måndag 9 november 2009

Hemma igen!

Hej alla!

Nu är jag hemma. Som vanligt har det varit en intensiv tid. Tre härliga alldeles för korta veckor!

Tyvärr har jag blivit sjuk...fått någon infektion i kroppen...just nu ligger jag därför på infektionskliniken för utredning...men min goa syster är snäll och hjälper mig att skriva och uppdatera bloggen...Känner att skönt att få tankarna på annat ett tag!

Ni skulle sett barnen när jag kom fram. Det var sent på kvällen. Barnen brukar somna mellan 20-22 satt vid grinden och väntade. Vissa sovandes...; ) Det var total lycka att få krama om alla barnen igen. Kändes som att komma "hem". När kramkalaset var klart satte de äldre oss i en ring och Mommie bad för mig att och för att jag kommit fram säkert.


Morgonen därpå var det upp med tuppen i vanlig ordning (halv fem!). Barnen och lärarna hade förberett en föreställning för mig.


Barnen dansade och visade de nya nya kulturdanserna de har lärt sig. Jag hoppas kunna lägga upp en filmsnutt snart. Dom är bara för hräöliga att se - vilken rytm! vilken energi! man blir bara glad i hela kroppen!


Ett av de äldre barnen, Fredrick, läste också upp ett brev som de skrivit tillsammans. Det finaste jag har fått i mitt liv.

På kvällen försvann elen, det händer rätt ofta....och då samlade vi alla ute på verendan och berättar historier. Alla sitter på varandra, någon håller på min tumme, den andra min tå. Heeeelt undebart!!



Det är mycket fotboll för killarna nu! Helgen som jag kom spelade killarna sin första match mot ett annat lag. Det motsatta laget såg tuffa ut men en sak är säker - man sätter sig inte på killarna på Great Andoh!

De hade på sig sina fina svenka landslagströjor. På fötterna är det lite mer varierat...ibland barfota....ibland en sko på ena foten och en flipflop på andra....man tager vad man haver; ) Riktiga fighters var dom iallafall!

Nu tar jag paus. Vi hörs snart igen. Jag har massor att berätta!!!!

stor kram emelie

2 kommentarer:

  1. Jag har så mycket jag skulle vilja fråga dig om! Är arton år och drömmer om att få "hjälpa till" på samma sätt som du en vacker dag.
    Såg dig i Hemmets Veckotidning och tappade hakan när jag läste om dig. Jag blev... inte avundsjuk men väldigt peppad.

    Jag vet inte vad jag vill säga med denna kommentaren mer än att jag önskar att kunna forma mina fotspår åt samma håll som du en dag.

    emmy.akesson@hotmail.com

    SvaraRadera
  2. Hej Emelie! Härligt att ännu en gång få läsa om dina äventyr i Ghana. Jag får uppfattningen om att du är på en mycket god väg att få barnhemmet och skolan på benen. Du har fått dessa människor att tro på något, skapat ett hopp hos dem. Förstår att det är svårt för dig att lämna dem. Tråkigt att höra att du blivit sjuk dock. Hoppas verkligen du är på bättringsvägar inom de närmsta. Skriv gärna och berätta om hur det gått för er med skoluppbyggnaden och framförallt hur ni fått ihop det med lärare. Du vet att jag fortfarande är väldigt lockad att få åka med dig vid tillfälle. Är färdig med min lärarutbildning till vintern, så efter det hoppas jag att jag får tillfälle att komma iväg. Krya på dig! Kramar Madelene

    SvaraRadera