Oftast - och det är tur... - så tänker jag inte på barnen och hur deras situation är...utan vi leker och kramas och har roligt tillsammans. Men ibland så bara kommer det över en. Som idag när lille Kofi var sjuk, utslag över hela kroppen och febrig och sovandes på mitt bröst...så utsatt (vi ska till läkaren imorgon bitti). Förra veckan så kom tre syskon till oss, Godfred, Mami och Jojo...deras mamma har gått bort med dom är fortfarande ovetande....vad gör man????? hur kan man berätta??? Det är så mycket overkliga beslut och saker som händer varje dag, och det är så små småå människor vi pratar om...
Som igår, då kom det 16 årig flicka till oss med en liten nyfödd bebis i famnen som hon frågade om vi kunde ta om hand...Min reaktion var ju att det går ju inte, vi kan ju inte ta hand om en liten nyfödd bebis....Jaque svarar helt krasst 'But then he might die'. Det låter så hemskt och jag blir ledsen när jag skriver det nu men precis så här var det. Jag ringde hem och pratade med en av mina systrar, vi kom på att vi kunde erbjuda henne att komma och bo hos oss tillsammans med sitt barn, så hon kan få stöd och bli trygg i sin mamma roll. Och hon kanske kan hjälp till med dom andra barnen också...Och imorgon så ska Frank (han är lärare, fd barnhemsbarn, jättefin kille) åka ut och prata med henne så hoppas hoppas att det löser sig
Emi, kan du inte skriva lite om er klädhanterng.. :-) Det är en ganska rolig bild.. All min kärlek till dig!! puss syster u.
SvaraRaderaHej Emelie, vad intressant och bra att du skriver och uppdaterar oss här hemma på vad som händer i Ghana. Vilken insats du gör!Du har ett fantastiskt stort hjärta! Det tycker som du vet såå många kunder också, och ber oss häsla så gott! Här sitter jag på Effkå med pollenallergi upp över öronen. Men vad är det för petitessproblem, om man jämför.. Kram från Anna
SvaraRadera