Det var ett tag sedan...

...jag skrev. Har varit intensiva tre veckor - har jobbat massor - men också haft mycket kontakt med Jacque och barnen. Vi pratar nästan varje dag.

Vi har jobbat mycket med att följa upp certifikatet/tillståndet. Det var fortfarande en hel del papper att fylla i...Bland annat papper kring alla barnen. Detta är något vi jobbat med rätt länge nu men nu är vi nästan klara. Och Jaqcues har gjort så fint....vid sidan av det formella pappret med all den info vi har om barnet (ålder, födelseort, ev.släktingar, sjukdomar etc etc ) så har han skrivit mer personligt om alla barn. Och han har inte ord nog för att beskriva hur fantastiska dom är...ni bara måste läsa!!!

Försökte lägga in det som en PDF men det gick inte. Så klipper in ett exempel direkt här istället. Det kommer fler exempel lite då och då.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

STUDENT OF GREAT ANDOH HOME

PERFORMANCE




This is Abigail Owusu. She is 8years old and was born on 10th May; 2001.She is a stage one pupil of Great Andoh Orphanage Home. She is very intelligent, hardworking, and respectful in all manners. Her hobbies are ampe and playing games. She is a member in the Cultural Group and Drama Group of Great Andoh Orphanage and excels in class in the following subjects; English, Mathematics, Religious and Moral Education, Integrated Science and others.And, her dream is to become a Doctor in future.Long live her hope.

Written By
Mr. Jacques Manner
Written By Mr. Jacques Manner

- - - - - - - - - - - - - - -





Vi har också lagt ner mycket tid på att planera för det kommande året, bla jobbat med budget. Det har ju gått väldigt snabbt allting...svårt att tänka att jag för ett år sedan aldrig varit i Ghana, än mindre att jag inte kände Jaqcues och alla barnen....Nu är verksamheten så stor så det är viktigt med ordning och reda. Det är också viktigt gentemot alla som är med och stöttar att vi kan redovisa ordentligt vad pengar går till.


Vi har arbetat med att ta fram mallar som Jacques ska fylla i för alla inköp som görs. Det är ju inte som här...att man får kvitton när man handlar något...utan därför är det jätteviktigt att vi hittar ett system där själva redovisar.



Utan det regelbundna stödet från många av er (och speciellt L) så vet jag inte hur det hade gått. Nu är det inte lika mycket kniven på strupen vilket känns ovärderligt. Och så viktigt för att kunna planera för framtiden.

Ikväll ska jag hålla ett föredrag på en lokal Rotary förening i Göteborg. Ska bli väldigt spännande. Liter nervöst är det för det är första gången men samtidigt så tycker jag det är så himla roligt att visa bilder och berätta om barnen, deras drömmar och vad vi åstadkommit tills nu.

Ha det bra!

Emelie

Grattis Lena!!

En bekant till familjen fyller år - och som present har hon önskat att hennes vänner och familj vill vara med och stötta oss! Blir så glad! Jaqcue och jag och Isaac och Frank och Frances och och Angelina och Mavis och Abigail och resten av mina härliga barnkompisar önskar att Lena fick en härlig glad dag med sina vänner och familj. Vi återkommer med rapport om vad bidragen gått till...

kram emelie

världens lyckligaste!!!!!!

Är så lycklig! Har fått ett helt overkligt samtal! MOT ALLA ODDS har skolan blivit registrerad - 'Great Andho International School'. Och det utan att betala en krona under bordet!

Det ligger ett helt enormt arbete bakom, och Jacques är värsta stjärnan som har klarat och fixat allt- Gör att jag känner mig ännu tryggare i att han är på plats och ansvarar för allt.

Har ju berättat innan om allt förberedande arbete (möten, blanketter, jagat olika personer....) men nu sista veckorna har det blivit skarpt läge. SJU inspektörer som kom till skolan och ställde frågor kring ALLT.

Vi blev godkända men har fortfarande mycket som ve behöver åtgärda. Inga stora saker men viktiga saker som tex....

- Toalett (utedass) separat för killar och tjejer
- Bokhyllor till klassrummen
- Särskilt skåp för mediciner som man kan låsa
- en rektor
- köpa mattor som barnen kan sova på när de sover middag
- separat ställe där de borstar tänderna
- Engelska läsböcker för klass 1 -5

Och lite mindre viktiga saker så som...:

- alla lärare behöver få ett skrivbord (har alla svenska lärare det???)
- fler pärmar (det fick inte vara så mycket papper i varje pärm...)
- fler plaststolar
- fler skolbänkar
- Raka klänningar för flickor i första klass (heeelt sjukt)

Här är vårt 'kontor'...

Vi har tre månader på oss att åtgärda detta. Vissa saker är verkligen supebra, tex att vi måste ha en rektor. Det blir en avslastning för både mig och Jacques. Så även om det har varit mycket att fixa med och en del som återstår som kostar pengar så känns det verkligen som bra investeringar.

Var femte måndad kommer också alla lärare att åka iväg som på en kurs där det blir prov och förhör (hoppas dom klarar det...). Jacques är rektor så länge så han ska nu åka till Cape Coast på 'headmaster meeting'....

ha det så bra vi hörs snart igen kram emelie

Att muta eller inte muta....

Exempel på ett dilemma....

Pratade precis med Jacque. Vi har ju hållit på hur mycket som helst med att försöka få ett tillstånd för skolan. Med den nya regeringen nu i februari så ändrades plötsligt alla regler kring barnhem och skolor. Är väl egentligen bra, viktigt att få ordning så att hemska barnhem som det stället jag var på först inte får förekomma....men nya regler och tillstånd betyder tyvärr oftast bara en sak i Ghana....ännu mer korruption...

Vi fick ju tidigt rådet att det inte är någon idé, vi skulle aldrig få något tillstånd. Men att ge sig ligger inte riktigt för mig...Så de sista veckorna i Ghana kämpade jag med att hitta rätt personer, fylla i rätt blanketter och skicka till rätt kontor...Inte helt lätt. Har suttit i timmar i möte med olika personer....och innan jag lämnade hade vi tagit oss igenom de första tre av fyra stegen för att få bli en godkänd skola. I förra veckan fick reda på att vi var tvungna att ha ett kontor, så han fick raskt städa undan ett av sovrummen och göra om det till ett kontor....Pärmar och ordning och reda har vi faktiskt, men nu skulle det visas upp också....

Idag ringde Jaqcue och sa att kvinnan som ansvarar för tillståndet hade ringt och att dom skulle ses imorgon. Hon hade sagt att han skulle ta med sig 'the brown paper bag' vilket är detsamma som att 'ta med dig plånboken'....!

Hur tänker jag? Korruption är aldrig rätt. Men jag har ett mål - trygga, glada barn som kan förändra sin livssituation! Och för det är skolan precis hur viktig som helst. Och som det är nu så skulle det kunna bli så att i var tvugna att lägga ner skolan....Så ja, jag tänker nog att vi ska försöka skaka fram pengar som behövs så att vi får tillståndet för skolan...imorgon vet vi hur mycket det är...men det är inget lätt beslut och det känns fel.

Men måste hitta andra sätt att påverka för korrupttionen gör mig galen! Så viktigt viktigt att påverka och pratar mycket med lärarna om det, att hitta sätt att prata med barnen. Så kanske 75 barn som växer upp med en självklar inställning att för att skaffa sig det man behöver måste man anströnga sig och att det är fel att ta pengar för npgot man inte har rätt till.

Förstår nu hur jag tänker???

Emelie

En dag på Great Andho

Hej vänner!

Nu är jag back in business...Tog ett tag att landa. Känslomässigt. Men också fysiskt (varit på utredning på infektionskliniken och nu har dom hittat en bacill i magen som dom försöker ta kål på....)

Tänkte berätta om hur en dag på Great Andho kan se ut.

Barnen vaknar med tuppen (bokstavligt!) runt halv fem på morgonen....Innan skolan börjar kl 7 så städas huset och gården. Alla barn har en bestämd uppgift. Fredrick, ca 13 år, ansvarar för att allt blir gjort. Han är minichef - barnhemmets stora organisatör...Fredrick vill bli advokat när han blir stor
Fredrick när vi var på utflykt, första gången han badade i havet

Sen är det frukost. Oftast gröt. Kl 07.00 börjar skolan. Då byter alla barnen om till sina skoluniformer. Och växer flera centimeter ; )

Barnen i sina skoluniformer, precis hur fina som helst

Barnen äter lunch - oftast ris med tomatsås.

Barnen är indelade i fem klasser. Inte efter ålder utan efter vad dom kan. Skolan håller på mellan 07.30 till 14.30. Med en lunchrast. VI har också kvällsskola. Många av barnen behöver extra hjälp. VI har ju flera tio - tolvåringar som går som i klass ett. När jag pratade med Jacques igår berättade han att dom nu också har skola på helgerna...bara han inte kör för hårt med dom...Men barnen älskar ju sin skola! Innan skolan var klar så grät dom och var jättearga ibland...det problemet minns jag inte direkt från min egen skoltid....Så här såg det ut innan skolan byggdes, nu förbereder vi...ska berätta hela bygga skolan historien en annan gång.


Och så här blev skolan när den blev klar!! Vi vinner nog inga arkitektpriser....men den fyller sitt syfte och är säker iallafall. Nu har vi målat ABC och blommor och annat på det bruna så att den är lite finare

En av lärarna som vi anställt - Isaac - är också utbildad i afrikansk kultur och dans och 4 ggr i veckan har han lexion med barnen.

Filmklipp när dansar, den äldre kvinnan är Jaques syster Yvonne


Efter skolan är det lek och bus! Ofta med ännu mera dans....Annars är fotboll en favorit, mest bland killarna. Sen är det hopprep och twist - jag hade med mig det från sverige och det har varit superkul! Och inte bara tjejerna älskar det, utan killarna också.


Dansklipp när barnen dansar

Middag äter vi runt kl sex halv sju. Och gissa vad som står på menyn....ris! Och det vi har möjlighet/råd att köpa till. Vi har ju inte kyl eller så så om vi skulle få tag på eller kunna köpa färska grönsaker eller tex kött så måste vi laga och äta det med en gång, Vi äter också jams som är en slags sötpotatis eller gari som är en slags kassava (vet inte vad liknar på svenska...) . Jag brukar alltid försöka att åka direkt till kvinnorna ute i byarna och köpa.

Efter dom har ätit så är det filmstund....TVn är fortfarande en stor favorit! Jättebra för engelskan också. Det är mest Tarzan som gäller fortfarande. Barnen somnar alltifrån sju till tio...Att gå och lägga sig kan vara alltifrån en mysig stund till en väldigt jobbig stund...Det är så skönt att se att det har blivit en stor förändring de senatse månaderna. Barnen är inte lika ledsna på kvällarna längre och om dom är det så finns det alltid någon nära som kramar och tröstar...det är så fint att se hur de tar hand om varandra! Barnen kanske saknar föräldrar, men dom saknar verkligen inte en familj!!! De allra minsta somnar ofta på bröstet...och är det en ledsen kväll så händer det att de minsta sover hos mig eller Jacque...och gör dom inte det så vaknar jag kl halv fem av att någon står om ropar AMELI - MAMI AMELI...sämre sätt kan man vakna på...!

Vi har byggt 15 breda våningssängar och köpt madrasser, men som ni ser på bilden så tycker en del barn fortfarande bäst om att sova på golvet...


Återkommer snart med lite berättelser från min resa.Hoppas ni mår bra!!

Kram emelie

bara ett halvt hjärta...

...andra halvan har jag kvar hos Jaque, Frank, Isaac, Daddy, Frances, Fredrick, Mohammed, Anko, Grace, Philip, Beatrice, Dakos, Godfred, Tony, Mavis, Mary, Vanessa, Vicencia, Janet, Celestina, Mary, Angela, Frances Witty, Comfort, Bright, Sammy, Isaac, Nanna Boache, Florence, Josephine, Promis, Gifti, Albert, Frances, Ed, Desmond,, William, Isaac, Bismarck, Angelina, Kofi, Andho, Samuel, Bright, David, Mary,  Frances, Otto, James, Philip A, Junior, Sylvester, Metosela, Abigail, Meriama, Abigail O, Samsung, Sa

rah, Steven, Bruce, Ebeni, Eric, Jojo, Sam, 

...min 63 barn stora helt underbara familj! 

Bild på några av barnen i sina fina sverigedräkter!

Åkte från barnhemmet i onsdags...enorm sorg i hjärtat! Gör fysiskt ont. Men vet ju att jag måste åka hem. Både för att jag längtar efter min 'riktiga' familj - och för att jag måste hem och arbeta och spara ihop pengar.  

Hade avskedsfest med barnen på måndagkvällen, hade fixat en kompis som kom med stora högtalare och spelade musik - barnen ÄLSKAR att dansa! 

 

Här kommer en liten danssnutt, inte från festen men från en vanlig dag.

Åkte in till Accra på tisdagen för att flyga på onsdagen. Men på tisdag kvällen så ringde Jaque och sa att Frances hade kollappsat...han hade bara svimmat och var helt frånvarande...dom hade tagit honom till en sjukstuga nära, där han fick dropp och fick ligga över natten. Blev så orolig. Vill bara vara nära honom när han var så dålig. Jag tog en taxi och satt med Jaque och vakade hos Frances över natten...F blev bättre på morgonen, och jag var tvungen att åka till flyget...Pratade med Jaque imorse och F är inte frisk ännu men på bättringsvägen.  

Ja, nu är jag hemma i en annan verklighet...Konstigt det är att bara en natt bort så är allt så annorlunda. Det känns skönt att vara hemma men det är verkligen blandade känslor. 

Jag och några av tjejerna, vi hade en 'tjejdag' där vi bara dansade, hade modevisning och bara löjlade oss...

TACK!!! alla som är med och stöttar!!! Pengarna gör ALL skillnad. Och er PEPPING genom mail och kommentarer ger mig så mycker kraft och energi. 

Vi har kunnat göra så mycket bra och på det viset känns det tryggt att åka hem - förutsättningarna är verkligen sååå mycket bättre nu. Men vi är långt ifrån klara....nu måste vi få allt att gå runt...och det handlar i slutändan om pengar...

Jag har inte haft möjlighet att skriva så mycket under resan men jag tänker skriva under sommaren anteckningar från min dagbok. Och redovisa allt som gjort...och om tankar för framtiden! 

Så vi hörs snart igen, kram emelie

SMS från Emelie och Ullis...

...inatt kl 00.59:
" Emi och jag har ikväll slagit rekord i svettning, inte bara en gång utan sju ; ). Vi har tokdansat hela kvällen med alla barnen, galet roligt! Imorgon är det avsked och tufft för emelie så vi laddar på för fullt med skratt här nu! Puss på er, ses snart!"

(via syster elenore)