besök på sjukhuset

Igår fick jag åka akut till sjukhuset med en ny liten kille som har kommit till oss. Han är fem sex år och hade fått utslag över kroppen. När jag kom till barnhemmet på morgonen så hade han blivit mycket mycket sämre. Utslagen eller vad man ska kalla det var det värsta jag någonsin sett! Det såg ut som huden under armarna hade möglat, stora blåsor och därpå som mögel...helt fruktansvärt! Och han hade jätteont, kunde inte ta ner armarna.


På sjukhuset så gjorde läkaren en snabb titt och sa sen sa han bara 'det är bara lite utslag, ge honom den här medicinen'. Vadå för några utslag? Vadå för någon medicin? Du måste ju undersöka honom ordentligt, ta prover. Jag har ett helt barnhem fullt med små barn, vi måste veta vad det är för något, om det smittar, om det är farligt! Läkaren suckade och stönade högt. Gav mig värsta blickarna och pratade argt med sköterskan på deras språk.... Sen sa han 'det är inte din son'. Det är inte första gången som detta händer. Det är något som provocerar väldigt med att jag är vit.
Det finns sina skäl för det säkert men det som provocerar MIG är att det är ju inte mig som det går utöver i detta fallet, det är lille J. Jag gav mig inte och tillsist fick vi ta prover. Men höll på att ångra mig när läkaren kom med sprutan....den var så stor! Och lille J blev helt chockad....vettskrämd...Och det var inte tal om någon lek och bus och försöka göra det på ett fint sätt...Tillsist var proverna tagna och vi fick medicin med oss. J ska på återbesök varannan dag för att följa upp. Vi undersökte alla barnen och hittade inga utslag som liknade Js så hoppas att det inte hunnit smitta...Det är extra jobbit nu för det är sååå varmt, jag har själv fått som blåsor över delar av kroppen - men det hade jag innan J blev sjuk så är förhoppningvis inte ngt som smittat utan bara av värmen