torsdag 8 januari 2009

Nya perspektiv...

Månaderna i Ghana har varit rätt så omvälvande för mig och huvudet är fullt av funderingar. Vet inte riktigt vad jag hade tänkt mig men helt klart är att inget blev som jag hade trott eller förväntat....

Min bild av ’Afrika’ har helt vänts upp och ner. För det första så blir det ju konstigt att prata om ’så gör man i Afrika’ så är det i Afrika’ lika lite som vi skulle säga ’så gör man i Europa’ ’Så är det i Europa’. Bara Ghana är egentligen en hel liten världsdel i sig – med flera olika ’nationaliteter’ och språk.


Och konstigt nog så är det inte fattigdomen som gjort störst intryck på mig (även om många tuffa bilder för alltid kommer att stanna kvar hos mig…) utan när jag tänker på mina kompisar, familjen och barnen i Kasoa så tänker jag skoj, kärlek och omtanke! Egentligen är det ju självklart, men det var häftigt att uppleva hur lika vi är. Visst är förutsättningarna så olika och jag kan bli galen när jag tänker på hur orättvist det är. Det gör ont i hela kroppen.

Men som människor är vi väldigt lika. Vi vill att vår familj ska må bra, vara friska och kunna äta sig mätta. Vi vill ha vänner och trygghet. Vi vill ha kul. Vi blir ledsna när någon gör något dumt. Vi blir besvikna när folk inte tror på oss. Det gäller i Göteborg och det gäller i Kasoa.


Great Andho Orphanage home


Barnhemmet som jag var mesta tiden på ligger i Peacetown, Kasoa. Det startades för ett halvår sedan av bröderna Jacque och Derrek Manner, 21 och 18 år. Bröderna är fd barnhemsbarn och var tidigare på det barnhemmet som jag var på först – Christ Outreach. På nåt vis (bröderna säger att det är Guds förtjänst…; ) ) så fick dom kraft att starta ett barnhem.

Det finns väldigt många föräldralösa barn i Kasoa eftersom det ligger så nära Accra (Ghanas huvudstad).

Skolan drivs runt med hjälp av grannar, vänner och när familjer i området får lite pengar eller mat så brukar de komma och lämna. Jaque och Derrek har också arbetat på morgonen och kvällen för att tjäna ihop pengar. Den senaste månaden har skolan också fått lite pengar, mat och kläder från en lokal volontärorganisation som samlar in donationer till barnhem.

Jaques livsfilosofi är ’skratta så mår du bra!’. Han tycker det är viktigt att barnen tycker det är roligt att vara på barnhemmet så att de inte söker sig till gatan istället. Ibland brukar Jacque ta en mobiltelefon och låtsas att det ringer och säga ’hej, är det Joshuas mormor? Jaha, vill du bara säga att du älskar honom mest i hela världen, det lovar jag att hälsa, hejdå’. Man vet inte om man ska skratta eller gråta…

Allt som allt är det 135 barn som är på skolan. 75 av dessa är föräldralösa och bor på skolan. Ytterligare 15 är sk ’needy kids’, dvs de kanske har någon familj men de kan inte försörja dom så de bor på skolan till och från. Skolan är en stor öppen cementbyggnad. Det finns tre rum där barnen och lärarna sover och är resten öppet och där hålls undervisning.

Även om det finns mycket som kan bli bättre med byggnaden så funkar den väldigt bra. Ett stort problem är därför att det är mycket osäkert om och hur länge som vi får vara kvar i byggnaden. Den hyrs ut av en ghanesisk kvinna som nu vill sälja marken för att bygga hotell….Jacque är väldigt oroad över situationen. Det är svårt att hitta en ny lokal. Och många av barnen har nu för första i sitt liv fått ngt om liknar ett hem som dom lärt känna och där de kan känna sig trygga.


Sen jag kom hem har jag pratat flera gånger med hyresvärden och försökt att hjälpa till för att hitta en lösning. Nu har vi kommit överens om att de ska får stanna i alla fall i tre månader (först ville de att dom skulle lämna inom tre veckor!!). Det finns inget kontrakt så så här kan det gå till…och är inget ovanligt. Men skapar såklart en väldig osäkerhet och oro. En första prioritet i närtid är därför att hitta en långsiktig lösning på lokalsituationen.


Vad som gjorts hittills

I redovisningen som ligger längst ned här i bloggen har jag skrivit upp vad vi har gjort sen jag kom ner och vad pengarna har använts till. STORT TACK FÖR ALLT STÖD!!

Det stora har såklart varit att 102 barn nu fått en hälsoundersökning som också ger rätt till grundläggande sjukvård i ett år. Detta hade inte varit möjligt om vi inte var så många som hjälptes åt! Denna hälsoundersökning ger inte bara möjlighet att upptäcka och behandla sjukdomar etc. När barnet registreras för hälsovård så innebär det också en officiell registrering av namn, ålder mm. Kort tas och barnen får sina första identifikationskort. Ofta för första gången eftersom majoriteten av barnen både är hem- och föräldralösa.

En sådan registrering tar vanligtvis flera månader (!) men efter mycket tjat och stort engagemang från en av läkarna på kliniken så genomförde vi det på tre veckor. Det kom en fotograf till skolan för att ta bilderna och de äldre barnen tyckte det var hur häftigt som helst.


Hälsoundersökningen visade att barnens hälsa är mycket mycket dålig. Många har malaria och de flesta är undernärda vilket gör att de är svaga och lätt får andra sjukdomar. Läkaren sa att det största problemet och anledningen till att barnen är sjuka är att vattnet som dom dricker inte är rent. ’Ni får inte lov att dricka det vattnet’ berättade Jacque att läkaren hade sagt. Jacque hade svarat 'Vad är valet, vad ska vi dricka?’. Idag hämtar de vatten från ett dike i närheten av huset.


Ett delmål har varit att köpa en ’polytank’, typ cistern, som man kan köpa vatten och fylla. Tack vara stöd från en av er så kan vi nu köpa en!!! Sen gäller det att ha pengar till att köpa rent vatten att fylla den med....

I själva barnhemmet så har vi cementerat golven i de tre sovrummen, plus i klassrummet där de små barnen sitter. Det underlättar också mycket för att hålla rent.





Vi har målat flera av rummen i glada färger, ett rum är självklart blått och gult Innan jag åkte så gjorde vi 18 stycken bänkar som barnen kan sitta på i klassrummen.

En annan viktig händelse var när barnhemmet blev registrerat hos den organisationen som jag åkte ner med vilket innebär att de kommer att få volontärer (jag hittade ju barnhemmet på egen hand) och också visst annat stöd iform av kläder och mat. Volontärerna betyder mycket eftersom de ofta kommer med ny kunskap. Även om man lätt kan tro det så handlar inte allt om pengar utan ett utbyte av information/kunskap kan ofta leda till stora förändringar. Innan jag åkte hem så hade vi en stor fest på barnhemmet. Det blev tumult! Och hur roligt som helst! Vi lekte och dansade i nio timmar och vänner och familj från alla håll och kanter dök upp...Det kostade massor med pengar men var såååå värt det, barnen ville inte att dagen och natten skulle ta slut! Jag kommer aldrig att glömma den dagen.


Vi har också köpt madrasser så barnen och personalen slipper sova direkt på golvet.


Madrasserna köps in

Lärarnas sovrum

Planer för framtiden

Min plan är att åka ner igen i slutet av mars. Det finns stora behov och mycket att göra. Just nu är det mest brådskande att lösa boendesituationen. Jag hoppas att vi kan hitta en långsiktig lösning så att barnen och lärarna kan känna trygghet. Det bästa vore såklart att vara kvar på samma ställe men om det inte går så får vi leta ny lokal. Jag har varit i kontakt med min volontärorganisation i Ghana och de ska också undersöka möjligheter.


Annars så är fokus på att följa upp hälsoundersökningen så att de barn som behöver ges medicin. Vi skulle också vilja att läkaren från kliniken kommer ut och ger grundläggande undervisning till lärarna och de större barnen om hygien, malaria, HIV etc. Samt att köpa vattentanken. Att få rent dricksvatten kan förhoppningsvis leda till att barnen blir friskare. En annan viktig fråga är att få till ett samarbete med det barnhem som jag var på först – Christ Outreach – och som bröderna växt upp på. De skulle kunna vinna mycket på att hjälpas åt och stötta varandra. På Christ så har de mycket av det materiella som saknas på Andho (sängar, regelbundna matleveranser, vattentank etc) och på Andho så har de lust energi och engagemang.


En av de saker som jag fick lära mig väldigt snabbt och som är viktigt att säga är att livet i Ghana (som på många ställen…) är mycket oförutsägbart. Därför kan planer vara just bara planer och kan komma att förändras och omprioriteringar att behöva göras. Hur det än blir så kommer det dock aldrig vara problem med att hitta sätt att hjälpa till och förbättra så att barnen och lärarna kan vara friska och få möjlighet att själva vara med och förbättra sin livssituation. ch förbättra sin livssituation.



Vill du vara med och stötta?

Ja, som du förstår så finns det mycket som behöver göras. Har du möjlighet att bidra så skulle vi bli jätteglada. Stort som smått – allt räknas och kan göra skillnad. Av redovisningen framgår ung vad olika saker kostar så då ser du att också 37 kr kan göra stor skillnad!

Eller har du kanske tips och råd? Eller är intresserad av att börja importera jättefina handgjorda sandaler??

Bankgiro för Ghana. BG 396-0929

Ange ditt namn på insättningen.

Tack för intresse och engagemang! Slå gärna en signal om du funderar över något!

Jag lovar att göra mitt bästa för att allt ska komma till bäst nytta och redovisa efterhand.

Kram Emelie

emeliekanter@gmail.com

7 kommentarer:

  1. Du är fantastisk. Det är härligt att se att det du gör får en sådan omedelbar effekt. Vi finns med hela vägen. kram

    SvaraRadera
  2. Hej Emilie.
    Behöver din banks clearingnummer för att överföra pengar till ditt konto. Din mailadress funkar inte.
    Väntar på nya uppgifter "längst ner på sidan".

    SvaraRadera
  3. Emelie, du berör mig verkligen med din text. Vilket otroligt arbete du har lagt ner och så fantastiskt mycket kärlek och glädje du gett dessa människor. Jag blir väldigt inspirerad av din insats och jag hoppas att jag får möjlighet att komma och se din verksamhet när jag blivit klar med min lärarutbildning.Hör gärna mer om dina erfarenheter från dina resor. Tack ännu en gång för att du öppnar våra ögon/ Madelene

    SvaraRadera
  4. Hej Emelie!
    Vilken fantastisk insats du gör! Vi är djupt imponerade och blir mer än gärna extra fadderföräldrar för din verksamhet med ett regelbundet månadsbidrag.

    Lycka till med ditt arbete!

    SvaraRadera
  5. Hej Emelie, fantastiskt vad du gjort för barnen, jag skickar dig pengar, men behöver barnen leksaker, filtar, kläder etc? Har över som mina barn inte behöver
    Lycka till därnere nu!
    /Kajsa

    SvaraRadera
  6. Hej Emelie,hörde dig på P3 och blev jätte imponerad av dina insatser, jag är själv från Ghana och medlem i Rädda Barnen och vet precis hur situationen är i Ghana. Rädda Barnen i Göteborg samarbetar med en lokal organisation för att just hjälpa barn. Jag själv sponsrar organisationens hemsida www.crrecent.org Bra om du kan ta kontakt med Susan som är ansvarig för verksamheten om du skulle behöva någon att byta tankar med. Hon är en av Ghanas främsta experter på barns rättigheter. Bra jobbat och lycka till.

    hälsningar/Kojo

    SvaraRadera
  7. Conny Strömberg27 november 2010 11:52

    Hej Emelie och alla barn! Jag är butikschef på ICA Maxi Special i Botkyrka. Jag hörde din syster berätta om din kamp på vår rixträff. Vad kan vi göra för att hjälpa dig? maila mig så vi kan få hjälpa dig! (special.botkyrka@maxi.ica.se) Keep up the good work! /Conny Strömberg

    SvaraRadera