Att muta eller inte muta....

Exempel på ett dilemma....

Pratade precis med Jacque. Vi har ju hållit på hur mycket som helst med att försöka få ett tillstånd för skolan. Med den nya regeringen nu i februari så ändrades plötsligt alla regler kring barnhem och skolor. Är väl egentligen bra, viktigt att få ordning så att hemska barnhem som det stället jag var på först inte får förekomma....men nya regler och tillstånd betyder tyvärr oftast bara en sak i Ghana....ännu mer korruption...

Vi fick ju tidigt rådet att det inte är någon idé, vi skulle aldrig få något tillstånd. Men att ge sig ligger inte riktigt för mig...Så de sista veckorna i Ghana kämpade jag med att hitta rätt personer, fylla i rätt blanketter och skicka till rätt kontor...Inte helt lätt. Har suttit i timmar i möte med olika personer....och innan jag lämnade hade vi tagit oss igenom de första tre av fyra stegen för att få bli en godkänd skola. I förra veckan fick reda på att vi var tvungna att ha ett kontor, så han fick raskt städa undan ett av sovrummen och göra om det till ett kontor....Pärmar och ordning och reda har vi faktiskt, men nu skulle det visas upp också....

Idag ringde Jaqcue och sa att kvinnan som ansvarar för tillståndet hade ringt och att dom skulle ses imorgon. Hon hade sagt att han skulle ta med sig 'the brown paper bag' vilket är detsamma som att 'ta med dig plånboken'....!

Hur tänker jag? Korruption är aldrig rätt. Men jag har ett mål - trygga, glada barn som kan förändra sin livssituation! Och för det är skolan precis hur viktig som helst. Och som det är nu så skulle det kunna bli så att i var tvugna att lägga ner skolan....Så ja, jag tänker nog att vi ska försöka skaka fram pengar som behövs så att vi får tillståndet för skolan...imorgon vet vi hur mycket det är...men det är inget lätt beslut och det känns fel.

Men måste hitta andra sätt att påverka för korrupttionen gör mig galen! Så viktigt viktigt att påverka och pratar mycket med lärarna om det, att hitta sätt att prata med barnen. Så kanske 75 barn som växer upp med en självklar inställning att för att skaffa sig det man behöver måste man anströnga sig och att det är fel att ta pengar för npgot man inte har rätt till.

Förstår nu hur jag tänker???

Emelie

En dag på Great Andho

Hej vänner!

Nu är jag back in business...Tog ett tag att landa. Känslomässigt. Men också fysiskt (varit på utredning på infektionskliniken och nu har dom hittat en bacill i magen som dom försöker ta kål på....)

Tänkte berätta om hur en dag på Great Andho kan se ut.

Barnen vaknar med tuppen (bokstavligt!) runt halv fem på morgonen....Innan skolan börjar kl 7 så städas huset och gården. Alla barn har en bestämd uppgift. Fredrick, ca 13 år, ansvarar för att allt blir gjort. Han är minichef - barnhemmets stora organisatör...Fredrick vill bli advokat när han blir stor
Fredrick när vi var på utflykt, första gången han badade i havet

Sen är det frukost. Oftast gröt. Kl 07.00 börjar skolan. Då byter alla barnen om till sina skoluniformer. Och växer flera centimeter ; )

Barnen i sina skoluniformer, precis hur fina som helst

Barnen äter lunch - oftast ris med tomatsås.

Barnen är indelade i fem klasser. Inte efter ålder utan efter vad dom kan. Skolan håller på mellan 07.30 till 14.30. Med en lunchrast. VI har också kvällsskola. Många av barnen behöver extra hjälp. VI har ju flera tio - tolvåringar som går som i klass ett. När jag pratade med Jacques igår berättade han att dom nu också har skola på helgerna...bara han inte kör för hårt med dom...Men barnen älskar ju sin skola! Innan skolan var klar så grät dom och var jättearga ibland...det problemet minns jag inte direkt från min egen skoltid....Så här såg det ut innan skolan byggdes, nu förbereder vi...ska berätta hela bygga skolan historien en annan gång.


Och så här blev skolan när den blev klar!! Vi vinner nog inga arkitektpriser....men den fyller sitt syfte och är säker iallafall. Nu har vi målat ABC och blommor och annat på det bruna så att den är lite finare

En av lärarna som vi anställt - Isaac - är också utbildad i afrikansk kultur och dans och 4 ggr i veckan har han lexion med barnen.

Filmklipp när dansar, den äldre kvinnan är Jaques syster Yvonne


Efter skolan är det lek och bus! Ofta med ännu mera dans....Annars är fotboll en favorit, mest bland killarna. Sen är det hopprep och twist - jag hade med mig det från sverige och det har varit superkul! Och inte bara tjejerna älskar det, utan killarna också.


Dansklipp när barnen dansar

Middag äter vi runt kl sex halv sju. Och gissa vad som står på menyn....ris! Och det vi har möjlighet/råd att köpa till. Vi har ju inte kyl eller så så om vi skulle få tag på eller kunna köpa färska grönsaker eller tex kött så måste vi laga och äta det med en gång, Vi äter också jams som är en slags sötpotatis eller gari som är en slags kassava (vet inte vad liknar på svenska...) . Jag brukar alltid försöka att åka direkt till kvinnorna ute i byarna och köpa.

Efter dom har ätit så är det filmstund....TVn är fortfarande en stor favorit! Jättebra för engelskan också. Det är mest Tarzan som gäller fortfarande. Barnen somnar alltifrån sju till tio...Att gå och lägga sig kan vara alltifrån en mysig stund till en väldigt jobbig stund...Det är så skönt att se att det har blivit en stor förändring de senatse månaderna. Barnen är inte lika ledsna på kvällarna längre och om dom är det så finns det alltid någon nära som kramar och tröstar...det är så fint att se hur de tar hand om varandra! Barnen kanske saknar föräldrar, men dom saknar verkligen inte en familj!!! De allra minsta somnar ofta på bröstet...och är det en ledsen kväll så händer det att de minsta sover hos mig eller Jacque...och gör dom inte det så vaknar jag kl halv fem av att någon står om ropar AMELI - MAMI AMELI...sämre sätt kan man vakna på...!

Vi har byggt 15 breda våningssängar och köpt madrasser, men som ni ser på bilden så tycker en del barn fortfarande bäst om att sova på golvet...


Återkommer snart med lite berättelser från min resa.Hoppas ni mår bra!!

Kram emelie

bara ett halvt hjärta...

...andra halvan har jag kvar hos Jaque, Frank, Isaac, Daddy, Frances, Fredrick, Mohammed, Anko, Grace, Philip, Beatrice, Dakos, Godfred, Tony, Mavis, Mary, Vanessa, Vicencia, Janet, Celestina, Mary, Angela, Frances Witty, Comfort, Bright, Sammy, Isaac, Nanna Boache, Florence, Josephine, Promis, Gifti, Albert, Frances, Ed, Desmond,, William, Isaac, Bismarck, Angelina, Kofi, Andho, Samuel, Bright, David, Mary,  Frances, Otto, James, Philip A, Junior, Sylvester, Metosela, Abigail, Meriama, Abigail O, Samsung, Sa

rah, Steven, Bruce, Ebeni, Eric, Jojo, Sam, 

...min 63 barn stora helt underbara familj! 

Bild på några av barnen i sina fina sverigedräkter!

Åkte från barnhemmet i onsdags...enorm sorg i hjärtat! Gör fysiskt ont. Men vet ju att jag måste åka hem. Både för att jag längtar efter min 'riktiga' familj - och för att jag måste hem och arbeta och spara ihop pengar.  

Hade avskedsfest med barnen på måndagkvällen, hade fixat en kompis som kom med stora högtalare och spelade musik - barnen ÄLSKAR att dansa! 

 

Här kommer en liten danssnutt, inte från festen men från en vanlig dag.

Åkte in till Accra på tisdagen för att flyga på onsdagen. Men på tisdag kvällen så ringde Jaque och sa att Frances hade kollappsat...han hade bara svimmat och var helt frånvarande...dom hade tagit honom till en sjukstuga nära, där han fick dropp och fick ligga över natten. Blev så orolig. Vill bara vara nära honom när han var så dålig. Jag tog en taxi och satt med Jaque och vakade hos Frances över natten...F blev bättre på morgonen, och jag var tvungen att åka till flyget...Pratade med Jaque imorse och F är inte frisk ännu men på bättringsvägen.  

Ja, nu är jag hemma i en annan verklighet...Konstigt det är att bara en natt bort så är allt så annorlunda. Det känns skönt att vara hemma men det är verkligen blandade känslor. 

Jag och några av tjejerna, vi hade en 'tjejdag' där vi bara dansade, hade modevisning och bara löjlade oss...

TACK!!! alla som är med och stöttar!!! Pengarna gör ALL skillnad. Och er PEPPING genom mail och kommentarer ger mig så mycker kraft och energi. 

Vi har kunnat göra så mycket bra och på det viset känns det tryggt att åka hem - förutsättningarna är verkligen sååå mycket bättre nu. Men vi är långt ifrån klara....nu måste vi få allt att gå runt...och det handlar i slutändan om pengar...

Jag har inte haft möjlighet att skriva så mycket under resan men jag tänker skriva under sommaren anteckningar från min dagbok. Och redovisa allt som gjort...och om tankar för framtiden! 

Så vi hörs snart igen, kram emelie

SMS från Emelie och Ullis...

...inatt kl 00.59:
" Emi och jag har ikväll slagit rekord i svettning, inte bara en gång utan sju ; ). Vi har tokdansat hela kvällen med alla barnen, galet roligt! Imorgon är det avsked och tufft för emelie så vi laddar på för fullt med skratt här nu! Puss på er, ses snart!"

(via syster elenore)

skolan är klar!

eller i alla fall skolbyggnaden...Och kl 08.00 varje morgon så står barnen uppradade utanför skolan för morgonsamling och sång. I sina fina skoluniformer! Har inte kunnat lägga upp bilder så får göra det i efterhand när kommer hem till Sverige vid midsommar. Ni ska se barnen - dom är så fina, växer flera centimeter med sina skoluniformer på!

Vaknar det gör barnen runt fem, då gal tuppen (på riktigt!) och kvart över fem är det full lek bus och dans på gården! Sen frukost och sen delas barnen upp istädlag - det blri snabbt stökigt och sen blåser det runt så mycket sand så att det behöver sopas och städas upp varje morgon

Skolan håller på till kl tre. Vi har fått upp svarta tavlor och byggt flera bänkar som barnen sitter på så fint. Det är bara vanliga sittbänkar så böckerna får de ha i knät, men det funkar jättebra.

Barnen är uppdelade i fyra klasser, inte efter ålder utan efter deras kunskaper. Det varierar väldigt---först var jag väldigt förvånad över hur bra alla kunde läsa, de kommer ofta och sätter sig och vill läsa högt...men när ullis kom från sverige med nya böcker-...då var det ingen osm ville läsa längre...visade sig att mina duktiga streetsmarta barnkompisar helt enkelt lärt sig all text utantill....; )

Men nu är det ordning och reda med skolan och tider och fyra bra lärare är på plats - så snart ska de kunna känna stoltet på rikigt över att kunna läsa!

Vi har anställt en äldre kvinna också, Katie, som ska ta hand om alla de mindre barnen under dagarna. Det är ca 20 barn som är under 5 år, hon är klok, lugn, erfaren och har en så stor och go famn att jag själv skulle vilja krya upp där och somna en stund.....

För nu börjar jag känna mig lite trött, både fysiskt och psykist. Har svårt att sova och komma till ro, tänker mycket på att det snart är dax att åka hem...kan inte tänke på det utan att börja gråta...vet inte hur det ska kunna gå att säga hejdå...vi är så nära nu, sover äter busar skäller (lite ibland...) kramas dansar lyssnar pratar och kramas lite mera...känns skönt att ullis är här...det är också en påminnelse om mitt andra liv, familj och vänner hemma som jag ju saknars såååå sjuuukt mycket också!!!

nu ska det bli filmstund...det har vi nästan varje kväll, Ullis var rätt chockad över tv och dvd - det passar liksom inte in i bilden...här är ju minst sagt rätt så enkelt i övrigt...och så mitt i allt en tv...barnen älskar det och jag är så glad att jag fick pengar och valde att göra den prioriteringen! lejonkungen och tarzan går varma...Nästa gång ska jag se om kan ta med några svenska filmer som finns på engelska, hade varit roligt att visa, typ Emil

kram kram så länge!

60 kg och mycket förväntan!

Hej alla, det här er Emelies syster Ulrika som skriver. Nu är jag på flygplatsen och väntar på planet som ska ta mig till Emelie, barnen och en annan verklighet i Kasoa!

Med mig har jag tre fullpackade väskor - fulla med miniräknare, pennor, kläder till lärarna (skjortor och blusar med glitter...) 60 sverige/fotbollsdräkter, linjaler, engelska böcker.....och så kontorsmaterial (pärmar, mappar mm). Vi ska hjälpa Jaque att komma i ordning med ett litet kontor där han kan samla all information. Emelie hade letat och letat men inte hittar några pärmar så det har jag nu med mig...Tack alla som har hjälpt till att samla ihop saker! När vi åke ner så här så är det roligt att kunna ta med sig saker, speciellt sådant som är dyrt eller inte går att få tag på i Accra. Annars är principen som Emelie och vi arbetar utifrån att så mycket som möjligt köpa saker på plats - på så vis så blir det ju dubbelnytta för pengarna: barnen och barnhemmet får det som behövs OCH man bidrar till stödja den lokala ekonomin

Härligt ska det bli att träffa Emelie, att få träffa och lära känna alla de personer som blivit så viktiga i hennes liv - och som hon har blivit så viktig för! Vi ska bo på barnhemmet - så det blir 'bucket showers' (spann duschar) som gäller...och det lär behövas! För tydligen är det väldigt väldigt varmt, över 40C...

Nu är det dax att gå på planet! VI hörs igen hälsar Ulrika.

p.s har ni läst om Emelie i Hemmets Veckotidning (eller om det var Hemmets Journal...). En av de där tidningarna med korsord och mattips. Det är ett jättefint reportage om Emelie och hennes arbete där

karate i värmen

I morse när jag kom till skolan så stod alla barnen och hade karate! Jaque hade träffat en kille som var jatteduktig på karate och frågat om han ville följa med och visa barnen...ni skulle se killarna och tjejerna, vi skrattade så vi grät!! Jag var med i två minuter sen fick jag gå in...här är så varmt...

Är inte klar med rekryteringen av lärare ännu, inte så lätt som jag trodde. Så viktigt att det blir rätt. Lärarna här har ju en dubble funktion, de är både lärare OCH 'mamma' och 'pappa'. Vi behöver kunniga, engagerade, varma och glada personer. Jag vet att dom finns vi behöver bara leta lite bättre!

Har också träffat en pensionerad rektor som ev. skulle vara intresserad av att komma och arbeta som ett stöd till Jaque som en slags föreståndare. På mitt svenska sätt så tänkte jag att det skulle vara bra och tryggt för Jaque med en äldre person att ha vid sin sida, men Jaque är inte riktigt lika övertygad...man har en helt annan respekt för och äldre har en helt annan ställning här. När tex allt bråket var med polisanmälan och allt så kallade min 'mamma' in den äldsta personen i släkten för att vara med på rådslagen/mötena...Inte för att han var direkt insatt, utan bara för att hans blotta närvara gav respekt! Det är egentligen något väldigt fint i att man erkänner och lyfter fram den erfarenheten som äldre personer sitter på (i sverige kan jag ofta få känslan av att det är nstan tvärtom...). Men nu, här på skolan, så är Jaque då orolig att han inte längre kommer att få något att säga till om. Han kan inte säga emot någon som är äldre om dom skulle tycka olika, så är det bara. Ja, så vi får se hur det blir, inte säkert heller att kvinnan kunde. Jag har fullt förtroende för Jaque, han växre i mina ögon dag för dag. Klok som en bok ör han. Men vet också att det är en stor press, så hade kännts tryggt om det var någo han kunde dela den med när jag inte är hör.

Annars så är jag sååå glad för att min syster ullis ska komma och hälsa på!!!! Hon kommer imorgon torsdag - längtar! Ska bli så häftigt att få dela det som jag upplever här med henne, att hon får träffa alla barnen, mina kompisar och min ghana familj.

kram emelie