Gästblogg: Lennart Duell efter besök

2010-04-20T12:15:00.001+02:00

Rapport från en gästbloggare

Som Emelie skrev i sin blogg den 26 mars, skulle jag dyka upp med en gästblogg om min resa till Great Andoh International School. Mitt namn är Lennart Duell och jag har följt och stöttat Emelies arbete med Great Andoh nästan från start. I februari var jag nere på besök.

Mitt första intryck av skolan är också det intryck som starkast lever kvar. Jag hade inte varit på skolan särskilt länge, förrän det var tydligt för mig, att skolan drivs med kärlek och medmänsklighet som huvudsakligt drivmedel.

Jag blev oerhört rörd när jag såg hur bra barnen mådde - både fysiskt och psykiskt. När man sedan tänker på hur miserabelt dessa barn hade haft det om de inte kommit till skolan, får man nästan ståpäls.

Hela projektet drivs småskaligt. Standarden på hus, skolbyggnader och annat är på samma nivå som omgivningen. Det vill säga det finns inget överflöd. Barnen bor trångt, skolan är enkel, maten är tämligen ensidig. Men alla får mat, rent vatten och husrum (sängplats som delas med någon annan). Dessutom får dom gå i skolan, vilket inte alla får göra i Ghana.

Allt sker på ett marknära sätt. Här finns inga flotta kontor. Det finns inget kontor alls. Ingen tid går till spillo för att man skall invänta besked från någon högre upp i organisationen.

Inga pengar försvinner i några mellanhänder. Tack vara framförallt Jacques, som är Emelies högra hand, kan varor handlas till lokala priser.

Jag vara bara där i fem dagar. Därför hann jag inte med att få ett djupare grepp på skolverksamheten, men barnen var mycket motiverade. Jag fick ganska god kontakt med några av lärarna och de är alla väldigt motiverade. Några av dem bor i hemmet ihop med barnen, men i egna sängar.

Skolböckerna var ganska slitna. Barnen delade på böckerna, men alla hade egna skrivböcker. Alla blev jätteglada men också lite nervösa, när jag läste i deras skriv- och räkneböcker. Det kliade lite i fingrarna att rätta här och där, men det överlät jag till lärarna.

Fotboll är en fantastisk sport. På Great Andoh tränar killarna i fotbollslaget varje morgon. I vart fall sa de att de gjorde det. Jag såg aldrig träningen för den ägde rum före klockan sex, om jag fattade det hela rätt.

Men jag såg när dom spelade match. Dom spelar i blå-gula kläder vilka har skänkts av ICA i Sverige. Hjärtat klappar lite extra, när man ser laget spela i blå-gult och linjemännen signalerar med blå-gula flaggor.
Det är mycket musik. Här tränas jag tillsammans med Emelies mamma och pappa inför fotbollsmatchen där uppladdning sker med musik.

När jag satt på planet hem for naturligtvis många tankar genom huvudet. Jag kände mig riktigt stolt, att få vara en kugge i och bidraga till det marknära och superbillga biståndsarbete som Emelie, Jossan (Josephine Laurén, Emelies nära vän som är där under våren) och Jaques bedriver. Snacka om effektiva insatser!

Alldeles särskilt hoppades jag att Great Andohs 'rule number one' - det vill säga att verksamheten är fri från aga - skall sprida sig utanför hemmet. Kanske lite naivt men jag tror, att den kärlek som barnen får, gör att de tar med sig ett agafritt förhållningssätt till vuxenlivet och på så sätt verkligen sprider det vidare.

Tillsammans med Emelie, rektorn och alla lärare.

Ni får gärna höra av er till mig om ni har några frågor.

Lennart Duell
mobiltelefon: 0706 72 76 15

Heej allihopa!!

2010-03-26T22:26:00.004+01:00

Internet på skolan funkar inte och det är sån hetta så vi försöker att undvika staden....Men jag mår jättebra! Glad (och lite trött; ) efter att haft mamma, pappa och Lennart Duell (en av våra huvudsponsorer) på besök i en vecka. Det kändes jätteroligt att ha dom här, att dom får träffa barnen, Jaques, se mitt andra hem....sen var det nyttigt också...för oss alla tror jag. Det är svårt att i ord och ens bilder beskriva hur allt är här, förutsättningarna, miljön, kulturchockarna....det måste upplevas. För mig var det också nyttigt med några som med 'nya' ögon såg på verksamheten....ibland tyckte jag kanske att det var lite mycket frågor (mina pappa är en nyfiken typ som gärna vill ha svar med en gång också....) ; ) men så värdefullt att få nya perspektiv och idéer på vårt arbete.

TACK mamma och pappa för att ni är världens bästa som stöttar mig i detta (jag vet att det är tufft också för er ibland, fast på ett annat sätt...). Och TACK Lennart för att du kom ned, betyder jättemycket för mig. Lennart kommer också att gästblogga - så håll utkik!

Jossan är ju med och det är så roligt. Hon är värsta stjärnan i klassrummet, barnen älskar henne! Hon får skriva själv och berätta om hur allt går. Jag har ju sänkt mitt snitt på kulturkrockar på dag från 10 till kanske 5....och Jossan jobbar på sitt snitt ; ) Framförallt med rektorn har vi en del duster, jag berättar om det en annan gång....

I morse (dvs kl 04.00!!) satt vi och pratade, det känns som om vi har varit här i flera månader..... Vi ligger inte pa latsidan direkt!

Efter första veckan hade vi gjort allt från dansat till varit på sjukhuset tre gånger, spelat vår första riktiga fotbollsmatch, vaccinerat barnen mot polio, rensat ut alla barnens kläder (70 barn med cirka 10 plagg var blir 700 plagg) tvättat ALLA kläder, bränt en del, STORSTÄDAT alla rummen, haft krismöte med rektorn....och nu har det gått tre veckor till...och vi har hunnit göra allt igen....; )

Även om det är massor massor som återstår att göra (det blir tydligt också när jag är här längre nu) så känns det så skönt att de hur det mesta flyter på, se att barnen är friska. Jaques och killarna har gjort så mycket bra saker. Och det allra VIKTGASTE - barnen skrattar!!

Mitt i all kärlek och skratt så är det som ni kanske förstått en extrem värmebölja. Mars är årets varmaste månad i Ghana...det är över 40 grader varje dag. Sjalvklart tar det pa krafterna och vi blir alla trotta under dygnets varmaste timmar. Barnens värmeutslag kommer och går...och det är jobbigt speciellt med de små barnen....vi har

varit och köpt en begagnad AC och den hjälper lite iallafall

Tyvärr tar det typ hundra år att ladda upp bilder men vi filmar och dokumenterar allt så det kommer lite då och då. Återrapportering blir också sommarens projekt när jag kommer hem. Nu är mitt fokus barnen och verksamheten.

....ni undrar säkert hur matchen gick??? Vi förlorade stort men det var hur kul som helst!!

Jag berättade om matchen och lite annat när jag var med i P4 för ett tag sedan, jag ber min syster lägga upp länken här:

Förra helgen så var vi med på den första fotbollscupen. Killarna i sina fina fotbollströjor med Great Andoh på ryggen - snacka om att dom var stolta!!!

Imorgon blir en stor dag - då kommer fyra lärare från Backegårdsskolan hit. Vi ska inleda ett samarbete. Berättar mer nästa gång.

Jag skriver snart igen! Ta hand om er så länge.

Stor kram emelie

håll tummarna!

2010-03-04T18:00:00.000+01:00

Kärlek, barn, skratt, dans, svett, extrem hetta. Nu gör vi oss reda för vår första riktiga fotbollsmatch, håll tummarna!

framme...i hettan!

2010-03-03T10:38:00.003+01:00

hej alla vänner!

Jag vill bara skriva kort och säga att resan gick jättebra och Jossan och jag har kommit fram ordentligt. REN GLÄDJE att träffa barnen, underbara underbara känsla! I morse väcktes jag kl 0400 av tre små killar som visa mig sina nya fotbollstrix...; ) Här är otroligt varmt, över 40C...så lek och bus får vara tidigt på morgonen....

Även om barnen och lärare är vana vid värmen så är den jobbig för dom också...Nästan alla barn har fått värmeutslag, det kliar och skaver...När jag kolla på nätet vad man skulle göra för att dämpa så stod det: ...svalka ditt barn, vistas i luftiga rum..., bada kallt...ja, inte helt lätt att fixa här ner....Men jag har varit och köpt fler fläktar och även ett kylaggregat som vi ska testa om det funkar (beror nog på om elen klarar det)

Flera barn har också fått andra typer av utslag, mer som vindruvskärnor, och vissa vätskefyllda....Så nu ska vi åka in till kliniken med några av barnen och hoppas att vi kan få hjälp. Det är alltid väldigt osäkert att åka till kliniken....man vet aldrig om läkaren är på plats...eller om han har lust att titta på barnen...eller gör det ordentligt....många gånger har jag kommit i bråk med läkarna för att de inte tar det som vi kommer med på allvar - de bara avfärdar...men ni känner ju mig och jag ger mig inte utan att de fått en ordentlig undersökning!
En del i drömmen för framtiden är att kunna ha en av lärarna/barnskötarna som är utbildad sjuksköterska...nu måste jag åka, vi hörs snart igen!

För er som inte finns med på min maillista lägegr jag också med mitt hejdå mail som ger lite annan info,

kram emelie
. . . . .

Hej alla vänner och engagerade!
På torsdag byter jag snökaos mot barn och skrattkaos. Härligt ska det bli.
Sista veckorna har i vanlig ordning varit intensiva, med mycket jobb men också mycket förberedelser. Känner mig faktiskt mer förberedd än jag någonsin gjort när jag åkt ner. VId sidan av skratt och kram med barnen har jag tydliga mål med vistelsen - och för en gång skull ordentligt med tid att genomföra! Och så har jag med mig världens bästa Jossan till hjälp, såå roligt!
Tusen tack till min familj och 'klokingarna' (tre engagerade och mycket erfarna personer som hjälpt mig med strategiarbete och verksamhetsplan). Det känns så skönt att ha tänkt igenom och satt på papper tankar och förslag om framtiden - hur ska Great Andho International School se ut om 10 år? Och vad behöver vi göra nu för att det ska bli så?

Nu återstår den viktiga delen - att göra samma resa med Jaques och teamet i Ghana. Även om vi pratar nästan varje dag och stämmer av stort och smått så behöver denna typ av viktiga diskussion ske på plats tillsamman. Och den behöver få ta sin tid. ALLT beror på att Jaques och teamet på Great Andho känner ägarskap och engagemang - att vi vill samma sak och hur vi ska ska nå dit!
Mål för mars-juni:
1. Hitta långsiktg lösning på boendet. Just nu är vi under ständig oro att hyreskontraktet ska hävas. Ska undersöka möjligheten att köpa mark. Antingen med hus eller där vi kan bygga.
2. Att Jaques och två lärare till ska skaffa körkort. Och köp av minibus. Så att vi kan kan åka på utflykter i mindre grupper - och ta oss till fotbollstävlingarna ; )
3. Utveckling av skolan. Innehållsmässigt och pedagogik (tex fokus läsning och läsförståelse och inte som idag...inläsning och memorering ; ).

Lära känna och jobba nära rektorn blir viktigt. Till stöd kommer jag ha lärarteamet från Backegårdsskolan som kommer ner på besök - känns superbra!! Sen ska jag påbörja processen med att skaffa arbetstillstånd....

Väskorna är i vanlig ordning överfulla!!! Och det även om Jossan ska med den här gången...som tur är kommer fler besök ner under våren som kan ta med sig resten. Jag har fått massor av fina kläder från Cassels. Och superfina fotbolls och aktivitetskläder (Tack MA, Color House CO!). Så nu är vi redo för både fotbollsturneringar och andra aktiviteter (vi har ju gått med i en aktivietetsförening med andra skolor i området och då är krav på att man har viss klädsel...). Dator, mobil, fina böcker, uppblåsbara jordglobar...tack tack till alla, kan inte nämna er men ni vet vilka ni är ; )

Men ett särskilt tack till mina lokala påhejare i Majornas företagar förening (MFF) för pepping och finansiellt stöd! Och till alla som är med och stöttar ekonomiskt - ni vet hur viktigt det är. Speciellt att kunna känna trygghet i att pengarna räcker inte bara den här månaden utan att det kommer in stöd också till nästa...Det har ÄNTLIGEN blivit klart med autogiro nu! Så för er som stöttar varje månad eller vill göra det så kan man nu söka på Great Andho International School via er internetbank.

Jag kommer uppdatera bloggen med jämna mellanrum, men mailen läser och svarar jag på mer sporadiskt. Nu flyttar mitt fokus till Great Andho på heltid ; ) sköt om er,
stor kram emelie

TV4 Göteborg....

2010-02-10T13:18:00.004+01:00

...för er som missade inslaget om Great Andoh på TV4 Göteborg (eller kanske rentav inte bor i den goa stad...) så kommer här länken till ett inslag som visades får några dagar sedan

http://www.tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/goteborg?videoId=1.1492057

Nervöst som tusan var det att bli intervjuad, och mycket som sas kom ju såklart inte med men tycker att det blev ett bra inslag

vi hörs!

Emelie

Gästbloggning: En dag på Kakum National Park

2010-02-08T18:02:00.011+01:00

Hej!

Jag (Emelies kompis Josephine som besökte Great Andoh i höstas) tänkte skriva om en väldigt händelserik dag för såväl barnen som lärarna på Great Andoh. Under mitt besök fick jag nämligen följa med på deras första skolresa. Självklart var detta en stor dag. Att barnen, tillsammans med lärarna, gemensamt fick komma utanför barnhemmet. Rektorn på skolan hade hyrt en buss men helt missbedömt hur många barn som skulle med. I en buss för 14 personer blev vi tvungna att bokstavligen talat trycka in 44 personer.

Bussen som tog oss till Kakum (rektorn med ryggen mot kameran).

Dock inga sura miner här inte! Barnen sjöng, spelade på medtagna trummor och skrattade non-stop under hela bilfärden (som varade 3 timmar) från skolan till Kakum National Park.

När vi väl var framme och barnen steg ur bilen blev dom knäpptysta, tog fram sina anteckningsblock och koncentrationen var total. Varenda skylt vi passerade noterade barnen.

Barnen i sina fina skoluniformer antecknar information om regnskogen som de senare hade prov på.

Vi mötte upp vår guide "Still Alive" (ja, han hette det) som kände till regnskogen bättre än elefanterna som bodde där. Han hade ett föredrag där han berättade om skogens alla träd, djur och om den berömda "Canopy Walkway" som är en 330 meter lång bro 40 meter över marken som vi alla gick över. Jag tror att Emelie och jag var räddast och skek högst.

Canopy Walkway

Emelie och några av de äldsta killarna har precis gått över hela bron!

Alla barnen var så glada när dagen var slut och Emelie var så stolt över hur duktiga dem varit.

Nu på torsdag är det bara två veckor kvar tills Emelie och jag åker tillbaka och det känns helt fantastiskt! Vi är båda väldigt nervösa och förväntansfulla men längtar längtar längtar tills vi kommer dit.

Hörs snart igen!

Stor kram Josephine

Ps. Missade du Emelie på TV4 Göteborg? Här är reportaget!http://www.tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/goteborg?videoId=1.1492057

Mycket som händer också här hemma...

2010-02-05T08:30:00.005+01:00

Slog mig att jag är vädligt dålig på att berätta om allt som händer HÄR HEMMA...det är ett vädligt fokus på barnen ; )

Ja, dom sista tre veckorna har det iaf varit full fart här hemma (vid sidan av jobbet....)

Jag har haft tre intensiva dygn i Stockholm...

Först var jag på möte på UD och fick möjlighet att träffa Sveriges ambassadör i Nigeria som var hemma på besök (det är han som ansvarar också för Ghana, Sverige har ingen ambassad där bara ett konsulat) och den person på UD som ansvarar för Ghana (Maj Inger Klingvall, fd biståndsminister). Det var ett jättebra möte!! Så glad för att dom tog sig tid. Det känns så viktigt att veta att ha fått en bra kontakt, speciellt om något händer så känns det tryggt.

Stockholm Rotary.
Var ju sjuk när jag skulle ta emot stipendiet som 'Årets ungdomscoach' så åkte upp nu senare och tackade och berättade om arbetet. Det var på Grand Hotel och massor av folk...var super nervös! men fick så otroligt fint bemötande så efteråt var jag jätteglad. Massor av spännande människor att prata med, fick mycket tips och idéer!

Det var Anders Carlberg som fick stipendiet för Årets Coach - efter Grand så åkte jag och mins syter Ulrika för att träffa honom på Fryshuset. Riktigt intressant person! Anders berättade lite om fryshuset, deras olika projekt och vad hans drivkraft är. Han har gjort så mycket för ungdomar och har väldigt mycket sociala projket igång.

Efter vår möte kände jag mig motiverad, man kan göra mycket bara man inte ger sig!

När jag satt på tåget hem så kom jag på mig att sitta småleende. Väldigt inspirerande dagar.

Annat på gåmg som jag berättar mer om snart....verksamhetsplan, världens bästa Cecilia Carlsson på reklambyrån C2design (c2design.se) som gjort en superfin folder om barnhemmet, inspirationskväll på Backegårdsskolan inför deras besök i Ghana, sponsring av både fotbollskläder (tack ICA!) och 'vanliga' kläder med Great Andoh tryck (tack C!), kontakt med en ghanesisk kille som driver en fotbollsskola i Ghana tillsammans med bla Stefan Schwarz, intervju för TV4 lokaltv!....plus massor av engagemang från nära, kära och okända som stöttar med idéer, pengar!, samlar in saker....

kram så länge!
emelie

Guestblogging

2010-01-28T10:17:00.008+01:00

Hej allihopa!

För er som inte vet så är det alltså jag som är Jossan, eller Josephine. Jag åkte till Ghana för att hälsa på Emelie i oktober förra året. Då var tanken att jag skulle stanna en vecka för att sedan återgå till mina studier i Lund.
Riktigt så blev det inte utan jag visste redan på flygresan tillbaka till Sverige att jag var tvungen att återvända till Great Andoh inom en snar framtid. Så blev det, och i slutet av februari åker Emelie och jag tillsammans ner till hennes Great Andoh för att stanna där under våren.

Under februari månad, innan vi åker, tänkte jag gästblogga lite här på Emelies blogg. Jag kommer dels skriva om mitt besök förra året, vad jag ska göra på barnhemmet i vår och hur vi kan jobba tillsammas för att förverkliga Emelies mål med Great Andoh.

Om ni har några frågor direkt till mig, tveka inte på att höra av er till josephine.lauren@gmail.com

Kramar Josephine

Åker snart igen

2010-01-12T09:30:00.001+01:00

Hej hej!

Åker ner igen i mitten av februari och stannar till sommaren. Längtar!! Många har frågat om vad som behövs och som kan tas med ner. I vanliga fall brukar jag ju inte kunna ta med så mycket ner men den här gången så kommer jag få en hel del besök....så då kan vi fylla väskorna ; )

Bla ska en av mina närmsta vänner Josephine följa med ner i två månader!! Hon var nere en vecka i oktober och blev helt såld....hög på bus och kärlek ; ) Jossan kommer att gästblogga lite och berätta både om besöket i oktober och under tiden nu i år. Ska bli underbart roligt att hon kommer med ner. Känns tryggt också. Vissa stunder är lite tuffare än andra...och då tror jag att det kommer kännas rätt skönt att kunna pausa med att snacka om helt andra saker, och på svenska...

Jossan

Sen planerar mamma, pappa och en av mina systrar (resten kommer till hösten hoppas jag!!!) att hälsa på. Känns helt underbart att de får komma ner och se med egna ögon vad det är med och stöttar!

Önskar så att barnen skulle få uppleva snö!!! Pappa har skrivit Great Andoh i snön....inte så lätt att se kanske, ha ha

Och kanske kommer också en av mina första (och största) sponsorer L att komma på besök om det går att få ihop. Känns väldigt roligt att få visa verksamheten och för mina nära att få lära känna min 'andra', lite större...., familj...!

Och mer besök blir det....Backegårdsskolan ( P och hans kollegor!) har sökt och fått pengar från Sida för att inleda ett utbyte med vår skola - känns otroligt häftigt! I första vändan så är det 4 lärare som kommer ner i 1 vecka. Syftet är att lärarna ska kunna bidra och stötta verksamheten men förhoppningsvis (och jag vet helt säkert!) också återvända hem med nya perspektiv och kunskaper.

Som ni förstår så kommer det bli några intensiva månader....

Ja, här kommer några exempel på sådant som behövs:

- Laptops och gärna med word, excel osv
- Webcam
- Telefoner- laddare
- Bra böcker på engelska till skolan, alla åldrar
- Memory
- Olika typer av spel (men inte för många delar....riskerar att försvinna på 1 sek)
- Världskarta
- En uppblåsbar jordglob?
- andra förslag på saker som kan stimulera världens mest vetgiriga barn att lära sig mer????

En dröm är också att kunna trycka riktiga fotbollströjor till killarna (ja, det är bara killarna som spelar fotboll...än så länge!). Och kanske tryck med skolans namn på tröjor, kepsar eller liknande. Ni vet ju hur splittrad jag var inför om jag skulle lägga pengar på att köpa skolkläder då i början när allt var så otroligt knapert och handlade om dag för dag överlevnad....Men det är helt klart en av de bästa investeringarna vi gjort - iallafall om man ser till barnens självkänsla! Känslan av att vara som 'alla andra barn' - hur viktig som helst. Vore roligt om lärarna kunde få var sin pike/skjorta med tryck.

Planen är att vi ska Gå med i NAPS en förening för barn med aktiviteter runt om i Kasoa. Det är ett mål 2010 och då behöver vi tröjor med våra namn på.

Har lagt undan lite pengar till kläder och tryck men är det någon som har tips på ställe med bra pris??

Vi hörs snart!

Kram emelie

julen

2010-01-04T21:00:00.001+01:00

Nu är vår första jul och nyår över och kan inte säga något annat är SUCCÈ!

Barnen hade en underbar jul och det var längesen jag hörde Jacques så lycklig. Han kunde inte sluta skratta och under hela samtalet så hörde jag hur han liksom smålog...;)

Pratade med många av barnen på julafton (hur gjorde man innan skype?) och det var också helt ljuvligt att höra dem sååå uppspelta. Jacques hade ordnat en stor låda och slagit in massa olika små presenter, alla fick var sin....

Finklädda! Kanske känner ni igen några kläder...?

Dagen började med att det blev bröd med jordnötssmör till frukost! Sen var det full aktivitet och förberedelser till kl tre. Då är alla barnen med och städar, lagar mat och fixar. Kl tre hade dom lekt, uppdelade i lag ung som vi gör femkamp här hemma. Dom hade hoppat säck, spelat pingis, haft boll lekar...

Sen var det höjdpunkten. Friterad kyckling med ris!

Kyckling = fest!

Efter det var det dans hela natten lång! Jag önskar att ni kunde får uppleva en danskväll på barnhemmet - det är sån energi!!

...släcker törsten med läsk och vatten!

En av mina äldsta killar, Francis Wittey, har haft lite problem med engelskan.
När vi pratar så säger han alltid 'I love you' and 'I miss you' MEN på julafton så överraskade han mig helt. Plötsligt var det tusen frågor....hur jag mådde, hur min familj mådde, var jag var någonstans, om jag hade ätit, vad jag hade ätit, när jag skulle komma....enorma framsteg!

Tack alla som bidrog till en härlig och glad jul för barnen!

kram emelie

Coolaste kidsen i stan! Ama och Daddy.

Daddy är klädd i traditionella kläder.

Ljus i julmörkret!

2009-12-24T06:30:00.000+01:00

När det är elavbrott i Kasoa och på barnhemmet så ser man INGENTING.

Jag får be barnen att le för annars går jag in i dom...

SÅ jag hör hela tiden bara "Mama Emelie, mama emelie, mama emelie do you see me??
I'm smiling!"

Vet inte om funkar lika bra här hemma i Sverige men ni kan ju testa nu under julhelgen ; )

Hoppas ni får en riktigt skön och glad jul!

Stor kram till er alla!

Emelie
ps i dagens Dagens Industri kan man läsa en artikel om barnhemmet

Snart jul också i Ghana....

2009-12-17T05:46:00.000+01:00

....den blir inte vit men glad och med hopp om framtiden!

Det blir första julen med alla barnen i barnhemmet. Önskar att jag vore där... ; (

Pratat med Jacques mycket om julen sista dagarna. För mig handlar julen väldigt mycket om traditioner. Vi vill skapa traditioner för barnen som de sen kan ta med sig i livet utanför barnhemmet. Det handlar mycket om gemenskap - men också om tro på framtiden. att kunna tänka - 'nästa jul, då ska vi...!' Många av barnen har aldrig riktigt haft det perspektivet innan.

Ett tag tänkte vi köpa gran (christmans tree), men den kostade 95 CD (ca 600) sa Jaqcues - nu slår det mig - VAD skulle granen komma ifrån??? Det måste varit en plastgran han menade, ha ha vad jag knäpp jag är. Vi har iallafall bestämt att vi ska pynta huset och göra fint istället för att lägga pengar på plastgran. Och ha fest med massor av musik och dans! Och vi har bestämt att vi ska köpa kyckling - det är fest! Och kanske glass - det är verkligen fest!

Skrev precis ett mail till en av alla er engagerade intresserade personer som jag är så glad över! Och då slog det mig...tänk att det var bara ett drygt år sedan som jag lärde känna Jacques och barnen!

Så otroligt mycket som har hänt den dess! Så mycket känslor, förtvivlan ibland men mest skratt! Och stolt blir jag när jag tänker på vad vi har åtstadkommit. För bara ett år sedan bodde J och barnen i ett ödehus, utan nästan någonting. Barnen sov direkt på jordgolvet, nästan alla var sjuka, vattnet hämtade dom från närmsta dike, mat fanns ofta men inte alltid...för många av oss skulle vi kalla des misär....

(läs hur allt började: http://emelieighana.blogspot.com/2009/03/37-kronor-kan-fortfarande-forandra-liv.html)

MEN det som ju var så underbart var att det var att det var inte det som jag tänkte på när jag kom till barnhemmet. Utan det som slog mig var att det fanns så mycket värme och kärlek och bus mellan barnen och från Jacques...tillskillnad från de andra barnhemmen som jag varit på som hade rent vatten och mat men där barnen var ledsna, lärarna trötta och det förekom en hel del våld...låter konstigt nu när jag tänker på det men så var det vekligen....

Så häftigt det känns att nu ett år senare så är ser livet så mycket ljusare ut för barnen!

- Alla barnen är friska.
Efter hälsoundersökningar, vaccinationer OCH RENT VATTEN så dröjde det bara några veckor tills nästan alla barnen var friska igen. Så lite som krävdes, så stor skillnad! Det är inte klokt. Världen är för orättvis.

- Barnen har ett HEM nu, inte bara någonstas att bo.
Vi har gjort så fint vi kan i olika rum och madrasser att sova på och sängar (ofta ligger ju barnen flera stycken i samma säng, vana vid att sova nära nära!)

- och störst av allt - Barnen har en SKOLA att gå till! (http://emelieighana.blogspot.com/2009_07_01_archive.html)
Och inte bara vilken skola som helst - utan en som är godkänts av myndigheterna så att barnen sen kan visa formellt vilken utbidlning de har fått. Kunskap är allt - jag är så otroligt glad för att vi kämpade oss igenom hela bygget och sen tillståndsprocessen.....En blick på barnen i sina skoluniformer...och det är värt varende minut av frustration....!

- Vi har något som börjar likna en trygghet och förutsägbarhet.
Att veta att vi kommer att ha råd att fylla vattentanken, köpa mat, betala löner, betala hyra, våga anställa två utbildade lärare, en rektor, att kunna ge barnen en hälsoförsäkring också detta året.....och det hade aldrig gått utan det ekonomiska stödet som vi får från några personer och organisationer, både engångssummor och de som har möjlighet att stötta regelbundet (L!). Och all pepping!!

...och inte att förglömma....JAG (och jag tror att många av er i min närhet) har blivit gladare och klokare människor! Att få möta så mycket häftig energi och vilja att lära sig nytt, att ta hand om varandra....att stötta fast man inget har själv....min stora hjälte är Jacques, lärarna och barnen!

Oj, nu blev det lite långt igen...

Sköt om varandra i julen, de som ni har nära och kanske en tanke och ett sms eller samtal till dom som inte har lika många nära....det finaste man kan ge är ju faktiskt av sin egen tid - slösa med den!!

Och vill ni skicka en tanke och eller en peng till Great Andho och barnen så vet ni var vi finns ; )

kram emelie
mitt mål är fortfarande 100 personer som stöttar med 100kr i månaden. Allt gör skillnad!

En dag på Great Andho

2009-12-11T03:38:00.000+01:00

Här kommer lite från en dag på Great Andho

Wilemina (ca 2- 3år) äter bönor och ris till lunch

William, Beatrice and Ofosu gottar sig

Uppläggingsdax för lunchen (utvecklingsområde ??)

Här är våra toaletter som vi har byggt (utedass). Gjort all skillnad. Innan så var det lite hur som och lite överallt, det var inget bra.

Nästan alla barn och lärarna

Jacques och jag med lärarna och rektorn

Jag var jätte spänd på att träffa rektorn (ovanför Gifty kvinnan i rosa tröja). Han har en väldigt viktig roll. Och jag och Jacques har höga förväntningar! Han är dyr som tusan...; )
Vi hade många bra samtal angående hur vi lär ut och hur vi tänker kring diciplin. Det vanliga är att man har bestraffningssystem där man också slår barnen. Jacques och jag har en helt annan filosofi - vi vill hellre jobba med belöningssystem! Vi ser också hur barnen lär av varandra, hur de ser om någon gjort något bra som bekräftas att de blir stolta och glada - och också vill göra så! Det är viktigt att visa på hur man man få och ge respekt genom att vara en bra person, inte genom att slå eller hota.

När jag var nere nu så tog vi också beslut om att vi skulle anställa tre "riktiga lärare", med examen. Det känns viktigt att prioritera så att vi lär ut på bästa sett. Det inspirerar även de andra lärarna. Att rekrytera lärarna och förhandla lön blev rektorns första uppgift. Och nu fick jag rapporterat att två av lärarna är anställda, först som en slags provanställning.

Vi kom också överns att Mr Layi ska rapportera till mig varje månad,fick mitt första mail för veckan där han infomerade mig om att vi har hittat 2 kvinnliga lärare till klass 1 0 6. b

Jag är lärare....

Jag skulle undervisa första dagen men det blev kaos istället när kameran kom fram. Det är det roligaste dem vet när jag fotar dem!

Mr Wonder undervisar

Bild på skolan

Vår fi na skola. På väggen skriver vi upp viktiga saker som inte får glömmas, tex att inte slå barnen eller att på lördag så ska vi spela match. När jag ser bilden nu så tänker jag att hmm...lapparna sitter nog lite högt upp...och texten kanske lite liten för barnen att läsa....ett utvecklingsområde till ; )

Vad som var helt underbart att se hur barnen på bara några månder har utvecklats så mycket! De små börjar lära sig engelska och barnen växer så det knaker. De suger in sig all kunskap.

Undervisning i förskolan

I klassrummet för de små barnen är allt i deras höjd, svarta tavlan, stolar och bord.

Filmen: undervisning i förskolan

Som ni ser är barnen i olika åldrar. De går i klass beroende på vilken nivå de är, inte ålder.

Barnen pratade med mig en dag och sa att nu tycker dom det är dags att jag börjar lära mig deras lokal språk. Jag säger hela tiden att engelska är såå viktigt. "Tycker du inte det är viktigt att lära dig vårat språk madam emelie?" Vad säger man?

Så kl 9 på kvällen fick jag sätta mig i skolabänken och ojojoj vad baren har skrattat. men det är inte lätt att utala NKY tillsammans ''nky' ...Men jag försöker!
Så nu kan jag presentera mig och säga jag älskar dig och sluta!! Alltid något

VI hörs snart igen

kram emelie

Skor, väskor, kläder och mer väskor

2009-11-29T09:52:00.000+01:00

Heeej!

Skriver detta den 29 november, har blivit något konstigt med datumet!

Väskorna var ju fulla när jag åkte ner den här gången. Brukar alltid vänta några dagar med att dela ut presenter, det är så härligt att bara ha fokus på att ses och ha det roligt ihop de första dagarna!

Det blev en jätterolig kväll! Allt var 100 procent som Jacques säger!

Vi försöker organisera.....

Några av barnen i sina nya kläder

Abbas, Emanuella och Bright

Det blev skokrig!! ; ) Det var inte lätt att dela ut skorna....

Barnen med sina nya väskor - häftigt att kunna ha 'sin egen' väska att samla saker i

Vi fick göra som en kö....när vi skulle dela ut alla sakerna

Daddy älskar att klä ut sig och hans favorit plagg är klänning, är han inte fiiiin?

Hörs snart
Kram emelie

Jag har vunnit!!!

2009-11-09T15:26:00.000+01:00

Jag har blivit utsedd till årets ungdomscoach av Stockholms Rotaryförening! TACK Rotary Kronhuset som tog initativ och nominerade mig!

Eftersom jag ju har varit sjuk kunde jag tyvärr inte själv ta emot priset i Stockholm idag, så två av mina systrar fick representera mig.

Känner mig jättestolt!Jag hade självklart inte varit här om det inte var för allt stöd och pepp från min underbara familj - och alla ni andra som är med och stöttar på olika vis!!

Jag vann med motiveringen:

Emelie Kanter, som är 22 år gammal, har under ett par års tid lyckats bygga upp ett barnhem i Ghana för 130 föräldralösa barn, varav 67 barn är inneboende.

Med egen kraft och egna insatser har Emelie med ekonomiska medel, som hon lyckats skrapa ihop när hon är hemma mellan varven och arbetar i pappans butik plus det hon lyckats samla in i Sverige från donatorer, byggt upp ett hus med tillgång till rent vatten, ordnat kläder, mat och husrum till alla barnen. Hon har vidare skaffat hälso- och sjukvårdsregistrering och därmed berett dem som varit undernärda och svårt sjuka möjlighet att få läkarvård.

Nu har han också byggt upp en skola och fått den inregistrerad och godkänd av Ghanas
Skolmyndigheter. Hon har anställt lärare som sedan i våras bedriver undervisning för de äldre barnen. Hon införskaffar undervisningsmaterial såväl från Sverige som lokalt i Ghana, bänkar så att de slipper sitta på marken.

Skolan heter GREAT ANDOH INTERNATIONAL SCHOOL. Där coachar Emelie också de äldsta barnen att gå vidare till högre utbildning för att de därmed skall kunna få en lyckad start i livet.

Emelie har lyckats med något, som väldigt få har lyckats med. Hon har bidragit till att ge föräldralösa barn ett värdigt liv men också en utbildning och ett stöd för fortsatt skolning och utveckling. Hon är en mycket värdig mottagare av stipendiet som Årets Ungdoms Coach 2009.

Hemma igen!

2009-11-09T09:10:00.000+01:00

Hej alla!

Nu är jag hemma. Som vanligt har det varit en intensiv tid. Tre härliga alldeles för korta veckor!

Tyvärr har jag blivit sjuk...fått någon infektion i kroppen...just nu ligger jag därför på infektionskliniken för utredning...men min goa syster är snäll och hjälper mig att skriva och uppdatera bloggen...Känner att skönt att få tankarna på annat ett tag!

Ni skulle sett barnen när jag kom fram. Det var sent på kvällen. Barnen brukar somna mellan 20-22 satt vid grinden och väntade. Vissa sovandes...; ) Det var total lycka att få krama om alla barnen igen. Kändes som att komma "hem". När kramkalaset var klart satte de äldre oss i en ring och Mommie bad för mig att och för att jag kommit fram säkert.

Morgonen därpå var det upp med tuppen i vanlig ordning (halv fem!). Barnen och lärarna hade förberett en föreställning för mig.

Barnen dansade och visade de nya nya kulturdanserna de har lärt sig. Jag hoppas kunna lägga upp en filmsnutt snart. Dom är bara för hräöliga att se - vilken rytm! vilken energi! man blir bara glad i hela kroppen!

Ett av de äldre barnen, Fredrick, läste också upp ett brev som de skrivit tillsammans. Det finaste jag har fått i mitt liv.

På kvällen försvann elen, det händer rätt ofta....och då samlade vi alla ute på verendan och berättar historier. Alla sitter på varandra, någon håller på min tumme, den andra min tå. Heeeelt undebart!!

Det är mycket fotboll för killarna nu! Helgen som jag kom spelade killarna sin första match mot ett annat lag. Det motsatta laget såg tuffa ut men en sak är säker - man sätter sig inte på killarna på Great Andoh!

De hade på sig sina fina svenka landslagströjor. På fötterna är det lite mer varierat...ibland barfota....ibland en sko på ena foten och en flipflop på andra....man tager vad man haver; ) Riktiga fighters var dom iallafall!

Nu tar jag paus. Vi hörs snart igen. Jag har massor att berätta!!!!

stor kram emelie

Snart snart---+ Karlavagnen i P4

2009-10-13T13:02:00.001+02:00

Idag pirrar det i magen....åker imorgon...men vet att när väl kommer ner och träffar barnen så kommer allt bara kännas sååå härligt!!!

Mamma var här igår och hjälpte mig att packa väskorna...det behövdes ett riktigt packningsproffs för detta kan jag säga!

Jag brukar ju inte ha med mig så mycket saker ner. Dels för att det inte finns plats för så mycket, dels för att min princip egentligen är att handla så mycket som möjligt på plats. För att stötta det lokala samhället. Men vissa saker är svårt att få ta på eller vädligt dyrt. Då känns det toppen att kunna ta med sig sånt som ni vänner och familj skänkt.

Har med mig många skolväskor! Det känns så himla kul för det betyder att alla de större barnen kommer att få en väska. Och det är mer än en skolväska. Det är första gången för de flesta barnen som de får något alldeles eget. Att samla sina få egna ägodelar i. Det är en viktig del i att känna sig som en egen person. Eller hur?

Har också med mig jättefina böcker och annat till skolan. Lärarna kommer bli superglada!

Är också jätteglad för att en av mina bästa kompisar - J - ska komma ner och hälsa på en vecka. Hon kommer att skriva dagbok, filma och ta bilder för att sen bla berätta här på bloggen. Känns jättekul!

Häromkvällen var jag med på Karlavagnen i P4, om ni vill lyssna kan man göra det på:

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1988370&BroadcastDate=&IsBlock=

Ha det jättebra så hörs vi när jag är tillbaka i mitten av november! Eller innan, om jag hittar internet som funkar bra...

stor kram emelie

Hur långt är det till Ghana från Astrid Lindgrens värld?

2009-10-05T15:50:00.000+02:00

Hej !

Förre veckan var en hektisk vecka men otroligt rolig. Jag var på två skolbesök. Först på Hagenskolans låg-och mellanstadium, sen på en förskola i Veddinge.

Jag hade med mig bilder som jag pratade kring. Det var mycket spännade och roliga frågor :

Får dom inte köpa lördagsgodis?
Kan man dö om man är fattig?
Kostar det bara 200 kr med vatten för alla barnen, det är ju sjuukt
Har dom ätit Tacos? Druckit coca cola?
Hur går man på toa? Vem tömmer toaletten?
Är det lika långt till Ghana som till "Astrid Lindgrens Värld" ?

Härliga diskussioner hade vi! Jag tror att det är så här det måste vara, allt handlar om medvetande, att få kunskap om en annan del av världen. Och jag tror att man ska börja i ung ålder. Förståelse för andra människor och deras situation är A och O och det spelar ingen roll vart i världen man är! Man måste försoöka sätta sig in i andra människors situationer.

När jag gick över skolgården kommer en tjej från andra klass fram och ger mig 6 kronor. Hon sa att 'idag behöver jag inte köpa något godis'.

Vad säger man??!?. Man blir så rörd att det inte finns några ord. Jag fick också med mig jättemycket fina böcker till skolan.

På torsdagen var jag nere i Veddinge på en förskola. Vilken idyll. Barnen i Solkulla hade haft en loppis och ville bidra med tankar, teckningar, skor mm och ville också bidra med pengarna från deras loppmarknad.

När jag kom var alla barnen ute och lekte på gården så då satte vi oss ner och pratade lite om barnen i Ghana och deras loppis. Vi gick in och fortsatte samtalet med några av de äldre barnen. Så fina små barn med så mycket fina tankar. En jätte härlig dag!

Vad som är så fantasikt är att barn är barn vart man än kommer i världen.

Nu sitter jag och med skor, böcker, leksaker, en dator!, mobiltelefoner och väskor överallt och ska packa.
TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK till er alla som hjälpt till.

Men nu är väskorna fulla, får inte ner 1 sak till. Men jag åker ju snart igen!

Hörs snart

PS Idag får ni köpa månadstidningen HemTrevligt, där det är ett stort reporatge om Great Andoh Internationell School.

Stor Kram Emelie

Längtar!

2009-09-25T16:27:00.000+02:00

Nu är det bara 3 veckor kvar tills jag åker till Ghana och barnen. Åker den 14 okt och jag längtar som bara den. Ska bli såå spännade att träffa den nya rektorn , leka, mysa med barnen igen!

Den här gången stannar jag Bara i tre veckor. Planerar för att åka i februari och stanna en längre tid.

Syftet med den här resan är (förutom att jag längtar ihjäl mig efter barnen!) att planera för det kommande året med Jaques och se över hur saker och ting funkar. Det är ju så mycket som har hänt sista halvåret, med certifikatet - en rektor osv. Det är också viktigt för mig att Jaques och jag får mycket gemensam tid att prata och planera, budget mm. Och att Jaques blir insatt och förstår allt som pågår här hemma. Med er som månadssponsrar och andra som är med och stöttar. Det är viktigt för att han ska förstå hur viktigt det är med tex redovisning av alla inköp etc.

Här är lite blandade bilder. Badbilderna är från när vi åkte och badade med de större barnen sist jag var där - så häftig upplevelse! Flera av barnen hade aldrig sett havet, ändå bor de bara några mil ifrån...

Jag kommer också att åka med J till sin hemby Simpa och träffa alla hans 500 systrar och bröder....alla är familj på något vis....

Här är en bild från sist när jag var där på besök. Det blev dansfest hela natten och jag fick inte lov att gå hem....ALLA skulle dansa med mig....

Vi skulle också vilja göra en dagsutflykt med de äldre barnen. Hoppas att vi kan få råd att prioritera det. Är så viktigt att komma utanför barnhemmet och skolan och få nadra intryck! Ett förslag är att vi åker till Kakum National Park - är tropisk regnskog med massor av djur . Hade varit heeelt galet roligt !

Barnen mår relativt bra. Vi har någon typ av epedimi med utslag. Enligt läkarna så kommer det från några av barnen som har ringmask. Så det första vi måste göra nu är att försöka hitta ett ännu bättre sätt och separera barnen. Och vara supersuper noga med hygienen!

Vill ni vara med och stötta?

Sånt som vore jättebra att ha med mig ner är:

- skolväskor....det är en av barnens många drömmar att ha sina egna skolväskor...
- strumpor
- skor
- laptop, gärna med kamera....är det ngn som har som står och dammar??? Går också att köpa på plats men man vet ju aldrig...
- världskartor
- en extern hårddisk att föra över bilder och film på
- info om sverige på engelska - böcker, film, bilder.....
- mobiltelefon plus laddare
- musikDVD - barnene ÄLSKAR musik och att dansa. Hade med mig en DVD med Michael Jackson sist, de har ju ingen aning om vem är, inte ens Jaques och lärarna,
- utbildningsmaterial på engelska, åldrar 4 till 16 år

OM ni har något av detta som ni kan vill avvara....hör av er!!!

Är det något annat ni tänker på eller vill att jag ska göra, ta bilder på etc så är det bara att skriva en rad.

vi hörs innan jag åker! SVARA INNAN 5 oktober om ni har något ni vill stötta med

Stor kram

Emelie

Det var ett tag sedan...

2009-08-30T14:14:00.000+02:00

...jag skrev. Har varit intensiva tre veckor - har jobbat massor - men också haft mycket kontakt med Jacque och barnen. Vi pratar nästan varje dag.

Vi har jobbat mycket med att följa upp certifikatet/tillståndet. Det var fortfarande en hel del papper att fylla i...Bland annat papper kring alla barnen. Detta är något vi jobbat med rätt länge nu men nu är vi nästan klara. Och Jaqcues har gjort så fint....vid sidan av det formella pappret med all den info vi har om barnet (ålder, födelseort, ev.släktingar, sjukdomar etc etc ) så har han skrivit mer personligt om alla barn. Och han har inte ord nog för att beskriva hur fantastiska dom är...ni bara måste läsa!!!

Försökte lägga in det som en PDF men det gick inte. Så klipper in ett exempel direkt här istället. Det kommer fler exempel lite då och då.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

STUDENT OF GREAT ANDOH HOME

PERFORMANCE

This is Abigail Owusu. She is 8years old and was born on 10th May; 2001.She is a stage one pupil of Great Andoh Orphanage Home. She is very intelligent, hardworking, and respectful in all manners. Her hobbies are ampe and playing games. She is a member in the Cultural Group and Drama Group of Great Andoh Orphanage and excels in class in the following subjects; English, Mathematics, Religious and Moral Education, Integrated Science and others.And, her dream is to become a Doctor in future.Long live her hope.

Written By
Mr. Jacques Manner
Written By Mr. Jacques Manner

- - - - - - - - - - - - - - -

Vi har också lagt ner mycket tid på att planera för det kommande året, bla jobbat med budget. Det har ju gått väldigt snabbt allting...svårt att tänka att jag för ett år sedan aldrig varit i Ghana, än mindre att jag inte kände Jaqcues och alla barnen....Nu är verksamheten så stor så det är viktigt med ordning och reda. Det är också viktigt gentemot alla som är med och stöttar att vi kan redovisa ordentligt vad pengar går till.

Vi har arbetat med att ta fram mallar som Jacques ska fylla i för alla inköp som görs. Det är ju inte som här...att man får kvitton när man handlar något...utan därför är det jätteviktigt att vi hittar ett system där själva redovisar.

Utan det regelbundna stödet från många av er (och speciellt L) så vet jag inte hur det hade gått. Nu är det inte lika mycket kniven på strupen vilket känns ovärderligt. Och så viktigt för att kunna planera för framtiden.

Ikväll ska jag hålla ett föredrag på en lokal Rotary förening i Göteborg. Ska bli väldigt spännande. Liter nervöst är det för det är första gången men samtidigt så tycker jag det är så himla roligt att visa bilder och berätta om barnen, deras drömmar och vad vi åstadkommit tills nu.

Ha det bra!

Emelie

Grattis Lena!!

2009-08-16T20:41:00.000+02:00

En bekant till familjen fyller år - och som present har hon önskat att hennes vänner och familj vill vara med och stötta oss! Blir så glad! Jaqcue och jag och Isaac och Frank och Frances och och Angelina och Mavis och Abigail och resten av mina härliga barnkompisar önskar att Lena fick en härlig glad dag med sina vänner och familj. Vi återkommer med rapport om vad bidragen gått till...

kram emelie

världens lyckligaste!!!!!!

2009-07-27T16:12:00.000+02:00

Är så lycklig! Har fått ett helt overkligt samtal! MOT ALLA ODDS har skolan blivit registrerad - 'Great Andho International School'. Och det utan att betala en krona under bordet!

Det ligger ett helt enormt arbete bakom, och Jacques är värsta stjärnan som har klarat och fixat allt- Gör att jag känner mig ännu tryggare i att han är på plats och ansvarar för allt.

Har ju berättat innan om allt förberedande arbete (möten, blanketter, jagat olika personer....) men nu sista veckorna har det blivit skarpt läge. SJU inspektörer som kom till skolan och ställde frågor kring ALLT.

Vi blev godkända men har fortfarande mycket som ve behöver åtgärda. Inga stora saker men viktiga saker som tex....

- Toalett (utedass) separat för killar och tjejer
- Bokhyllor till klassrummen
- Särskilt skåp för mediciner som man kan låsa
- en rektor
- köpa mattor som barnen kan sova på när de sover middag
- separat ställe där de borstar tänderna
- Engelska läsböcker för klass 1 -5

Och lite mindre viktiga saker så som...:

- alla lärare behöver få ett skrivbord (har alla svenska lärare det???)
- fler pärmar (det fick inte vara så mycket papper i varje pärm...)
- fler plaststolar
- fler skolbänkar
- Raka klänningar för flickor i första klass (heeelt sjukt)

Här är vårt 'kontor'...

Vi har tre månader på oss att åtgärda detta. Vissa saker är verkligen supebra, tex att vi måste ha en rektor. Det blir en avslastning för både mig och Jacques. Så även om det har varit mycket att fixa med och en del som återstår som kostar pengar så känns det verkligen som bra investeringar.

Var femte måndad kommer också alla lärare att åka iväg som på en kurs där det blir prov och förhör (hoppas dom klarar det...). Jacques är rektor så länge så han ska nu åka till Cape Coast på 'headmaster meeting'....

ha det så bra vi hörs snart igen kram emelie

Att muta eller inte muta....

2009-07-10T16:49:00.000+02:00

Exempel på ett dilemma....

Pratade precis med Jacque. Vi har ju hållit på hur mycket som helst med att försöka få ett tillstånd för skolan. Med den nya regeringen nu i februari så ändrades plötsligt alla regler kring barnhem och skolor. Är väl egentligen bra, viktigt att få ordning så att hemska barnhem som det stället jag var på först inte får förekomma....men nya regler och tillstånd betyder tyvärr oftast bara en sak i Ghana....ännu mer korruption...

Vi fick ju tidigt rådet att det inte är någon idé, vi skulle aldrig få något tillstånd. Men att ge sig ligger inte riktigt för mig...Så de sista veckorna i Ghana kämpade jag med att hitta rätt personer, fylla i rätt blanketter och skicka till rätt kontor...Inte helt lätt. Har suttit i timmar i möte med olika personer....och innan jag lämnade hade vi tagit oss igenom de första tre av fyra stegen för att få bli en godkänd skola. I förra veckan fick reda på att vi var tvungna att ha ett kontor, så han fick raskt städa undan ett av sovrummen och göra om det till ett kontor....Pärmar och ordning och reda har vi faktiskt, men nu skulle det visas upp också....

Idag ringde Jaqcue och sa att kvinnan som ansvarar för tillståndet hade ringt och att dom skulle ses imorgon. Hon hade sagt att han skulle ta med sig 'the brown paper bag' vilket är detsamma som att 'ta med dig plånboken'....!

Hur tänker jag? Korruption är aldrig rätt. Men jag har ett mål - trygga, glada barn som kan förändra sin livssituation! Och för det är skolan precis hur viktig som helst. Och som det är nu så skulle det kunna bli så att i var tvugna att lägga ner skolan....Så ja, jag tänker nog att vi ska försöka skaka fram pengar som behövs så att vi får tillståndet för skolan...imorgon vet vi hur mycket det är...men det är inget lätt beslut och det känns fel.

Men måste hitta andra sätt att påverka för korrupttionen gör mig galen! Så viktigt viktigt att påverka och pratar mycket med lärarna om det, att hitta sätt att prata med barnen. Så kanske 75 barn som växer upp med en självklar inställning att för att skaffa sig det man behöver måste man anströnga sig och att det är fel att ta pengar för npgot man inte har rätt till.

Förstår nu hur jag tänker???

Emelie

En dag på Great Andho

2009-07-08T16:06:00.000+02:00

Hej vänner!

Nu är jag back in business...Tog ett tag att landa. Känslomässigt. Men också fysiskt (varit på utredning på infektionskliniken och nu har dom hittat en bacill i magen som dom försöker ta kål på....)

Tänkte berätta om hur en dag på Great Andho kan se ut.

Barnen vaknar med tuppen (bokstavligt!) runt halv fem på morgonen....Innan skolan börjar kl 7 så städas huset och gården. Alla barn har en bestämd uppgift. Fredrick, ca 13 år, ansvarar för att allt blir gjort. Han är minichef - barnhemmets stora organisatör...Fredrick vill bli advokat när han blir stor
Fredrick när vi var på utflykt, första gången han badade i havet

Sen är det frukost. Oftast gröt. Kl 07.00 börjar skolan. Då byter alla barnen om till sina skoluniformer. Och växer flera centimeter ; )

Barnen i sina skoluniformer, precis hur fina som helst

Barnen äter lunch - oftast ris med tomatsås.

Barnen är indelade i fem klasser. Inte efter ålder utan efter vad dom kan. Skolan håller på mellan 07.30 till 14.30. Med en lunchrast. VI har också kvällsskola. Många av barnen behöver extra hjälp. VI har ju flera tio - tolvåringar som går som i klass ett. När jag pratade med Jacques igår berättade han att dom nu också har skola på helgerna...bara han inte kör för hårt med dom...Men barnen älskar ju sin skola! Innan skolan var klar så grät dom och var jättearga ibland...det problemet minns jag inte direkt från min egen skoltid....Så här såg det ut innan skolan byggdes, nu förbereder vi...ska berätta hela bygga skolan historien en annan gång.

Och så här blev skolan när den blev klar!! Vi vinner nog inga arkitektpriser....men den fyller sitt syfte och är säker iallafall. Nu har vi målat ABC och blommor och annat på det bruna så att den är lite finare

En av lärarna som vi anställt - Isaac - är också utbildad i afrikansk kultur och dans och 4 ggr i veckan har han lexion med barnen.

Filmklipp när dansar, den äldre kvinnan är Jaques syster Yvonne

Efter skolan är det lek och bus! Ofta med ännu mera dans....Annars är fotboll en favorit, mest bland killarna. Sen är det hopprep och twist - jag hade med mig det från sverige och det har varit superkul! Och inte bara tjejerna älskar det, utan killarna också.

Dansklipp när barnen dansar

Middag äter vi runt kl sex halv sju. Och gissa vad som står på menyn....ris! Och det vi har möjlighet/råd att köpa till. Vi har ju inte kyl eller så så om vi skulle få tag på eller kunna köpa färska grönsaker eller tex kött så måste vi laga och äta det med en gång, Vi äter också jams som är en slags sötpotatis eller gari som är en slags kassava (vet inte vad liknar på svenska...) . Jag brukar alltid försöka att åka direkt till kvinnorna ute i byarna och köpa.

Efter dom har ätit så är det filmstund....TVn är fortfarande en stor favorit! Jättebra för engelskan också. Det är mest Tarzan som gäller fortfarande. Barnen somnar alltifrån sju till tio...Att gå och lägga sig kan vara alltifrån en mysig stund till en väldigt jobbig stund...Det är så skönt att se att det har blivit en stor förändring de senatse månaderna. Barnen är inte lika ledsna på kvällarna längre och om dom är det så finns det alltid någon nära som kramar och tröstar...det är så fint att se hur de tar hand om varandra! Barnen kanske saknar föräldrar, men dom saknar verkligen inte en familj!!! De allra minsta somnar ofta på bröstet...och är det en ledsen kväll så händer det att de minsta sover hos mig eller Jacque...och gör dom inte det så vaknar jag kl halv fem av att någon står om ropar AMELI - MAMI AMELI...sämre sätt kan man vakna på...!

Vi har byggt 15 breda våningssängar och köpt madrasser, men som ni ser på bilden så tycker en del barn fortfarande bäst om att sova på golvet...

Återkommer snart med lite berättelser från min resa.Hoppas ni mår bra!!

Kram emelie

bara ett halvt hjärta...

2009-06-21T20:44:00.000+02:00

...andra halvan har jag kvar hos Jaque, Frank, Isaac, Daddy, Frances, Fredrick, Mohammed, Anko, Grace, Philip, Beatrice, Dakos, Godfred, Tony, Mavis, Mary, Vanessa, Vicencia, Janet, Celestina, Mary, Angela, Frances Witty, Comfort, Bright, Sammy, Isaac, Nanna Boache, Florence, Josephine, Promis, Gifti, Albert, Frances, Ed, Desmond,, William, Isaac, Bismarck, Angelina, Kofi, Andho, Samuel, Bright, David, Mary, Frances, Otto, James, Philip A, Junior, Sylvester, Metosela, Abigail, Meriama, Abigail O, Samsung, Sa

rah, Steven, Bruce, Ebeni, Eric, Jojo, Sam,

...min 63 barn stora helt underbara familj!

Bild på några av barnen i sina fina sverigedräkter!

Åkte från barnhemmet i onsdags...enorm sorg i hjärtat! Gör fysiskt ont. Men vet ju att jag måste åka hem. Både för att jag längtar efter min 'riktiga' familj - och för att jag måste hem och arbeta och spara ihop pengar.

Hade avskedsfest med barnen på måndagkvällen, hade fixat en kompis som kom med stora högtalare och spelade musik - barnen ÄLSKAR att dansa!

Här kommer en liten danssnutt, inte från festen men från en vanlig dag.

Åkte in till Accra på tisdagen för att flyga på onsdagen. Men på tisdag kvällen så ringde Jaque och sa att Frances hade kollappsat...han hade bara svimmat och var helt frånvarande...dom hade tagit honom till en sjukstuga nära, där han fick dropp och fick ligga över natten. Blev så orolig. Vill bara vara nära honom när han var så dålig. Jag tog en taxi och satt med Jaque och vakade hos Frances över natten...F blev bättre på morgonen, och jag var tvungen att åka till flyget...Pratade med Jaque imorse och F är inte frisk ännu men på bättringsvägen.

Ja, nu är jag hemma i en annan verklighet...Konstigt det är att bara en natt bort så är allt så annorlunda. Det känns skönt att vara hemma men det är verkligen blandade känslor.

Jag och några av tjejerna, vi hade en 'tjejdag' där vi bara dansade, hade modevisning och bara löjlade oss...

TACK!!! alla som är med och stöttar!!! Pengarna gör ALL skillnad. Och er PEPPING genom mail och kommentarer ger mig så mycker kraft och energi.

Vi har kunnat göra så mycket bra och på det viset känns det tryggt att åka hem - förutsättningarna är verkligen sååå mycket bättre nu. Men vi är långt ifrån klara....nu måste vi få allt att gå runt...och det handlar i slutändan om pengar...

Jag har inte haft möjlighet att skriva så mycket under resan men jag tänker skriva under sommaren anteckningar från min dagbok. Och redovisa allt som gjort...och om tankar för framtiden!

Så vi hörs snart igen, kram emelie

SMS från Emelie och Ullis...

2009-06-16T10:29:00.000+02:00

...inatt kl 00.59:
" Emi och jag har ikväll slagit rekord i svettning, inte bara en gång utan sju ; ). Vi har tokdansat hela kvällen med alla barnen, galet roligt! Imorgon är det avsked och tufft för emelie så vi laddar på för fullt med skratt här nu! Puss på er, ses snart!"

(via syster elenore)

skolan är klar!

2009-06-14T19:30:00.001+02:00

eller i alla fall skolbyggnaden...Och kl 08.00 varje morgon så står barnen uppradade utanför skolan för morgonsamling och sång. I sina fina skoluniformer! Har inte kunnat lägga upp bilder så får göra det i efterhand när kommer hem till Sverige vid midsommar. Ni ska se barnen - dom är så fina, växer flera centimeter med sina skoluniformer på!

Vaknar det gör barnen runt fem, då gal tuppen (på riktigt!) och kvart över fem är det full lek bus och dans på gården! Sen frukost och sen delas barnen upp istädlag - det blri snabbt stökigt och sen blåser det runt så mycket sand så att det behöver sopas och städas upp varje morgon

Skolan håller på till kl tre. Vi har fått upp svarta tavlor och byggt flera bänkar som barnen sitter på så fint. Det är bara vanliga sittbänkar så böckerna får de ha i knät, men det funkar jättebra.

Barnen är uppdelade i fyra klasser, inte efter ålder utan efter deras kunskaper. Det varierar väldigt---först var jag väldigt förvånad över hur bra alla kunde läsa, de kommer ofta och sätter sig och vill läsa högt...men när ullis kom från sverige med nya böcker-...då var det ingen osm ville läsa längre...visade sig att mina duktiga streetsmarta barnkompisar helt enkelt lärt sig all text utantill....; )

Men nu är det ordning och reda med skolan och tider och fyra bra lärare är på plats - så snart ska de kunna känna stoltet på rikigt över att kunna läsa!

Vi har anställt en äldre kvinna också, Katie, som ska ta hand om alla de mindre barnen under dagarna. Det är ca 20 barn som är under 5 år, hon är klok, lugn, erfaren och har en så stor och go famn att jag själv skulle vilja krya upp där och somna en stund.....

För nu börjar jag känna mig lite trött, både fysiskt och psykist. Har svårt att sova och komma till ro, tänker mycket på att det snart är dax att åka hem...kan inte tänke på det utan att börja gråta...vet inte hur det ska kunna gå att säga hejdå...vi är så nära nu, sover äter busar skäller (lite ibland...) kramas dansar lyssnar pratar och kramas lite mera...känns skönt att ullis är här...det är också en påminnelse om mitt andra liv, familj och vänner hemma som jag ju saknars såååå sjuuukt mycket också!!!

nu ska det bli filmstund...det har vi nästan varje kväll, Ullis var rätt chockad över tv och dvd - det passar liksom inte in i bilden...här är ju minst sagt rätt så enkelt i övrigt...och så mitt i allt en tv...barnen älskar det och jag är så glad att jag fick pengar och valde att göra den prioriteringen! lejonkungen och tarzan går varma...Nästa gång ska jag se om kan ta med några svenska filmer som finns på engelska, hade varit roligt att visa, typ Emil

kram kram så länge!

60 kg och mycket förväntan!

2009-06-04T06:58:00.000+02:00

Hej alla, det här er Emelies syster Ulrika som skriver. Nu är jag på flygplatsen och väntar på planet som ska ta mig till Emelie, barnen och en annan verklighet i Kasoa!

Med mig har jag tre fullpackade väskor - fulla med miniräknare, pennor, kläder till lärarna (skjortor och blusar med glitter...) 60 sverige/fotbollsdräkter, linjaler, engelska böcker.....och så kontorsmaterial (pärmar, mappar mm). Vi ska hjälpa Jaque att komma i ordning med ett litet kontor där han kan samla all information. Emelie hade letat och letat men inte hittar några pärmar så det har jag nu med mig...Tack alla som har hjälpt till att samla ihop saker! När vi åke ner så här så är det roligt att kunna ta med sig saker, speciellt sådant som är dyrt eller inte går att få tag på i Accra. Annars är principen som Emelie och vi arbetar utifrån att så mycket som möjligt köpa saker på plats - på så vis så blir det ju dubbelnytta för pengarna: barnen och barnhemmet får det som behövs OCH man bidrar till stödja den lokala ekonomin

Härligt ska det bli att träffa Emelie, att få träffa och lära känna alla de personer som blivit så viktiga i hennes liv - och som hon har blivit så viktig för! Vi ska bo på barnhemmet - så det blir 'bucket showers' (spann duschar) som gäller...och det lär behövas! För tydligen är det väldigt väldigt varmt, över 40C...

Nu är det dax att gå på planet! VI hörs igen hälsar Ulrika.

p.s har ni läst om Emelie i Hemmets Veckotidning (eller om det var Hemmets Journal...). En av de där tidningarna med korsord och mattips. Det är ett jättefint reportage om Emelie och hennes arbete där

karate i värmen

2009-06-03T22:10:00.000+02:00

I morse när jag kom till skolan så stod alla barnen och hade karate! Jaque hade träffat en kille som var jatteduktig på karate och frågat om han ville följa med och visa barnen...ni skulle se killarna och tjejerna, vi skrattade så vi grät!! Jag var med i två minuter sen fick jag gå in...här är så varmt...

Är inte klar med rekryteringen av lärare ännu, inte så lätt som jag trodde. Så viktigt att det blir rätt. Lärarna här har ju en dubble funktion, de är både lärare OCH 'mamma' och 'pappa'. Vi behöver kunniga, engagerade, varma och glada personer. Jag vet att dom finns vi behöver bara leta lite bättre!

Har också träffat en pensionerad rektor som ev. skulle vara intresserad av att komma och arbeta som ett stöd till Jaque som en slags föreståndare. På mitt svenska sätt så tänkte jag att det skulle vara bra och tryggt för Jaque med en äldre person att ha vid sin sida, men Jaque är inte riktigt lika övertygad...man har en helt annan respekt för och äldre har en helt annan ställning här. När tex allt bråket var med polisanmälan och allt så kallade min 'mamma' in den äldsta personen i släkten för att vara med på rådslagen/mötena...Inte för att han var direkt insatt, utan bara för att hans blotta närvara gav respekt! Det är egentligen något väldigt fint i att man erkänner och lyfter fram den erfarenheten som äldre personer sitter på (i sverige kan jag ofta få känslan av att det är nstan tvärtom...). Men nu, här på skolan, så är Jaque då orolig att han inte längre kommer att få något att säga till om. Han kan inte säga emot någon som är äldre om dom skulle tycka olika, så är det bara. Ja, så vi får se hur det blir, inte säkert heller att kvinnan kunde. Jag har fullt förtroende för Jaque, han växre i mina ögon dag för dag. Klok som en bok ör han. Men vet också att det är en stor press, så hade kännts tryggt om det var någo han kunde dela den med när jag inte är hör.

Annars så är jag sååå glad för att min syster ullis ska komma och hälsa på!!!! Hon kommer imorgon torsdag - längtar! Ska bli så häftigt att få dela det som jag upplever här med henne, att hon får träffa alla barnen, mina kompisar och min ghana familj.

kram emelie

besök på sjukhuset

2009-05-27T19:46:00.001+02:00

Igår fick jag åka akut till sjukhuset med en ny liten kille som har kommit till oss. Han är fem sex år och hade fått utslag över kroppen. När jag kom till barnhemmet på morgonen så hade han blivit mycket mycket sämre. Utslagen eller vad man ska kalla det var det värsta jag någonsin sett! Det såg ut som huden under armarna hade möglat, stora blåsor och därpå som mögel...helt fruktansvärt! Och han hade jätteont, kunde inte ta ner armarna.

På sjukhuset så gjorde läkaren en snabb titt och sa sen sa han bara 'det är bara lite utslag, ge honom den här medicinen'. Vadå för några utslag? Vadå för någon medicin? Du måste ju undersöka honom ordentligt, ta prover. Jag har ett helt barnhem fullt med små barn, vi måste veta vad det är för något, om det smittar, om det är farligt! Läkaren suckade och stönade högt. Gav mig värsta blickarna och pratade argt med sköterskan på deras språk.... Sen sa han 'det är inte din son'. Det är inte första gången som detta händer. Det är något som provocerar väldigt med att jag är vit.
Det finns sina skäl för det säkert men det som provocerar MIG är att det är ju inte mig som det går utöver i detta fallet, det är lille J. Jag gav mig inte och tillsist fick vi ta prover. Men höll på att ångra mig när läkaren kom med sprutan....den var så stor! Och lille J blev helt chockad....vettskrämd...Och det var inte tal om någon lek och bus och försöka göra det på ett fint sätt...Tillsist var proverna tagna och vi fick medicin med oss. J ska på återbesök varannan dag för att följa upp. Vi undersökte alla barnen och hittade inga utslag som liknade Js så hoppas att det inte hunnit smitta...Det är extra jobbit nu för det är sååå varmt, jag har själv fått som blåsor över delar av kroppen - men det hade jag innan J blev sjuk så är förhoppningvis inte ngt som smittat utan bara av värmen

Några tuffa veckor...

2009-05-20T21:43:00.000+02:00

Vänner,

Ledsen att jag inte hört av mig på ett tag...det har varit tre riktigt struliga och jobbiga veckor. Det är tur att barnen och Jaque ger så mycket energi - för ibland räcker mina egna energireserver inte till...

För att göra en lång (och känslomässigt väldigt jobbig!) historia rätt så kort så blev jag och barnhemmet polisanmält. Vi flyttade ju som ni vet från det första barnhemmet till det stället vi är nu (eftersom dom chockhöjde hyran och vi behövde bättre lokaler). På det första stället fanns det inte bara föräldralösa barn utan också ett trettiotal 'needy kids'. Det är barn som har föräldrar men som kommer till barnhemmet för att få stöd med mat och omvårdnad. Föräldrarna till ett av dessa barnen kom till mig och ville att jag skulle betala för privatskola för deras son och få pengar till annat. Jag sa att han så gärna fick komma till skolan och bo eller bara gå i skolan hos oss men att nej, jag kunde inte betala hans privatskola. Det var detta som startade allt....föräldrarna gick till polisen och anmälda först mig och sen skolan för en hel rad med olika saker - att jag inte tagit hand om deras son, att skolan inte hade rätt tillstånd osv...

Jag blev helt chockad när fick reda på att polisanmäld. Rädd. Vad innebär dte att bli polisanmäld?? Och här - där polisen på det lokala planet är precis hur korrupt som helst!! (En gång hotade en polis mig med att ta med mig in på stationen för att han inte fick mitt telefonnummer....helt sjukt) Och blev så ledsen och besviken över att föräldrarna valde att göra så här. De hittade på massa dumma saker om vad jag gjort och sagt som ju inte alls var sant.

Och NEJ, det är ingen ursäkt eller förklaring att de är fattiga. Jag har så många vänner och i min familj här som är fattiga fattiga men som ändå inte ljuger och behandlar någon så respektlöst som dessa föräldrar gjorde mot mig (och mot jaque och barnhemmet). Många av de val man gör påverkas såklart av om man är fattig men en sämre människa det är man inte! Det finns helt enkelt rötägg både med och utan pengar.

Som tur var så har jag haft mina fantastiska 'familj' här nere som har stöttat mig. Och min fantatsiska familje hemma som jag väl talat med typ tre gånger om dagen de senaste veckorna...TACK FÖR ATT NI FINNS!!!! Ni skulle sett, en timme efter det att föräldrarna var här och hotade och visade polisanmälan så började folk strömma till huset där jag bor...Morbröder, vänner, farbröder osv...helt plötsligt var det stormöte med 20 personer som i vilda diskussioner diskuterade vad som hänt och hur vi/jag skulle göra...otroligt med så fint stöd...men också en konstig situation...Vid sådana här tillfällen är ofta många äldre med och de pratar bara på deras språk...och jag förstår ingenting men hör bara mitt namn nämnas om och om igen...

Sen följde två veckor av möten var och varanann kväll mellan delar av min 'familj' och föräldrarna som ville ha pengar (utpressade mig skulle jag kalla det). Det var bland det tuffaste jag varit med om. Och mycket för att jag kände mig så utsatt. Kan inte utrycka mig och förstår inte språket. Mycket högljudda diskussioner. Visst försökte de översätta för mig men det gick inte att fånga ordentligt och när jag ville förklara hur jag upplevde situationen såblev det mest bara fel...Men det var ändå viktigt för mig att vara tydliga med att jag tyckte att det var fel. Det går inte bara att hitta på och hota med vad som helst utan jag ville visa och förklara hur ledsen jag blev.

Hur slutade det? Ja, jag är inte stolt över mig själv för det fick sluta med att jag betalade. Och då drog de tillbaka anmälan... Men under processen hade jag vekrligen visat att jag kände mig så ledsen och besviken över alla lögner de spridit och mig och om barnhemmet och det kändes viktigt. Och samtidigt - jag kan ju inte säga att det inte känns bra att behöva betala för J skolgång på privatskolan...han är världens finaste lilla kille och utbildning är precis allt! Så det är jag på ett sätt glad över. Men för mig så blev det mycket mer av en principiell fråga allt det här...

Jag har nu bestämt mig för att stanna tre veckor till - 'är så mycket jag vill hinna med innan jag åker hem. Min syster Ulrika har också bestämt sig för att komma ned och hälsa på mig - känns såååå roligt!!! HAR NI SAKER SOM VI SKULLE KUNNA HA TILL SKOLAN - pennor, böcker på engelska, kartor, planscher, pedagogiska leksaker...???? Så hör av er till ulrikakanter@hotmail.com - hon kommer kunna ta med en hel del ner!

Nu måste jag sluta, det som är på gång det närmaste nu och som jag skriver mer om snart är:

- skolan nästan nästan klar!! Idag målade vi väggarna blåa och det slutade med att vi hade 56 små blå smurfar som sprang omkring och lekte...

- letar fortfarande efter bra lärare, ska träffa en kvinna imorgon som har mycket erfarenhet och vi ska bla diskutera möjligheten att anställa en pensionerad rektor som kan hjälpa oss

- skolunifmermerna är klara! Barnen är sååå stolta när de sätter på sig dom ...för att gå över gården till skolan...Ska lägga upp bilder ska ni få se! TACK TACK TUSEN TACK för att vi gjorde detta - barnen har växt flera centimeter nu...; )

- bygga färdigt sängarna, vi bygger breda våningssängar som två tre barn kan sova i

- förbereda för kommande sjukvådrdsförsäkringsomgång

Vi hörs snart igen! Och håll tummarna för att det kommer regn...här har varit över 40 grader i en vecka nu och det ligger och trycker ett regn som aldrig riktigt kommer...det tar på krafterna kan man lätt säga...speciellt när elen inte funkar (jag hade nämligen investerat i en värsting fläkt för att kunna sova på nätterna men tji fick jag...)

kram emelie

2009-05-07T17:12:00.000+02:00

Hej alla

Vi har tyvär blivit tvungna att ta bort alla bilder. Om några dagar kan vi lägga upp de ingen.
Vi hörs, syster u.

Tips: afrikansk dans och vårfest!

2009-05-05T21:18:00.000+02:00

Hej, det här är Emelies syster Elenore som skriver en rad för att tips om två aktiviteter för att stötta Emelies arbete. Så passa på att mingla med kommunkändisar och dansa loss till afrikanska rytmer!!

Vårfest på OrigoHuset med auktion för Emelie och Great Andho
Invigningen av ett nytt miniköpcenter - OrigoHuset - med ICA, delikatessbutik, blommor och annat i Brottkärr 15-16 maj. Kommunstyrelsens ordförande Annelie Hulthen ska bla inviga. På eftermiddagen på fredagen kl 17.15 så hålls det en välgörenhetsakution där pengarna går till Emelie och Great Andho. Har ni vägarna förbi så kom gärna in och hälsa, vi kommer att vara där från familjen och berätta, diskutera och svara på frågor!

www.origohuset.se

OCH - är det ngn som har ngt som ni vill vara med och bidra med till auktionen så tas det varmt emot!! Det ska vara ett värde om ca 500:- och sen kommer det att auktioneras ut. I så fall så hör av er till syster Ulrika på ulrikakanter@hotmail.com

Dansa för Afrika!
Den 2 juni kan du testa något häftigt - dansa till härliga rymter från Afrika, Karibien, Australien, Nya Zeeland, Söderhavet. Det kostar 100:- och intäkterna går direkt till Emelie och Great Andho.

Plats: 1200 Kvadrat. Mandoling. 47 (snett framför Kulturhuset).
Tid: Tisdag 2 juni kl. 10.30-12.00 eller 12.30-14.00.
Kostnad: 100 kronor. Önskar du bidra med mer är det så välkommet!
Anmälan: Ingen föranmälan.
Frågor: Tel. Heléne 20 99 01

Läs mer på http://www.goodmove.se/

Och tillsist, tusen tack för engagemang Jacob och Helene!

Vi hörs,
Familjen genom Elenore

Flickan och den lilla bebisen...

2009-05-04T20:26:00.000+02:00

Vi var och träffade flickan med den lilla bebisen förra veckan. Kändes så skönt att vi hittade henne för var orolig att vi inte skulle göra det. Men det var väldigt tufft. Flickan bor tillsammans med sin mamma som är gammal och sjuk. Hon ville inte lämna sin mamma. Och upprepade att hon inte kunde ta om hand om sin bebis också....Det verkar som att mamma trycker på för att hon ska lämna barnet också, med skälet att hon är kristen....ibland undrar man...

Det är så omöjligt att förstå, blir så ledsen när jag tänker på vilken situation hon är i...Vi bestämde att hon skulle behålla den lilla killen så länge som hon ammade honom och vi lovade att vi ska komma med mat och vatten. Vi får ta en vecka i taget. Och hoppas att genom att stötta henne i sitt hem att hon ska känna sig tryggare som mamma och våga behålla sitt barn...

så overklig verklighet...

2009-04-23T21:26:00.000+02:00

Oftast - och det är tur... - så tänker jag inte på barnen och hur deras situation är...utan vi leker och kramas och har roligt tillsammans. Men ibland så bara kommer det över en. Som idag när lille Kofi var sjuk, utslag över hela kroppen och febrig och sovandes på mitt bröst...så utsatt (vi ska till läkaren imorgon bitti). Förra veckan så kom tre syskon till oss, Godfred, Mami och Jojo...deras mamma har gått bort med dom är fortfarande ovetande....vad gör man????? hur kan man berätta??? Det är så mycket overkliga beslut och saker som händer varje dag, och det är så små småå människor vi pratar om...

Som igår, då kom det 16 årig flicka till oss med en liten nyfödd bebis i famnen som hon frågade om vi kunde ta om hand...Min reaktion var ju att det går ju inte, vi kan ju inte ta hand om en liten nyfödd bebis....Jaque svarar helt krasst 'But then he might die'. Det låter så hemskt och jag blir ledsen när jag skriver det nu men precis så här var det. Jag ringde hem och pratade med en av mina systrar, vi kom på att vi kunde erbjuda henne att komma och bo hos oss tillsammans med sitt barn, så hon kan få stöd och bli trygg i sin mamma roll. Och hon kanske kan hjälp till med dom andra barnen också...Och imorgon så ska Frank (han är lärare, fd barnhemsbarn, jättefin kille) åka ut och prata med henne så hoppas hoppas att det löser sig

Stort och smått

2009-04-23T17:04:00.000+02:00

Varje dag är så händelserik. Helt slut när jag går och lägger mig på kvällarna. Och det är verkligen stort och smått...

Snart blir det nya lärare....
Igår hade vi möte med lärarna (2 timmar på det lokala språket, jag satt mest och log....). Det har varit jättemycket problem med framförallt två av lärarna, dom har bara kommit och gått, varit väldigt oengagerade. Jaque har pratat med dom flera gånger men nu var det dax att sätta ned foten. Vi har faktiskt fått in flera ansökningar från lärare som vill komma och jobba här och vi måste tänka på barnen. Vi kan inte ha folk här som inte jobbar och inte känner engagemang. Så mötet slutade med att de två kvinnorna ska sluta, och att den tredje läraren Madam Lydia ska vara kvar. Hon är helt underbar kvinna! Lätt till skratt och en jvl på att dansa....barnen älskar henne! Så nästa vecka blir det till att hålla intervjuer...ska bli väldigt spännande

Här är Daddy/Kofi, 'Great Andohs Maskot'. 2-3 år men redan kung pa skolan...

Bygget....
Bygget av skolan är i full gång! Vi hjälps åt alla (jag ar inte lika delaktig längre för det är så sjuuuukt varmt, 37C så jag orkar inte jobba ute så länge...)

Ordning och reda på maten....

Barnen äter ju alldeles för ensidigt. Ofta ris till frukost lunch och middag. För att komma till rätta med detta har vi hittills:

1) gjort i ordning ett rum som vi ska ha som matförråd, med hyllor på väggarna och med lås på dörren. Det gör att vi kan göra ett stort inköp i veckan. Nu har vi köpt buljong, kött och fiskkonserver, fruktkonserver, ägg mm. Färsk frukt och grönsaker är jättedyrt här.

2) Gjort upp ett matschema för hela veckan så att barnen ska få varierad kost och så att vi kan planera våra inköp.

Tv...

Jag hade fått in lite extra pengar på kontot (tack!) och bestämde mig för att göta något extra också för barnen. Så Frank och jag åkte till en begagnatmarknad och köpte en begagnad tv och dvd! Det var grymt uppskattat av barnen. Barnen som annars är sjövilda satt som fastklistrade i 4-5 timmar till Shrek, Skönheten och Odjuret och Snövit. Härligt att se dom så glada! Och jättebra för engelska. Tänkte också att vi skulle kunna använda i undervisningen sen.

Vi har inte köpt madrasser för att alla ska kunna ha och sova på ännu men som ni ser så är det inga problem att sova ändå...inte om man har varit ute och busat hela dagen!!!

två inlägg plus bilder

2009-04-19T21:23:00.000+02:00

hej alla! Fick laddat upp det jag skrivit tidigare plus bilder. Lika glad varje gång uppkopplingen räcker så länge så att det funkar!! Blev tre inlägg på samma gång här nedanför.

Ni ska veta att jag är så glad!!! Det är så härligt att vara här och nu kunna planera långsiktigt för barnen. Och för Jaque att kunna känna trygghet i att det där mest grundläggande för barnen - hyra, mat, vatten mediciner kommer att finnas för lång tid. Känns så fjuttigt med att tack så här, skulle vilja att ni kunde se och höra och känna och att jag kunde få prata och maila er alla personligen. Men nu är internet oftast så uselt uselt här. Kan skriva på min dator när jag är hemma och sen ladda upp på nätet men att vara inne på mailen och facebook är nästan omöjligt. Så även om inte blir några personliga tankar och svar direkt härifrån så ska ni veta att ni finns med mig alla och jag berättar för barnen och Jaque och vännerna om alla vänner i Sverige som bryr sig och stöttar oss.

tack för att ni finns och stöttar på alla era olika vis

kram emelie

Tuffa förhandlingar....

2009-04-19T20:34:00.001+02:00

Nu är vi nära att skriva kontrakt på skolan!!!! Längtar så att vi kan komma igång på rikigt och göra fint!! Hade det inte varit för min pappa och mamma hade vi redan skrivit under...men då hade kontraktet inte blivit alls lika bra! Nu har vi förhandlat och förhandlat och förhandlat. Säkert pratat med värden sammanlagt 15 timmar...

Värden är en riktigt bra man, pastor från en by i närheten, så det var därför som vi först kände oss trygga med att skriva på nästan med en gång. Men det var tur att vi gav det lite tid och att vi fick så bra råd hemifrån.

Nu ska vi till banken och skriva på på tisdag. Känns tryggt att vi bestämde att vi ska skriva under på en bank. Vid ett av möten var värdens advokat med, men ärligt talat...han hade lika gärna kunnat vara hans farbror...hur ska man veta??? Och nu när gäller ett så stort beslut och mycket pengar som ju är ett stort ansvar mot alla er som är med och stötta så kände jag att det var rätt att låta godtrogna emelie kliva undan för ´nu tar vi det säkra före det osäkra emelie´....

Nu är det ett tre års kontrakt med ´option´på tre år till. Vi har skrivit in att allt som vi bygger som man kan ta med får vi lov att ta med. Vi har också skrivit in att värden ska täta taken (det regnar in) och bygga eller skaffa en grind. Det känns jätteviktigt för som det är nu så kan vem som helst bara gå rätt igenom vårt område och barnen springa ut och det känns inte bra. Hyran är 600;- svenska kr i månaden. Det är dubbelt så dyrt som på förra stället men även om detta ligger mer off så är huset såååå mycket bättre. Detta är ett rikigt hus!! Ni ser på bilderna som jag ska lägga upp. Gick inte att lägga upp i de olika inläggen utan jag fick lägga alla på rad istället.

Vi har också bestämt oss för att bygga som en skolbyggnad på tomten. En dag när jag kom till barnhemmet (jag sover inte där varje natt utan ofta hemma hos min 'mamma emilia') så var alla barnen med Jaque i spetsen ute och jobbad i det som ser ut som en åker. Vi måste riva upp allt som växer där, platta till så att vi sen kan bygga. Det var bara att hugga i! I den 37 gradiga värmen....

Vi har pratat runt med flera olika snickare och ställen där man köper virke och murblock. Det kommer kosta ca 8000 och då är vi med och bygger själva under ledning och med hjälp av en eller två snickare. Den här gången ska jag inte betala förrän allt är klart (det lärda jag mig sist när vi skulle bygga två väggar på det förra barnhemmet och de efter halva väggen sa att den andra halvan skulle kosta dubbelt så mycket att göra klart....)

Det kommer bli så roligt att få riktiga skolsalar! Då måste vi bärja planera för skolan ordentligt, vi har tyvärr haft problem med flera av lärarna så det är jobbigt och osäkert....berättar mer om det en annan gång nu är jag så glad för att vi har kommit igång och vill bara tänka på glada saker!!! Jag hade ju med mig 87 kilo övervikt på planet ner....som tur var var det en av alla er kloka och peppande som stöttar mig som tipsat om att man kunde betala övervikt i förväg och att det var mycket billigare (kostade 1500). Kulramar och världskartor och massa barnböcker på engelska. Och fotbollar och hopprep...har inte tagit med ngt till barnen ännu. Ville inte att det skulle bli sakkalas när jag kom utan ta allt lite eftersom

Jag har köpt malariamyggnät och satt på alla fönster. Hoppas hoppas att det kommer att göra skillnad!!! Över hälften av barnen hade ju malaria vid läkarkontrollen och äter nu medicin. Hoppas så att det ska bli bättre nu

Drömmen - en skolväska...

2009-04-19T19:38:00.000+02:00

Det här skrev jag förra veckan men kom inte till internet för att publicera förran nu:

Igår hade vi en jättefin dag med barnen. Jaque och jag samlade de äldra barnen, mellan 7-15, och berättade att nu är det nästan klart att vi ska få vara kvar här på det här hemmet. Och att vi skulle börja planera för framtiden och att det var viktigt för oss att veta vad de tyckte var viktigt. Dom fick en timme att sitta och prata och sen skulle de säga tre saker som de tyckte var viktiga, och tre saker som de tyckte hade varit roligt att ha eller göra.

Listan på roliga saker var lång (och hade nog kunnat skrivas av vilka barn i världen som helst...) - det var musik, fotbollsmål, färger, bollar, hopprep, böcker.....

Men vet ni vad som stod på topp tre för nästan alla över viktiga saker?

En skolväska (eller skolkläder)! Och några hade skrivit en skolbuss!?! När vi frågade (dumma som vi var och inte fattade med en gång...) varför, de har ju inga böcker och 'skolan' ligger ju på barnhemmet...så svarade de så uppriktigt så det skar i hjärtat 'vi vill ha precis som vanlia skolbarn, som barnen på marknaden' (det är väldigt vanligt med skoluniform här) ´och om vi har en buss så kan vi åka med den och spela fotboll mot barn i andra skolor´

Ja, hur ska man tänka här? Känns ju helt onödigt att prioritera att lägga pengar på att köpa skoluniformer till barnen...samtidigt ska man nog inte underskatta behovet av att få ´känna sig som alla andra´. Speciellt för mina fina goa barnkompisar som ju aldrig haft någon riktig tillhörighet i världen.

Vad tycker ni???

Bilder!!

2009-04-19T18:20:00.000+02:00

Här kommer lite bilder!

Med barnen när vi pratar om att vi ska bygga som en skola på gården. I bakgrunden ser ni den mur som går runt barnhemmets område och hålet där vi hoppas att vi ska få en grind så att vi kan låsa om oss.

Med Kofi på höften...Häromdagen så träffade jag några norska tjejer, på bilden Ingrid, som ville komma med och hälsa på. Vi hade sååå rolig dag lekte med barnen hela dagen!! Jätteglad att få lära känna dessa goa tjejer och hoppas vi ses igen!
Här håller vi på och röjer!
Dom ringer till Sverige....; )

kasoa, det enda trafikljuset

Efter vi har röjt upp...det är här vi ska bygga skolbyggnaden!
Här röjer barnen, ser ut som en åker...De tyckte det var jättekul att vara med och hjälpa till
Här är vår fina skola!!

lycka!!
sagostund, bästa stunden på hela dagen (tycker jag iallafall...)
Huset igen

Lycka!

2009-04-10T17:18:00.000+02:00

Vilken lycka att vara tillbaka bland alla barnen igen! Jag var nervös över hur det skulle bli och kännas och började resan med många fjärilar i magen...men när jag väl kommit fram till barnhemmet så tog det inte många minuter innan allt var glömt (lååånga resan, bråk i tullen, uppbrutna väskor, 37 grader värme...) - det kändes helt helt underbart att vara tillbaks!

Hade ljusa kläder på mig eftersom det var så varmt men det ångrade jag sen...50 barn över mig...låg som underst i en sån där fotbollshög....helt lerig efteråt! Lerig men lycklig!

Barnen hade övat in en sång och en dans.

Jag hoppas kunna skriva snart igen men bara några snabba reflexioner:

- många barn hade kommit tillbaks men långt ifrån alla, känns så oroligt...samtidigt så påminde Jaque mig om att hur hemst det än är så är ju barnen 'vana' av att leva på gatan, det är så ju de allra flesta bodde innan de kom till barnhemmet

- det känns så viktigt att skapa en tryggt glatt hem fullt av och möjligheter så att barnen som kommer inte känner behov av att lämna - det är mitt huvudmål!

- nya barnhemmet:

Jaque och barnen flyttade ju i februari till ett nytt ställe efter att dom blev vräkta från det förra. Det nya stället är så mycket finare, mycket mer som ett hem! Flera olika små rum och i ett rum finns tom en soffa...OCH DET FINNS ELEKTRICITET! Jag som hade köpt med mig en superficklampa för sagostunderna på kvällarna....men den behövs när jag ska gå ut på kvällen för då är det helt kolsvart....

Men det finns inget bra rum för att ha skola i, rummen är för små. Det behöver vi lösa. OM vi bestämmer oss för att vara kvar här (vi ska ha möte med värden nästa vecka) så ska vi se om vi kan bygga bara som ett tak ute på gården med bänkar under - det hade varit bra

Med hyreskontraktet så ville jag att vi skulle försöka få ett långtidskontrakt, typ tio år. För om vi ska investera i byggnaden så känns 3-4 år för kort...Men alla bara skrattade när jag sa det...Det är så stor expansion i Ghana så ingen vill binda upp sig så länge....vi får se hur det går - jag återrapporterar efter mötet med värden

- kärlekstörst! Ja, många av barnen, speciellt dom små längtar längtar så efter närhet. Två av de minsta, typ två år, som jag var mycket emd sist, dom har inte släppt mig sen jag kom...Och så snart jag tar upp dom när jag kommer på morgonen så somnar den ena direkt....måste nog lära mig hur man bär med sådan där sjal annars kommer ryggen bli trött trött.....

- imorgon ska vi ha gruppdiskussionen på barnhemmet. Känns så viktigt att involvera barnen, speciellt dom större mellan 7-15 år i hur planerna för framtiden ska bli. jaque och jag har lite idéer för hur vi ska göra, ska bli spännande - jag återkommer

ja, det var lite i all hast och så kommer det bli. Ibland kan jag skriva själv och ibland har mina systrar lovat att hjälpa mig och skriva om jag inte kommer åt internet. Har köpt ett lokalt mobilabbonemang så det kostar bara 50 kr för en timme att ringa hem, jättebra!!!

Jag måste bara berätta en sista sak - Anko, en av de äldre killarna, han är nog runt 13 men ingen vet riktigt. Är en lite stöddig kille och sist jag var här så kom jag aldrig riktigt innanför hans skal...Nu precis när jag skulle gå hem så kom han springande efter mig, stod och tittade ner lite och sen la han en hand på min axel och sa - sister emelie, you came back, i missed you so much....och sen sprang han iväg...

vi hörs snart igen, då vet jag mer om planerna för framtiden hoppas jag, det känns så tryggt att veta att vi nu kan tänka lite långsiktigt - de pengar jag har på kontot från alla er som stöttat gör att vi kan höja blicken ovanför 'vatten och mat för dagen' och tänka på vi verkligen ska kunna skapa det där trygga glad hemmet som hjälper barnen att stå på egna ben när de blir stora nog!

Nu blev det lite långt...men det var för att det var första sen kom ner, sen hoppas jag kunna skriva lite oftare istället. Jag hoppas också kunna lägga upp lite bilder snart.

Hej så länge!

Emelie

Motgång....

2009-04-07T20:54:00.000+02:00

Nu börjar det närma sig! Hoppas bara jag kommer iväg som planerat...har varit strul med mitt visum men det verkar lösa sig - håll tummarna!

Det har hänt en jobbig sak som jag inte rapporterat om ännu men som det känns viktigt att berätta även om det blir så här i efterhand. När jag talade med Jaque för snart två veckor sedan så berättade han att 30 barn hade rymt från barnhemmet....De hade haft så ont om mat så att barnen hade helt enkelt lämnat - sökt sig ut på gatan igen eller till något annat ställe där de kunde få mat...Så är villkoren. Det handlar om överlevnad. Blev så ledsen! Och arg! Och frustrerad! Först på Jaque för att han inte ringt och berättat att det var så dåligt ställt, sen på hela situationen, det är så utsatt!

Jag hade inte fört över några nya pengar (utöver min tidigare stående överföring) sen insamlingen startade eftersom jag ville ta ett samlat grepp. Har ju haft möten med både banken och pappas och mammas revisor för att få hjälp att lägga upp en budget och en plan.

Men hade ju ingen aning om att det var så illa ställt! Och Jaque svar när jag blev ledsen/arg och frågade varför han inte ringt var ' men emelie, jag kan inte ringa varje gång vi har slut på ris och mat....'.

Nu ska vi lägga upp ett system så att det inte ska behöva hända igen.

En av de första sakerna jag ska göra när jag kommer ner är att förhandla med dom som vi köper mat av på marknaden och dom som vi köper vatten av och se till att vi kan få som en stående order. Med de pengar som alla ni härliga kloka engagerade människor bidragit med så kan vi nu få en helt annan framförhållning!!!

Några av barnen har kommit tillbaka nu och Jacque skulle ge sig ut till marknaden till helgen och se om han kunde hämta hem fler av barnen, han trodde det, det är ju där dom brukar vara runtomkring...

Jag rapporterar hur det har gått när jag kommit ner och fått en egen bild.

Tack igen alla för allt engagemang och pepping, det värmer mig så mycket!!! Nu när jag åker ner snart så känns det inte längre som att jag står lika ensam. Men det är också stora förväntingar och ni ska veta att jag gör mitt allra bästa för att allt stöd som kommer hemifrån ska komma fram på bästa sätt. Men det känns viktigt för mig att också berätta om sådant som är problematiskt och som inte fungerar - det är ju bara då som vi kan slå våra kloka huvuden ihop och se hur vi kan hjälpas åt att komma på bättre sätt...

hej så länge!
Emelie

Helt fantastiskt!!

2009-03-27T14:29:00.000+01:00

Tack alla för det helt fantastiska gensvaret efter artikeln i GP. Hade kunnat föreställa mig det här, de har gett mig mycket energi!

Tack vare att så många har visat sitt intresse ska nu min "bästa kompis" Lovisa Mankert hjälpa mig med allt som jag kan tänkas behöva hjälp med. Allt ifrån att svara på mail, om internet skulle ligga nere när jag är i Ghana, till att hålla koll på ekonomin.
Det känns jätteskönt att henne vid min sida. (Laddar upp ett kort på henne inom kort).

Jag har idag ordnat ett bankgiro 396-0929 i Great Andoh´s namn, mitt SEB-konto kommer självklart också finnas kvar.

Nu är det inte långt kvar tills jag åker, nedräkningen har börjat!!!

Ett hett tips:
Torsten Pellman har ett företag, Asian Art & Design vars inrikting är att sälja ekologiska och rättvist tillverkade inredningsdetaljer och originalkonst som passar i de nordiska hemmen.
Den 28-29 mars kommer han att skänka 10% av köpesumman om man uppger att man har läst min blogg.
Så är ni på jakt efter inredning vet ni vart ni ska åka till helgen:
Byggvägen 3 i Stenkullen, Lerums Kommun
lördag 11-14 och söndag 11-15

Ha en härlig helg!

2009-03-22T12:57:00.000+01:00

Hej!

Idag kan ni läsa I GP vad vi har åstadkommit tillsammans! Häftigt va?!

Clearing numret är dom 4 första i kontonumret 5037

Många har frågat om jag har någon organisation i ryggen.
Jag vill förtydliga att det har jag inte. Pengarna går oavkortat till barnen och barnhemmet. Min resa och boende har jag betalt själv.
Mitt SEB konto har jag öppnat bara till barnhemmet och de pengar som kommer in redovisar i stora drag jag efterhand på min blogg.
Jag har stort stöd i min familj och vänner som hjälper mig med allt det praktiska så det går rätt till.

Emelie

37 kronor kan fortfarande förändra liv!! Vill du vara med och stötta?!

2009-03-11T16:06:00.000+01:00

Allting började med sjukvårdsförsäkringen. Min frustation över att så många av de fina glada barnen på barnhemmet var sjuka. Min glädje när jag förstod att det "bara" kostade 37kr per barn/år att få en hälsoförsäkring = med en grundlig hälsoundersökning, id-kort och medicin.
Tillsammans hjälptes vi åt att samla ihop pengar så att 105 barn fick försäkringen, Tack!!

Och sen... sa läkaren att barnen var så sjuka för att det inte fanns rent vatten att dricka. Vi samlade till en vatten tank som nu är på plats. Den kostar ca 100kr i månaden att fylla.

Och sen... behövde golven cementeras för att det skulle bli enklare att hålla rent.

Och sen... köpte vi madrasser så att lärarna och de yngsta barnen skulle slippa sova direkt på golven.

Och sen... köpte vi virke och byggde sittbänkar att ha i klassrummen (lite lättare att fokusera på att lära sig om man slipper sitta på marken.... )

Och sen... behövde barnen få vitaminer eftersom de allra flesta är undernärda

Och sen.... målade vi väggarna i fina glada färger

Och sen...behövde vi få ha kul ihop och ställde till med en rolig fest och dansade hela natten

Det blev många "och sen...." för behoven är stora! Och de tar inte slut.

Varje månad handlar om överlevnad för Jacque, lärarna och barnen. Att ha råd med det allra mest grundläggande. Hyra, mat, vatten, lärarlöner...(en månadslön ca 200kr)
Varje krona gör skillnad!!!

Åker tillbaks i April
Den 3dje april åker jag tillbaka till Ghana och barnhemmet. Vi har haft kontakt några gånger i veckan och det ska bli såå härligt att komma dit igen.

Att göra...!
Det finns så mycket jag vill hjälpa till med när jag kommer ner. Här är någar exempel på saker som är mest akut och som jag hoppas kunna ta tag i så fort jag kommer fram.

1) MAT OCH VATTEN. Få en långsiktighet i inköp och en kunskap i hantering.. Ex abbonnera på vatten så att det varje månad kommer nytt, vore fantastikst! Mat, 3 måltider om dagen för 150 barn i en månad kostar ca 4 500kr.

2) TOALETTER. Bygga någon form så att det är avskilt från de dagliga sysslorna (idag finns inga toaletter alls... ) Detta är extra viktigt för att förbättra barnens hälsa.
Mat och hälsa är det jag kommer prioritera mest, om du är frisk så blir det lättare att klara andra påfrestningar, det vet man ju själv.

3) SKAPA ETT HEM Rusta upp byggnaden. Fortsätta med pågående projekt, cementra, måla, bygga, fixa. Skapa lite trivsel helt enkelt..

4) MYGGNÄT Skaffa och sätta på alla dörrar och fönster i de rum barnen sover i. Många barn har malaria och vi måste minska risken att fler blir sjuka.

5) KUNSKAP Lärarna har en sååå viktig uppgift. Hur kan vi hitta sätt att vidga deras och barnens vyer? Vill ha med mig plancher på djur, världens alla länder, bilar, miljöförstöring, smarta uppfinningar, AIDS/HIV (engelska är språket de undervisar på). Måste bara säga att jag har köpt sagoböcker med mig ner å ska införa en sagostund varje dag :-)

MEN för att klara allt detta behöver vi pengar och jag är glad för all hjälp jag kan få! En av mina kompisar har bestämt att föra över 1ookr/varje månad, det räcker till rent vatten i nästa en månad, helt super!!!

Här på bloggen kan ni läsa om min förra resa, vad vi gjorde då, vart pengarna har gått mm.

Vill du hjälpa till?
BG 396-0929
Märk ert bidrag med ert namn så kan jag återkoppla vart pengarna har gått.

Tack för ert stöd och eventuella bidrag.
/emelie

2009-02-24T09:39:00.000+01:00

Hej alla vänner, familj och andra som är intresserade av barnhemmet Great Andho Orphanage i Kasoa, Ghana där jag har arbetat. Och som jag med hjälp från er familj och vänner i Sverige har försökt att stötta på olika sätt.
Jag skrev först ett infobrev men det blev för stort för att skicka iväg med alla bilder så därför prövar jag istället att lägga upp det så här. Jag vill tacka för allt ert engagemang, pepping och stöd. Det betyder jättemycket för mig och framförallt för Jaque, lärarna och barnen på barnhemmet.

Det finns hur mycket som helst att berätta. Härliga historier om massa skoj, kärlek och engagemang. Men också jobbigare historier om hur brist på självklarheter som rent vatten gör att barnen aldrig blir friska nog att växa och utvecklas som dom har rätt till. Och jag berättar gärna mer så det är bara att ringa eller maila om du har några funderingar – eller kanske råd eller tips!?

Här redovisar jag vad som gjorts hittills med hjälp av stöd från många vänner och berättar lite om tankarna inför framtiden

Lite uppdatering!

2009-02-16T16:00:00.000+01:00

Heej!

Vill bara att ni ska veta att jag jobbar på för fullt här hemma och att jag har regelbundet kontakt med barnhemmet.

Jag blir så glad för alla frågor och engagemang. Häromdagen så hade några ICA-kollegor en lite fest och överskottet på 2000 kr ska gå till barnhemmet - helt otroligt!!

Vattentanken är på plats. Det känns så bra. Läkarna sa att det smutsiga vattnet var största anledningen till att barnen var så sjuka. Det kostar 'bara' 150 kr för 2 månader för att fylla upp den men den här månaden så måste vi fylla på lite tidigare, för barnen springer och öppnar kranen(dem har aldrig sett rinnande vatten förut så det är en häftig grej).
Jaques har nu köpt ett lås sa dom inte kan öppna själva...

Nu har alla barnen varit på deras första hälsokontroll, så nu kan vi behandla deras sjukdomar.

Det är blandade känslor...fantastiskt att vi har kunna genomföra hälsokontroll men nu står vi inför nästa, vi vet varför dom är sjuka och nu måste vi agera.
Nästan alla barnen var undernärda och hade malaria. Barnhemmet är nu mera lite som en sjukhus, massa medicin och en helsike massa vitaminer...Allt ingår i hälsoförsäkringen för 37 kr/år och barn som vi alla hjälptes åt att få genomförd.

Det är en kille som har fått HIV-diagnos. Känns jättejättetufft men igen, blandade känslor....för samtidigt så skönt att det inte var fler barn...och så skönt att dom vet om det nu så att minska risken att andra smittas!! Två killar har en svår blodsjukdom där man troligvis inte överlever vuxen ålder.
Flera av killarna urinerade blod men efter dom hade druckit rent vatten så gör dom inte det längre. Vattentanken och om vi kan se till att hålla den med rent vatten gör verkligen en otrolig skillnad!!!

Och när jag pratade med min 'mamma' häromdagen så hade hon varit och hälsat på den lilla tjejen som gjorde att jag tog tag i hälsoundersökningen. Patience 1.5 år var så sjuk, hon var nästan svartvit i färgen, fötterna var alldeles svullna och så svag. Hon har blivit så mycket bättre,svullanden har gått ner och hennes kroppsfärg har börjat komma tillbaks.

Planen är att åka ner 1 april. Det är fortfarande väldigt osäkert med lokalen, hur länge vi får vara kvar i huset, OM vi får vara kvar överhuvudtaget. Vi håller på och undersöker olika alternativ. Osäkerheten är inte bra. Om det blir flytt så kan vi ta med oss vattentank, alla bänkar etc.

Hör gärna av er om ni har några frågor eller fundeirngar!!! Innan jag åker kommer jag skicka ut ett mail och fråga om det finns intresse för att hjälpa till...Det är så häftigt nu att se hur allt som skänkts kommit till så stor nytta, det har verkligen förändrat deras förutsättningar för livet...men också så är det här bara början på resan. Det är nu vår kunskap och engagemang behövs som mest för att stötta Jaque, lärarna i deras fantastiska arbete! Det finns inte brist på engagemang från deras sida!!!

Kram emelie

2009-01-08T08:32:00.000+01:00

Nya perspektiv...

Månaderna i Ghana har varit rätt så omvälvande för mig och huvudet är fullt av funderingar. Vet inte riktigt vad jag hade tänkt mig men helt klart är att inget blev som jag hade trott eller förväntat....

Min bild av ’Afrika’ har helt vänts upp och ner. För det första så blir det ju konstigt att prata om ’så gör man i Afrika’ så är det i Afrika’ lika lite som vi skulle säga ’så gör man i Europa’ ’Så är det i Europa’. Bara Ghana är egentligen en hel liten världsdel i sig – med flera olika ’nationaliteter’ och språk.

Och konstigt nog så är det inte fattigdomen som gjort störst intryck på mig (även om många tuffa bilder för alltid kommer att stanna kvar hos mig…) utan när jag tänker på mina kompisar, familjen och barnen i Kasoa så tänker jag skoj, kärlek och omtanke! Egentligen är det ju självklart, men det var häftigt att uppleva hur lika vi är. Visst är förutsättningarna så olika och jag kan bli galen när jag tänker på hur orättvist det är. Det gör ont i hela kroppen.

Men som människor är vi väldigt lika. Vi vill att vår familj ska må bra, vara friska och kunna äta sig mätta. Vi vill ha vänner och trygghet. Vi vill ha kul. Vi blir ledsna när någon gör något dumt. Vi blir besvikna när folk inte tror på oss. Det gäller i Göteborg och det gäller i Kasoa.

Great Andho Orphanage home

Barnhemmet som jag var mesta tiden på ligger i Peacetown, Kasoa. Det startades för ett halvår sedan av bröderna Jacque och Derrek Manner, 21 och 18 år. Bröderna är fd barnhemsbarn och var tidigare på det barnhemmet som jag var på först – Christ Outreach. På nåt vis (bröderna säger att det är Guds förtjänst…; ) ) så fick dom kraft att starta ett barnhem.

Det finns väldigt många föräldralösa barn i Kasoa eftersom det ligger så nära Accra (Ghanas huvudstad).

Skolan drivs runt med hjälp av grannar, vänner och när familjer i området får lite pengar eller mat så brukar de komma och lämna. Jaque och Derrek har också arbetat på morgonen och kvällen för att tjäna ihop pengar. Den senaste månaden har skolan också fått lite pengar, mat och kläder från en lokal volontärorganisation som samlar in donationer till barnhem.

Jaques livsfilosofi är ’skratta så mår du bra!’. Han tycker det är viktigt att barnen tycker det är roligt att vara på barnhemmet så att de inte söker sig till gatan istället. Ibland brukar Jacque ta en mobiltelefon och låtsas att det ringer och säga ’hej, är det Joshuas mormor? Jaha, vill du bara säga att du älskar honom mest i hela världen, det lovar jag att hälsa, hejdå’. Man vet inte om man ska skratta eller gråta…

Allt som allt är det 135 barn som är på skolan. 75 av dessa är föräldralösa och bor på skolan. Ytterligare 15 är sk ’needy kids’, dvs de kanske har någon familj men de kan inte försörja dom så de bor på skolan till och från. Skolan är en stor öppen cementbyggnad. Det finns tre rum där barnen och lärarna sover och är resten öppet och där hålls undervisning.

Även om det finns mycket som kan bli bättre med byggnaden så funkar den väldigt bra. Ett stort problem är därför att det är mycket osäkert om och hur länge som vi får vara kvar i byggnaden. Den hyrs ut av en ghanesisk kvinna som nu vill sälja marken för att bygga hotell….Jacque är väldigt oroad över situationen. Det är svårt att hitta en ny lokal. Och många av barnen har nu för första i sitt liv fått ngt om liknar ett hem som dom lärt känna och där de kan känna sig trygga.

Sen jag kom hem har jag pratat flera gånger med hyresvärden och försökt att hjälpa till för att hitta en lösning. Nu har vi kommit överens om att de ska får stanna i alla fall i tre månader (först ville de att dom skulle lämna inom tre veckor!!). Det finns inget kontrakt så så här kan det gå till…och är inget ovanligt. Men skapar såklart en väldig osäkerhet och oro. En första prioritet i närtid är därför att hitta en långsiktig lösning på lokalsituationen.

Vad som gjorts hittills

I redovisningen som ligger längst ned här i bloggen har jag skrivit upp vad vi har gjort sen jag kom ner och vad pengarna har använts till. STORT TACK FÖR ALLT STÖD!!

Det stora har såklart varit att 102 barn nu fått en hälsoundersökning som också ger rätt till grundläggande sjukvård i ett år. Detta hade inte varit möjligt om vi inte var så många som hjälptes åt! Denna hälsoundersökning ger inte bara möjlighet att upptäcka och behandla sjukdomar etc. När barnet registreras för hälsovård så innebär det också en officiell registrering av namn, ålder mm. Kort tas och barnen får sina första identifikationskort. Ofta för första gången eftersom majoriteten av barnen både är hem- och föräldralösa.

En sådan registrering tar vanligtvis flera månader (!) men efter mycket tjat och stort engagemang från en av läkarna på kliniken så genomförde vi det på tre veckor. Det kom en fotograf till skolan för att ta bilderna och de äldre barnen tyckte det var hur häftigt som helst.

Hälsoundersökningen visade att barnens hälsa är mycket mycket dålig. Många har malaria och de flesta är undernärda vilket gör att de är svaga och lätt får andra sjukdomar. Läkaren sa att det största problemet och anledningen till att barnen är sjuka är att vattnet som dom dricker inte är rent. ’Ni får inte lov att dricka det vattnet’ berättade Jacque att läkaren hade sagt. Jacque hade svarat 'Vad är valet, vad ska vi dricka?’. Idag hämtar de vatten från ett dike i närheten av huset.

Ett delmål har varit att köpa en ’polytank’, typ cistern, som man kan köpa vatten och fylla. Tack vara stöd från en av er så kan vi nu köpa en!!! Sen gäller det att ha pengar till att köpa rent vatten att fylla den med....

I själva barnhemmet så har vi cementerat golven i de tre sovrummen, plus i klassrummet där de små barnen sitter. Det underlättar också mycket för att hålla rent.

Vi har målat flera av rummen i glada färger, ett rum är självklart blått och gult Innan jag åkte så gjorde vi 18 stycken bänkar som barnen kan sitta på i klassrummen.

En annan viktig händelse var när barnhemmet blev registrerat hos den organisationen som jag åkte ner med vilket innebär att de kommer att få volontärer (jag hittade ju barnhemmet på egen hand) och också visst annat stöd iform av kläder och mat. Volontärerna betyder mycket eftersom de ofta kommer med ny kunskap. Även om man lätt kan tro det så handlar inte allt om pengar utan ett utbyte av information/kunskap kan ofta leda till stora förändringar. Innan jag åkte hem så hade vi en stor fest på barnhemmet. Det blev tumult! Och hur roligt som helst! Vi lekte och dansade i nio timmar och vänner och familj från alla håll och kanter dök upp...Det kostade massor med pengar men var såååå värt det, barnen ville inte att dagen och natten skulle ta slut! Jag kommer aldrig att glömma den dagen.

Vi har också köpt madrasser så barnen och personalen slipper sova direkt på golvet.

Madrasserna köps in

Lärarnas sovrum

Planer för framtiden

Min plan är att åka ner igen i slutet av mars. Det finns stora behov och mycket att göra. Just nu är det mest brådskande att lösa boendesituationen. Jag hoppas att vi kan hitta en långsiktig lösning så att barnen och lärarna kan känna trygghet. Det bästa vore såklart att vara kvar på samma ställe men om det inte går så får vi leta ny lokal. Jag har varit i kontakt med min volontärorganisation i Ghana och de ska också undersöka möjligheter.

Annars så är fokus på att följa upp hälsoundersökningen så att de barn som behöver ges medicin. Vi skulle också vilja att läkaren från kliniken kommer ut och ger grundläggande undervisning till lärarna och de större barnen om hygien, malaria, HIV etc. Samt att köpa vattentanken. Att få rent dricksvatten kan förhoppningsvis leda till att barnen blir friskare. En annan viktig fråga är att få till ett samarbete med det barnhem som jag var på först – Christ Outreach – och som bröderna växt upp på. De skulle kunna vinna mycket på att hjälpas åt och stötta varandra. På Christ så har de mycket av det materiella som saknas på Andho (sängar, regelbundna matleveranser, vattentank etc) och på Andho så har de lust energi och engagemang.

En av de saker som jag fick lära mig väldigt snabbt och som är viktigt att säga är att livet i Ghana (som på många ställen…) är mycket oförutsägbart. Därför kan planer vara just bara planer och kan komma att förändras och omprioriteringar att behöva göras. Hur det än blir så kommer det dock aldrig vara problem med att hitta sätt att hjälpa till och förbättra så att barnen och lärarna kan vara friska och få möjlighet att själva vara med och förbättra sin livssituation. ch förbättra sin livssituation.

Vill du vara med och stötta?

Ja, som du förstår så finns det mycket som behöver göras. Har du möjlighet att bidra så skulle vi bli jätteglada. Stort som smått – allt räknas och kan göra skillnad. Av redovisningen framgår ung vad olika saker kostar så då ser du att också 37 kr kan göra stor skillnad!

Eller har du kanske tips och råd? Eller är intresserad av att börja importera jättefina handgjorda sandaler??

Bankgiro för Ghana. BG 396-0929

Ange ditt namn på insättningen.

Tack för intresse och engagemang! Slå gärna en signal om du funderar över något!

Jag lovar att göra mitt bästa för att allt ska komma till bäst nytta och redovisa efterhand.

Kram Emelie

emeliekanter@gmail.com