Gästblogg: Lennart Duell efter besök

Rapport från en gästbloggare


Som Emelie skrev i sin blogg den 26 mars, skulle jag dyka upp med en gästblogg om min resa till Great Andoh International School. Mitt namn är Lennart Duell och jag har följt och stöttat Emelies arbete med Great Andoh nästan från start. I februari var jag nere på besök.


Mitt första intryck av skolan är också det intryck som starkast lever kvar. Jag hade inte varit på skolan särskilt länge, förrän det var tydligt för mig, att skolan drivs med kärlek och medmänsklighet som huvudsakligt drivmedel.


Jag blev oerhört rörd när jag såg hur bra barnen mådde - både fysiskt och psykiskt. När man sedan tänker på hur miserabelt dessa barn hade haft det om de inte kommit till skolan, får man nästan ståpäls.



Hela projektet drivs småskaligt. Standarden på hus, skolbyggnader och annat är på samma nivå som omgivningen. Det vill säga det finns inget överflöd. Barnen bor trångt, skolan är enkel, maten är tämligen ensidig. Men alla får mat, rent vatten och husrum (sängplats som delas med någon annan). Dessutom får dom gå i skolan, vilket inte alla får göra i Ghana.



Allt sker på ett marknära sätt. Här finns inga flotta kontor. Det finns inget kontor alls. Ingen tid går till spillo för att man skall invänta besked från någon högre upp i organisationen.


Inga pengar försvinner i några mellanhänder. Tack vara framförallt Jacques, som är Emelies högra hand, kan varor handlas till lokala priser.


Jag vara bara där i fem dagar. Därför hann jag inte med att få ett djupare grepp på skolverksamheten, men barnen var mycket motiverade. Jag fick ganska god kontakt med några av lärarna och de är alla väldigt motiverade. Några av dem bor i hemmet ihop med barnen, men i egna sängar.




Skolböckerna var ganska slitna. Barnen delade på böckerna, men alla hade egna skrivböcker. Alla blev jätteglada men också lite nervösa, när jag läste i deras skriv- och räkneböcker. Det kliade lite i fingrarna att rätta här och där, men det överlät jag till lärarna.



Fotboll är en fantastisk sport. På Great Andoh tränar killarna i fotbollslaget varje morgon. I vart fall sa de att de gjorde det. Jag såg aldrig träningen för den ägde rum före klockan sex, om jag fattade det hela rätt.


Men jag såg när dom spelade match. Dom spelar i blå-gula kläder vilka har skänkts av ICA i Sverige. Hjärtat klappar lite extra, när man ser laget spela i blå-gult och linjemännen signalerar med blå-gula flaggor.
Det är mycket musik. Här tränas jag tillsammans med Emelies mamma och pappa inför fotbollsmatchen där uppladdning sker med musik.


När jag satt på planet hem for naturligtvis många tankar genom huvudet. Jag kände mig riktigt stolt, att få vara en kugge i och bidraga till det marknära och superbillga biståndsarbete som Emelie, Jossan och Jaques bedriver. Snacka om effektiva insatser!





Alldeles särskilt hoppades jag att Great Andohs 'rule number one' - det vill säga att verksamheten är fri från aga - skall sprida sig utanför hemmet. Kanske lite naivt men jag tror, att den kärlek som barnen får, gör att de tar med sig ett agafritt förhållningssätt till vuxenlivet och på så sätt verkligen sprider det vidare.


Tillsammans med Emelie, rektorn och alla lärare.



Ni får gärna höra av er till mig om ni har några frågor.


Lennart Duell
mobiltelefon: 0706 72 76 15