Ljus i julmörkret!

När det är elavbrott i Kasoa och på barnhemmet så ser man INGENTING.

Jag får be barnen att le för annars går jag in i dom...

SÅ jag hör hela tiden bara "Mama Emelie, mama emelie, mama emelie do you see me??
I'm smiling!"

Vet inte om funkar lika bra här hemma i Sverige men ni kan ju testa nu under julhelgen ; )

Hoppas ni får en riktigt skön och glad jul!

Stor kram till er alla!

Emelie
ps i dagens Dagens Industri kan man läsa en artikel om barnhemmet

Snart jul också i Ghana....

....den blir inte vit men glad och med hopp om framtiden!



Det blir första julen med alla barnen i barnhemmet. Önskar att jag vore där... ; (








Pratat med Jacques mycket om julen sista dagarna. För mig handlar julen väldigt mycket om traditioner. Vi vill skapa traditioner för barnen som de sen kan ta med sig i livet utanför barnhemmet. Det handlar mycket om gemenskap - men också om tro på framtiden. att kunna tänka - 'nästa jul, då ska vi...!' Många av barnen har aldrig riktigt haft det perspektivet innan.

Ett tag tänkte vi köpa gran (christmans tree), men den kostade 95 CD (ca 600) sa Jaqcues - nu slår det mig - VAD skulle granen komma ifrån??? Det måste varit en plastgran han menade, ha ha vad jag knäpp jag är. Vi har iallafall bestämt att vi ska pynta huset och göra fint istället för att lägga pengar på plastgran. Och ha fest med massor av musik och dans! Och vi har bestämt att vi ska köpa kyckling - det är fest! Och kanske glass - det är verkligen fest!







Skrev precis ett mail till en av alla er engagerade intresserade personer som jag är så glad över! Och då slog det mig...tänk att det var bara ett drygt år sedan som jag lärde känna Jacques och barnen!

Så otroligt mycket som har hänt den dess! Så mycket känslor, förtvivlan ibland men mest skratt! Och stolt blir jag när jag tänker på vad vi har åtstadkommit. För bara ett år sedan bodde J och barnen i ett ödehus, utan nästan någonting. Barnen sov direkt på jordgolvet, nästan alla var sjuka, vattnet hämtade dom från närmsta dike, mat fanns ofta men inte alltid...för många av oss skulle vi kalla des misär....

(läs hur allt började: http://emelieighana.blogspot.com/2009/03/37-kronor-kan-fortfarande-forandra-liv.html)

MEN det som ju var så underbart var att det var att det var inte det som jag tänkte på när jag kom till barnhemmet. Utan det som slog mig var att det fanns så mycket värme och kärlek och bus mellan barnen och från Jacques...tillskillnad från de andra barnhemmen som jag varit på som hade rent vatten och mat men där barnen var ledsna, lärarna trötta och det förekom en hel del våld...låter konstigt nu när jag tänker på det men så var det vekligen....


Så häftigt det känns att nu ett år senare så är ser livet så mycket ljusare ut för barnen!


- Alla barnen är friska.
Efter hälsoundersökningar, vaccinationer OCH RENT VATTEN så dröjde det bara några veckor tills nästan alla barnen var friska igen. Så lite som krävdes, så stor skillnad! Det är inte klokt. Världen är för orättvis.

- Barnen har ett HEM nu, inte bara någonstas att bo.
Vi har gjort så fint vi kan i olika rum och madrasser att sova på och sängar (ofta ligger ju barnen flera stycken i samma säng, vana vid att sova nära nära!)

- och störst av allt - Barnen har en SKOLA att gå till! (http://emelieighana.blogspot.com/2009_07_01_archive.html)
Och inte bara vilken skola som helst - utan en som är godkänts av myndigheterna så att barnen sen kan visa formellt vilken utbidlning de har fått. Kunskap är allt - jag är så otroligt glad för att vi kämpade oss igenom hela bygget och sen tillståndsprocessen.....En blick på barnen i sina skoluniformer...och det är värt varende minut av frustration....!





- Vi har något som börjar likna en trygghet och förutsägbarhet.
Att veta att vi kommer att ha råd att fylla vattentanken, köpa mat, betala löner, betala hyra, våga anställa två utbildade lärare, en rektor, att kunna ge barnen en hälsoförsäkring också detta året.....och det hade aldrig gått utan det ekonomiska stödet som vi får från några personer och organisationer, både engångssummor och de som har möjlighet att stötta regelbundet (L!). Och all pepping!!

...och inte att förglömma....JAG (och jag tror att många av er i min närhet) har blivit gladare och klokare människor! Att få möta så mycket häftig energi och vilja att lära sig nytt, att ta hand om varandra....att stötta fast man inget har själv....min stora hjälte är Jacques, lärarna och barnen!

Oj, nu blev det lite långt igen...

Sköt om varandra i julen, de som ni har nära och kanske en tanke och ett sms eller samtal till dom som inte har lika många nära....det finaste man kan ge är ju faktiskt av sin egen tid - slösa med den!!

Och vill ni skicka en tanke och eller en peng till Great Andho och barnen så vet ni var vi finns ; )

kram emelie
mitt mål är fortfarande 100 personer som stöttar med 100kr i månaden. Allt gör skillnad!

En dag på Great Andho

Här kommer lite från en dag på Great Andho





Wilemina (ca 2- 3år) äter bönor och ris till lunch


William, Beatrice and Ofosu gottar sig




Uppläggingsdax för lunchen (utvecklingsområde ??)

Här är våra toaletter som vi har byggt (utedass). Gjort all skillnad. Innan så var det lite hur som och lite överallt, det var inget bra.

Nästan alla barn och lärarna


Jacques och jag med lärarna och rektorn


Jag var jätte spänd på att träffa rektorn (ovanför Gifty kvinnan i rosa tröja). Han har en väldigt viktig roll. Och jag och Jacques har höga förväntningar! Han är dyr som tusan...; )
Vi hade många bra samtal angående hur vi lär ut och hur vi tänker kring diciplin. Det vanliga är att man har bestraffningssystem där man också slår barnen. Jacques och jag har en helt annan filosofi - vi vill hellre jobba med belöningssystem! Vi ser också hur barnen lär av varandra, hur de ser om någon gjort något bra som bekräftas att de blir stolta och glada - och också vill göra så! Det är viktigt att visa på hur man man få och ge respekt genom att vara en bra person, inte genom att slå eller hota.

När jag var nere nu så tog vi också beslut om att vi skulle anställa tre "riktiga lärare", med examen. Det känns viktigt att prioritera så att vi lär ut på bästa sett. Det inspirerar även de andra lärarna. Att rekrytera lärarna och förhandla lön blev rektorns första uppgift. Och nu fick jag rapporterat att två av lärarna är anställda, först som en slags provanställning.


Vi kom också överns att Mr Layi ska rapportera till mig varje månad,fick mitt första mail för veckan där han infomerade mig om att vi har hittat 2 kvinnliga lärare till klass 1 0 6. b



Jag är lärare....




Jag skulle undervisa första dagen men det blev kaos istället när kameran kom fram. Det är det roligaste dem vet när jag fotar dem!

Mr Wonder undervisar



Bild på skolan

Vår fina skola. På väggen skriver vi upp viktiga saker som inte får glömmas, tex att inte slå barnen eller att på lördag så ska vi spela match. När jag ser bilden nu så tänker jag att hmm...lapparna sitter nog lite högt upp...och texten kanske lite liten för barnen att läsa....ett utvecklingsområde till ; )

Vad som var helt underbart att se hur barnen på bara några månder har utvecklats så mycket! De små börjar lära sig engelska och barnen växer så det knaker. De suger in sig all kunskap.



Undervisning i förskolan

I klassrummet för de små barnen är allt i deras höjd, svarta tavlan, stolar och bord.




Filmen: undervisning i förskolan

Som ni ser är barnen i olika åldrar. De går i klass beroende på vilken nivå de är, inte ålder.

Barnen pratade med mig en dag och sa att nu tycker dom det är dags att jag börjar lära mig deras lokal språk. Jag säger hela tiden att engelska är såå viktigt. "Tycker du inte det är viktigt att lära dig vårat språk madam emelie?" Vad säger man?

Så kl 9 på kvällen fick jag sätta mig i skolabänken och ojojoj vad baren har skrattat. men det är inte lätt att utala NKY tillsammans ''nky' ...Men jag försöker!
Så nu kan jag presentera mig och säga jag älskar dig och sluta!! Alltid något

VI hörs snart igen

kram emelie

Skor, väskor, kläder och mer väskor

Heeej!



Skriver detta den 29 november, har blivit något konstigt med datumet!



Väskorna var ju fulla när jag åkte ner den här gången. Brukar alltid vänta några dagar med att dela ut presenter, det är så härligt att bara ha fokus på att ses och ha det roligt ihop de första dagarna!






Det blev en jätterolig kväll! Allt var 100 procent som Jacques säger!




Vi försöker organisera.....




Några av barnen i sina nya kläder




Abbas, Emanuella och Bright


Det blev skokrig!! ; ) Det var inte lätt att dela ut skorna....


Barnen med sina nya väskor - häftigt att kunna ha 'sin egen' väska att samla saker i


Vi fick göra som en kö....när vi skulle dela ut alla sakerna



Daddy älskar att klä ut sig och hans favorit plagg är klänning, är han inte fiiiin?

Hörs snart
Kram emelie

Jag har vunnit!!!

Jag har blivit utsedd till årets ungdomscoach av Stockholms Rotaryförening! TACK Rotary Kronhuset som tog initativ och nominerade mig!

Eftersom jag ju har varit sjuk kunde jag tyvärr inte själv ta emot priset i Stockholm idag, så två av mina systrar fick representera mig.

Känner mig jättestolt!Jag hade självklart inte varit här om det inte var för allt stöd och pepp från min underbara familj - och alla ni andra som är med och stöttar på olika vis!!

Jag vann med motiveringen:

Emelie Kanter, som är 22 år gammal, har under ett par års tid lyckats bygga upp ett barnhem i Ghana för 130 föräldralösa barn, varav 67 barn är inneboende.

Med egen kraft och egna insatser har Emelie med ekonomiska medel, som hon lyckats skrapa ihop när hon är hemma mellan varven och arbetar i pappans butik plus det hon lyckats samla in i Sverige från donatorer, byggt upp ett hus med tillgång till rent vatten, ordnat kläder, mat och husrum till alla barnen. Hon har vidare skaffat hälso- och sjukvårdsregistrering och därmed berett dem som varit undernärda och svårt sjuka möjlighet att få läkarvård.

Nu har han också byggt upp en skola och fått den inregistrerad och godkänd av Ghanas
Skolmyndigheter. Hon har anställt lärare som sedan i våras bedriver undervisning för de äldre barnen. Hon införskaffar undervisningsmaterial såväl från Sverige som lokalt i Ghana, bänkar så att de slipper sitta på marken.

Skolan heter GREAT ANDOH INTERNATIONAL SCHOOL. Där coachar Emelie också de äldsta barnen att gå vidare till högre utbildning för att de därmed skall kunna få en lyckad start i livet.

Emelie har lyckats med något, som väldigt få har lyckats med. Hon har bidragit till att ge föräldralösa barn ett värdigt liv men också en utbildning och ett stöd för fortsatt skolning och utveckling. Hon är en mycket värdig mottagare av stipendiet som Årets Ungdoms Coach 2009.

Hemma igen!

Hej alla!

Nu är jag hemma. Som vanligt har det varit en intensiv tid. Tre härliga alldeles för korta veckor!

Tyvärr har jag blivit sjuk...fått någon infektion i kroppen...just nu ligger jag därför på infektionskliniken för utredning...men min goa syster är snäll och hjälper mig att skriva och uppdatera bloggen...Känner att skönt att få tankarna på annat ett tag!

Ni skulle sett barnen när jag kom fram. Det var sent på kvällen. Barnen brukar somna mellan 20-22 satt vid grinden och väntade. Vissa sovandes...; ) Det var total lycka att få krama om alla barnen igen. Kändes som att komma "hem". När kramkalaset var klart satte de äldre oss i en ring och Mommie bad för mig att och för att jag kommit fram säkert.


Morgonen därpå var det upp med tuppen i vanlig ordning (halv fem!). Barnen och lärarna hade förberett en föreställning för mig.


Barnen dansade och visade de nya nya kulturdanserna de har lärt sig. Jag hoppas kunna lägga upp en filmsnutt snart. Dom är bara för hräöliga att se - vilken rytm! vilken energi! man blir bara glad i hela kroppen!


Ett av de äldre barnen, Fredrick, läste också upp ett brev som de skrivit tillsammans. Det finaste jag har fått i mitt liv.

På kvällen försvann elen, det händer rätt ofta....och då samlade vi alla ute på verendan och berättar historier. Alla sitter på varandra, någon håller på min tumme, den andra min tå. Heeeelt undebart!!



Det är mycket fotboll för killarna nu! Helgen som jag kom spelade killarna sin första match mot ett annat lag. Det motsatta laget såg tuffa ut men en sak är säker - man sätter sig inte på killarna på Great Andoh!

De hade på sig sina fina svenka landslagströjor. På fötterna är det lite mer varierat...ibland barfota....ibland en sko på ena foten och en flipflop på andra....man tager vad man haver; ) Riktiga fighters var dom iallafall!

Nu tar jag paus. Vi hörs snart igen. Jag har massor att berätta!!!!

stor kram emelie

Snart snart---+ Karlavagnen i P4

Idag pirrar det i magen....åker imorgon...men vet att när väl kommer ner och träffar barnen så kommer allt bara kännas sååå härligt!!!

Mamma var här igår och hjälpte mig att packa väskorna...det behövdes ett riktigt packningsproffs för detta kan jag säga!

Jag brukar ju inte ha med mig så mycket saker ner. Dels för att det inte finns plats för så mycket, dels för att min princip egentligen är att handla så mycket som möjligt på plats. För att stötta det lokala samhället. Men vissa saker är svårt att få ta på eller vädligt dyrt. Då känns det toppen att kunna ta med sig sånt som ni vänner och familj skänkt.

Har med mig många skolväskor! Det känns så himla kul för det betyder att alla de större barnen kommer att få en väska. Och det är mer än en skolväska. Det är första gången för de flesta barnen som de får något alldeles eget. Att samla sina få egna ägodelar i. Det är en viktig del i att känna sig som en egen person. Eller hur?

Har också med mig jättefina böcker och annat till skolan. Lärarna kommer bli superglada!

Är också jätteglad för att en av mina bästa kompisar - J - ska komma ner och hälsa på en vecka. Hon kommer att skriva dagbok, filma och ta bilder för att sen bla berätta här på bloggen. Känns jättekul!

Häromkvällen var jag med på Karlavagnen i P4, om ni vill lyssna kan man göra det på:

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1988370&BroadcastDate=&IsBlock=

Ha det jättebra så hörs vi när jag är tillbaka i mitten av november! Eller innan, om jag hittar internet som funkar bra...

stor kram emelie

Hur långt är det till Ghana från Astrid Lindgrens värld?

Hej !

Förre veckan var en hektisk vecka men otroligt rolig. Jag var på två skolbesök. Först på Hagenskolans låg-och mellanstadium, sen på en förskola i Veddinge.

Jag hade med mig bilder som jag pratade kring. Det var mycket spännade och roliga frågor :

Får dom inte köpa lördagsgodis?
Kan man dö om man är fattig?
Kostar det bara 200 kr med vatten för alla barnen, det är ju sjuukt
Har dom ätit Tacos? Druckit coca cola?
Hur går man på toa? Vem tömmer toaletten?
Är det lika långt till Ghana som till "Astrid Lindgrens Värld" ?

Härliga diskussioner hade vi! Jag tror att det är så här det måste vara, allt handlar om medvetande, att få kunskap om en annan del av världen. Och jag tror att man ska börja i ung ålder. Förståelse för andra människor och deras situation är A och O och det spelar ingen roll vart i världen man är! Man måste försoöka sätta sig in i andra människors situationer.

När jag gick över skolgården kommer en tjej från andra klass fram och ger mig 6 kronor. Hon sa att 'idag behöver jag inte köpa något godis'.

Vad säger man??!?. Man blir så rörd att det inte finns några ord. Jag fick också med mig jättemycket fina böcker till skolan.

På torsdagen var jag nere i Veddinge på en förskola. Vilken idyll. Barnen i Solkulla hade haft en loppis och ville bidra med tankar, teckningar, skor mm och ville också bidra med pengarna från deras loppmarknad.

När jag kom var alla barnen ute och lekte på gården så då satte vi oss ner och pratade lite om barnen i Ghana och deras loppis. Vi gick in och fortsatte samtalet med några av de äldre barnen. Så fina små barn med så mycket fina tankar. En jätte härlig dag!

Vad som är så fantasikt är att barn är barn vart man än kommer i världen.

Nu sitter jag och med skor, böcker, leksaker, en dator!, mobiltelefoner och väskor överallt och ska packa.
TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK till er alla som hjälpt till.

Men nu är väskorna fulla, får inte ner 1 sak till. Men jag åker ju snart igen!

Hörs snart

PS Idag får ni köpa månadstidningen HemTrevligt, där det är ett stort reporatge om Great Andoh Internationell School.

Stor Kram Emelie

Längtar!

Nu är det bara 3 veckor kvar tills jag åker till Ghana och barnen. Åker den 14 okt och jag längtar som bara den. Ska bli såå spännade att träffa den nya rektorn , leka, mysa med barnen igen!

Den här gången stannar jag Bara i tre veckor. Planerar för att åka i februari och stanna en längre tid.

Syftet med den här resan är (förutom att jag längtar ihjäl mig efter barnen!) att planera för det kommande året med Jaques och se över hur saker och ting funkar. Det är ju så mycket som har hänt sista halvåret, med certifikatet - en rektor osv. Det är också viktigt för mig att Jaques och jag får mycket gemensam tid att prata och planera, budget mm. Och att Jaques blir insatt och förstår allt som pågår här hemma. Med er som månadssponsrar och andra som är med och stöttar. Det är viktigt för att han ska förstå hur viktigt det är med tex redovisning av alla inköp etc.

Här är lite blandade bilder. Badbilderna är från när vi åkte och badade med de större barnen sist jag var där - så häftig upplevelse! Flera av barnen hade aldrig sett havet, ändå bor de bara några mil ifrån...












Jag kommer också att åka med J till sin hemby Simpa och träffa alla hans 500 systrar och bröder....alla är familj på något vis....

Här är en bild från sist när jag var där på besök. Det blev dansfest hela natten och jag fick inte lov att gå hem....ALLA skulle dansa med mig....

Vi skulle också vilja göra en dagsutflykt med de äldre barnen. Hoppas att vi kan få råd att prioritera det. Är så viktigt att komma utanför barnhemmet och skolan och få nadra intryck! Ett förslag är att vi åker till Kakum National Park - är tropisk regnskog med massor av djur . Hade varit heeelt galet roligt !

Barnen mår relativt bra. Vi har någon typ av epedimi med utslag. Enligt läkarna så kommer det från några av barnen som har ringmask. Så det första vi måste göra nu är att försöka hitta ett ännu bättre sätt och separera barnen. Och vara supersuper noga med hygienen!

Vill ni vara med och stötta?

Sånt som vore jättebra att ha med mig ner är:

- skolväskor....det är en av barnens många drömmar att ha sina egna skolväskor...
- strumpor
- skor
- laptop, gärna med kamera....är det ngn som har som står och dammar??? Går också att köpa på plats men man vet ju aldrig...
- världskartor
- en extern hårddisk att föra över bilder och film på
- info om sverige på engelska - böcker, film, bilder.....
- mobiltelefon plus laddare
- musikDVD - barnene ÄLSKAR musik och att dansa. Hade med mig en DVD med Michael Jackson sist, de har ju ingen aning om vem är, inte ens Jaques och lärarna,
- utbildningsmaterial på engelska, åldrar 4 till 16 år

OM ni har något av detta som ni kan vill avvara....hör av er!!!

Är det något annat ni tänker på eller vill att jag ska göra, ta bilder på etc så är det bara att skriva en rad.

vi hörs innan jag åker! SVARA INNAN 5 oktober om ni har något ni vill stötta med

Stor kram

Emelie

Det var ett tag sedan...

...jag skrev. Har varit intensiva tre veckor - har jobbat massor - men också haft mycket kontakt med Jacque och barnen. Vi pratar nästan varje dag.

Vi har jobbat mycket med att följa upp certifikatet/tillståndet. Det var fortfarande en hel del papper att fylla i...Bland annat papper kring alla barnen. Detta är något vi jobbat med rätt länge nu men nu är vi nästan klara. Och Jaqcues har gjort så fint....vid sidan av det formella pappret med all den info vi har om barnet (ålder, födelseort, ev.släktingar, sjukdomar etc etc ) så har han skrivit mer personligt om alla barn. Och han har inte ord nog för att beskriva hur fantastiska dom är...ni bara måste läsa!!!

Försökte lägga in det som en PDF men det gick inte. Så klipper in ett exempel direkt här istället. Det kommer fler exempel lite då och då.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

STUDENT OF GREAT ANDOH HOME

PERFORMANCE




This is Abigail Owusu. She is 8years old and was born on 10th May; 2001.She is a stage one pupil of Great Andoh Orphanage Home. She is very intelligent, hardworking, and respectful in all manners. Her hobbies are ampe and playing games. She is a member in the Cultural Group and Drama Group of Great Andoh Orphanage and excels in class in the following subjects; English, Mathematics, Religious and Moral Education, Integrated Science and others.And, her dream is to become a Doctor in future.Long live her hope.

Written By
Mr. Jacques Manner
Written By Mr. Jacques Manner

- - - - - - - - - - - - - - -





Vi har också lagt ner mycket tid på att planera för det kommande året, bla jobbat med budget. Det har ju gått väldigt snabbt allting...svårt att tänka att jag för ett år sedan aldrig varit i Ghana, än mindre att jag inte kände Jaqcues och alla barnen....Nu är verksamheten så stor så det är viktigt med ordning och reda. Det är också viktigt gentemot alla som är med och stöttar att vi kan redovisa ordentligt vad pengar går till.


Vi har arbetat med att ta fram mallar som Jacques ska fylla i för alla inköp som görs. Det är ju inte som här...att man får kvitton när man handlar något...utan därför är det jätteviktigt att vi hittar ett system där själva redovisar.



Utan det regelbundna stödet från många av er (och speciellt L) så vet jag inte hur det hade gått. Nu är det inte lika mycket kniven på strupen vilket känns ovärderligt. Och så viktigt för att kunna planera för framtiden.

Ikväll ska jag hålla ett föredrag på en lokal Rotary förening i Göteborg. Ska bli väldigt spännande. Liter nervöst är det för det är första gången men samtidigt så tycker jag det är så himla roligt att visa bilder och berätta om barnen, deras drömmar och vad vi åstadkommit tills nu.

Ha det bra!

Emelie

Grattis Lena!!

En bekant till familjen fyller år - och som present har hon önskat att hennes vänner och familj vill vara med och stötta oss! Blir så glad! Jaqcue och jag och Isaac och Frank och Frances och och Angelina och Mavis och Abigail och resten av mina härliga barnkompisar önskar att Lena fick en härlig glad dag med sina vänner och familj. Vi återkommer med rapport om vad bidragen gått till...

kram emelie

världens lyckligaste!!!!!!

Är så lycklig! Har fått ett helt overkligt samtal! MOT ALLA ODDS har skolan blivit registrerad - 'Great Andho International School'. Och det utan att betala en krona under bordet!

Det ligger ett helt enormt arbete bakom, och Jacques är värsta stjärnan som har klarat och fixat allt- Gör att jag känner mig ännu tryggare i att han är på plats och ansvarar för allt.

Har ju berättat innan om allt förberedande arbete (möten, blanketter, jagat olika personer....) men nu sista veckorna har det blivit skarpt läge. SJU inspektörer som kom till skolan och ställde frågor kring ALLT.

Vi blev godkända men har fortfarande mycket som ve behöver åtgärda. Inga stora saker men viktiga saker som tex....

- Toalett (utedass) separat för killar och tjejer
- Bokhyllor till klassrummen
- Särskilt skåp för mediciner som man kan låsa
- en rektor
- köpa mattor som barnen kan sova på när de sover middag
- separat ställe där de borstar tänderna
- Engelska läsböcker för klass 1 -5

Och lite mindre viktiga saker så som...:

- alla lärare behöver få ett skrivbord (har alla svenska lärare det???)
- fler pärmar (det fick inte vara så mycket papper i varje pärm...)
- fler plaststolar
- fler skolbänkar
- Raka klänningar för flickor i första klass (heeelt sjukt)

Här är vårt 'kontor'...

Vi har tre månader på oss att åtgärda detta. Vissa saker är verkligen supebra, tex att vi måste ha en rektor. Det blir en avslastning för både mig och Jacques. Så även om det har varit mycket att fixa med och en del som återstår som kostar pengar så känns det verkligen som bra investeringar.

Var femte måndad kommer också alla lärare att åka iväg som på en kurs där det blir prov och förhör (hoppas dom klarar det...). Jacques är rektor så länge så han ska nu åka till Cape Coast på 'headmaster meeting'....

ha det så bra vi hörs snart igen kram emelie

Att muta eller inte muta....

Exempel på ett dilemma....

Pratade precis med Jacque. Vi har ju hållit på hur mycket som helst med att försöka få ett tillstånd för skolan. Med den nya regeringen nu i februari så ändrades plötsligt alla regler kring barnhem och skolor. Är väl egentligen bra, viktigt att få ordning så att hemska barnhem som det stället jag var på först inte får förekomma....men nya regler och tillstånd betyder tyvärr oftast bara en sak i Ghana....ännu mer korruption...

Vi fick ju tidigt rådet att det inte är någon idé, vi skulle aldrig få något tillstånd. Men att ge sig ligger inte riktigt för mig...Så de sista veckorna i Ghana kämpade jag med att hitta rätt personer, fylla i rätt blanketter och skicka till rätt kontor...Inte helt lätt. Har suttit i timmar i möte med olika personer....och innan jag lämnade hade vi tagit oss igenom de första tre av fyra stegen för att få bli en godkänd skola. I förra veckan fick reda på att vi var tvungna att ha ett kontor, så han fick raskt städa undan ett av sovrummen och göra om det till ett kontor....Pärmar och ordning och reda har vi faktiskt, men nu skulle det visas upp också....

Idag ringde Jaqcue och sa att kvinnan som ansvarar för tillståndet hade ringt och att dom skulle ses imorgon. Hon hade sagt att han skulle ta med sig 'the brown paper bag' vilket är detsamma som att 'ta med dig plånboken'....!

Hur tänker jag? Korruption är aldrig rätt. Men jag har ett mål - trygga, glada barn som kan förändra sin livssituation! Och för det är skolan precis hur viktig som helst. Och som det är nu så skulle det kunna bli så att i var tvugna att lägga ner skolan....Så ja, jag tänker nog att vi ska försöka skaka fram pengar som behövs så att vi får tillståndet för skolan...imorgon vet vi hur mycket det är...men det är inget lätt beslut och det känns fel.

Men måste hitta andra sätt att påverka för korrupttionen gör mig galen! Så viktigt viktigt att påverka och pratar mycket med lärarna om det, att hitta sätt att prata med barnen. Så kanske 75 barn som växer upp med en självklar inställning att för att skaffa sig det man behöver måste man anströnga sig och att det är fel att ta pengar för npgot man inte har rätt till.

Förstår nu hur jag tänker???

Emelie

En dag på Great Andho

Hej vänner!

Nu är jag back in business...Tog ett tag att landa. Känslomässigt. Men också fysiskt (varit på utredning på infektionskliniken och nu har dom hittat en bacill i magen som dom försöker ta kål på....)

Tänkte berätta om hur en dag på Great Andho kan se ut.

Barnen vaknar med tuppen (bokstavligt!) runt halv fem på morgonen....Innan skolan börjar kl 7 så städas huset och gården. Alla barn har en bestämd uppgift. Fredrick, ca 13 år, ansvarar för att allt blir gjort. Han är minichef - barnhemmets stora organisatör...Fredrick vill bli advokat när han blir stor
Fredrick när vi var på utflykt, första gången han badade i havet

Sen är det frukost. Oftast gröt. Kl 07.00 börjar skolan. Då byter alla barnen om till sina skoluniformer. Och växer flera centimeter ; )

Barnen i sina skoluniformer, precis hur fina som helst

Barnen äter lunch - oftast ris med tomatsås.

Barnen är indelade i fem klasser. Inte efter ålder utan efter vad dom kan. Skolan håller på mellan 07.30 till 14.30. Med en lunchrast. VI har också kvällsskola. Många av barnen behöver extra hjälp. VI har ju flera tio - tolvåringar som går som i klass ett. När jag pratade med Jacques igår berättade han att dom nu också har skola på helgerna...bara han inte kör för hårt med dom...Men barnen älskar ju sin skola! Innan skolan var klar så grät dom och var jättearga ibland...det problemet minns jag inte direkt från min egen skoltid....Så här såg det ut innan skolan byggdes, nu förbereder vi...ska berätta hela bygga skolan historien en annan gång.


Och så här blev skolan när den blev klar!! Vi vinner nog inga arkitektpriser....men den fyller sitt syfte och är säker iallafall. Nu har vi målat ABC och blommor och annat på det bruna så att den är lite finare

En av lärarna som vi anställt - Isaac - är också utbildad i afrikansk kultur och dans och 4 ggr i veckan har han lexion med barnen.

Filmklipp när dansar, den äldre kvinnan är Jaques syster Yvonne


Efter skolan är det lek och bus! Ofta med ännu mera dans....Annars är fotboll en favorit, mest bland killarna. Sen är det hopprep och twist - jag hade med mig det från sverige och det har varit superkul! Och inte bara tjejerna älskar det, utan killarna också.


Dansklipp när barnen dansar

Middag äter vi runt kl sex halv sju. Och gissa vad som står på menyn....ris! Och det vi har möjlighet/råd att köpa till. Vi har ju inte kyl eller så så om vi skulle få tag på eller kunna köpa färska grönsaker eller tex kött så måste vi laga och äta det med en gång, Vi äter också jams som är en slags sötpotatis eller gari som är en slags kassava (vet inte vad liknar på svenska...) . Jag brukar alltid försöka att åka direkt till kvinnorna ute i byarna och köpa.

Efter dom har ätit så är det filmstund....TVn är fortfarande en stor favorit! Jättebra för engelskan också. Det är mest Tarzan som gäller fortfarande. Barnen somnar alltifrån sju till tio...Att gå och lägga sig kan vara alltifrån en mysig stund till en väldigt jobbig stund...Det är så skönt att se att det har blivit en stor förändring de senatse månaderna. Barnen är inte lika ledsna på kvällarna längre och om dom är det så finns det alltid någon nära som kramar och tröstar...det är så fint att se hur de tar hand om varandra! Barnen kanske saknar föräldrar, men dom saknar verkligen inte en familj!!! De allra minsta somnar ofta på bröstet...och är det en ledsen kväll så händer det att de minsta sover hos mig eller Jacque...och gör dom inte det så vaknar jag kl halv fem av att någon står om ropar AMELI - MAMI AMELI...sämre sätt kan man vakna på...!

Vi har byggt 15 breda våningssängar och köpt madrasser, men som ni ser på bilden så tycker en del barn fortfarande bäst om att sova på golvet...


Återkommer snart med lite berättelser från min resa.Hoppas ni mår bra!!

Kram emelie