Lycka!

Vilken lycka att vara tillbaka bland alla barnen igen! Jag var nervös över hur det skulle bli och kännas och började resan med många fjärilar i magen...men när jag väl kommit fram till barnhemmet så tog det inte många minuter innan allt var glömt (lååånga resan, bråk i tullen, uppbrutna väskor, 37 grader värme...) - det kändes helt helt underbart att vara tillbaks! 

Hade ljusa kläder på mig eftersom det var så varmt men det ångrade jag sen...50 barn över mig...låg som underst i en sån där fotbollshög....helt lerig efteråt! Lerig men lycklig! 

Barnen hade övat in en sång och en dans. 

Jag hoppas kunna skriva snart igen men bara några snabba reflexioner: 

 - många barn hade kommit tillbaks men långt ifrån alla, känns så oroligt...samtidigt så påminde Jaque mig om att hur hemst det än är så är ju barnen 'vana' av att leva på gatan, det är så ju de allra flesta bodde innan de kom till barnhemmet

 - det känns så viktigt att skapa en tryggt glatt hem fullt av och möjligheter så att barnen som kommer inte känner behov av att lämna - det är mitt huvudmål! 

 - nya barnhemmet: 

Jaque och barnen flyttade ju i februari till ett nytt ställe efter att dom blev vräkta från det förra. Det nya stället är så mycket finare, mycket mer som ett hem! Flera olika små rum och i ett rum finns tom en soffa...OCH DET FINNS ELEKTRICITET! Jag som hade köpt med mig en superficklampa för sagostunderna på kvällarna....men den behövs när jag ska gå ut på kvällen för då är det helt kolsvart....

Men det finns inget bra rum för att ha skola i, rummen är för små. Det behöver vi lösa. OM vi bestämmer oss för att vara kvar här (vi ska ha möte med värden nästa vecka) så ska vi se om vi kan bygga bara som ett tak ute på gården med bänkar under - det hade varit bra 

Med hyreskontraktet så ville jag att vi skulle försöka få ett långtidskontrakt, typ tio år. För om vi ska investera i byggnaden så känns 3-4 år för kort...Men alla bara skrattade när jag sa det...Det är så stor expansion i Ghana så ingen vill binda upp sig så länge....vi får se hur det går - jag återrapporterar efter mötet med värden

 - kärlekstörst! Ja, många av barnen, speciellt dom små längtar längtar så efter närhet. Två av de minsta, typ två år, som jag var mycket emd sist, dom har inte släppt mig sen jag kom...Och så snart jag tar upp dom när jag kommer på morgonen så somnar den ena direkt....måste nog lära mig hur man bär med sådan där sjal annars kommer ryggen bli trött trött.....

 - imorgon ska vi ha gruppdiskussionen på barnhemmet. Känns så viktigt att involvera barnen, speciellt dom större mellan 7-15 år i hur planerna för framtiden ska bli. jaque och jag har lite idéer för hur vi ska göra, ska bli spännande - jag återkommer 

ja, det var lite i all hast och så kommer det bli. Ibland kan jag skriva själv och ibland har mina systrar lovat att hjälpa mig och skriva om jag inte kommer åt internet. Har köpt ett lokalt mobilabbonemang så det kostar bara 50 kr för en timme att ringa hem, jättebra!!! 

Jag måste bara berätta en sista sak - Anko, en av de äldre killarna, han är nog runt 13 men ingen vet riktigt. Är en lite stöddig kille och sist jag var här så kom jag aldrig riktigt innanför hans skal...Nu precis när jag skulle gå hem så kom han springande efter mig, stod och tittade ner lite och sen la han en hand på min axel och sa - sister emelie, you came back, i missed you so much....och sen sprang han iväg...

vi hörs snart igen, då vet jag mer om planerna för framtiden hoppas jag, det känns så tryggt att veta att vi nu kan tänka lite långsiktigt - de pengar jag har på kontot från alla er som stöttat gör att vi kan höja blicken ovanför 'vatten och mat för dagen' och tänka på vi verkligen ska kunna skapa det där trygga glad hemmet som hjälper barnen att stå på egna ben när de blir stora nog! 

Nu blev det lite långt...men det var för att det var första sen kom ner, sen hoppas jag kunna skriva lite oftare istället. Jag hoppas också kunna lägga upp lite bilder snart. 

Hej så länge! 

Emelie