måndag 3 maj 2010

Jossan som skriver igen

Hej!

Förra veckan hade alla klasser final exams i samtliga skolämnen. Barnen var därför lediga hela veckan (19e till 23e april). Emelie och jag bestämde därför att vi skulle ha games med barnen i två dagar. Vi delade upp barnen i sex lag och hade olika tävlingar och uppdrag, bl.a. skulle de springa fram till en hink med vatten, doppa huvudet, och springa vidare till en skål med mjöl för att leta upp en karamell. Väldigt kladdigt men mycket uppskattat av alla barnen! Hela dag ett avslutades med en stor danstävling som slutade i att Beatrice (se bild nedan) vann och att vi andra badade i svett! Barnen har så mycket rytm och danskänsla i sig att de alla skulle platsa i vilket professionell danstävling som helst. Emelie och jag brukar säga att när vi tar ett steg hinner dem ta fem.









På kvällarna mös vi med bra filmer; Hitta Nemo, Aristocats och Tom & Jerry. Som ett riktigt lov ska vara!



De senaste veckorna har vi haft problem med att många av barnen har värmeutslag. De får små knottror över sina kroppar som kliar. Ytterligare en typ av utslag har börjat sprida sig mellan barnen. De får små bölder, en eller två stycken, som gör väldigt ont. Vi försöker behandla dessa så gott det går genom att behandla utslagen med desinfektion och medicin och hoppas att dom försvinner snart!

På Great Andoh har de yngsta barnen väldigt starka viljor och testar hela tiden gränserna, precis som små barn alltid gör. En av de yngsta, Kofi (som för övrigt betyder fredag på lokalspråket twi) är en väldigt bestämd liten kille som jag enbart har bråkat med och tillrättavisat under drygt en månad sedan. Efter många fighter och tillsägelser kom han fram till mig för några dagar sedan, tog min han, tittade mig i ögonen och sa: ”You are good”. Då smälter hela hjärtat kan jag lova!










Varje dag bjuder på mycket skratt och leenden men också besvikelse och tårar. För ungefär en vecka sedan rymde en av de äldsta killarna som varit med Emelie och Jacques från början. Utan att någon vet eller förstår riktigt varför så var han borta när vi vaknade på morgonen. Eftersom han är 13 år och ”stor” så kan det vara marknaden som lockar. Att komma ifrån de måsten som finns på skolan (städa, bada, gå i skolan, göra läxor etc.) för ett i hans ögon häftigt liv på gatan där ingen säger åt dig vad du ska göra. Vi hoppas att han kommer tillbaka snart annars kommer Emelie och Jaques åka och leta efter honom.



Nu är det 3 dagar kvar tills jag åker tillbaka hem till Sverige och att jag varit här i drygt två månader känns helt absurt! Tiden har gått otroligt fort, fast när jag tänker tillbaka på första tiden så känns det som om det var ett år sedan. Varje dag är dels väldigt lång (tidiga morgnar och sena kvällar) och dels väldigt händelserik. Ingen dag är den andra lik och man vet aldrig vad som kan hända! Väldigt annorlunda från den relativt trygga vardagen i Sverige, på gott och ont.
Att säga hej då till barnen är något jag fasar över. Jag tyckte det var svårt efter jag varit här en vecka i oktober, hur ska det då gå efter drygt två månader? Eftersom jag bor på barnhemmet och lever in på barnen 24 timmar om dygnet har jag knutit väldigt starka band med många av dem och jag kommer känna en enorm tomhet att inte få leka, kramas, skratta, bråka med och undervisa.






För ett par dagar sedan frågade en pojke om det var sant att jag ska åka tillbaka till Sverige snart. Jag svarade att det var sant men att jag alltid kommer komma tillbaka till Great Andoh, oavsett om det är om sex månader eller sex år så kommer Great Andoh och alla barnen alltid finnas i mitt hjärta. Han verkade inte riktigt nöjd med det svaret så jag bad honom titta upp på stjärnhimmeln och varje gång han saknade mig eller jag saknade honom så skulle vi titta på stjärnhimmeln. Han i Ghana och jag i Sverige.....


Massa kramar Jossan

1 kommentar:

  1. Som vanligt intressant att läsa allt ni skriver, få ta del av era upplevelse, tankar mm. Hoppas alla försöker sprida detta så att fler uppmärksammar ert enorma arbete (jag försöker). Tänker på det här med elen... Vet inte hur mycket solenerigsystem kostar... men något sådant skulle väl underlätta... Givetvis har ni säkerligen annat viktigt som pengarna ska gå till... förhoppningsvis sprider sig som sagt detta så att fler kan betala in och ni får fler möjligheter att utvecklas.
    Många kramar Mia

    SvaraRadera