...andra halvan har jag kvar hos Jaque, Frank, Isaac, Daddy, Frances, Fredrick, Mohammed, Anko, Grace, Philip, Beatrice, Dakos, Godfred, Tony, Mavis, Mary, Vanessa, Vicencia, Janet, Celestina, Mary, Angela, Frances Witty, Comfort, Bright, Sammy, Isaac, Nanna Boache, Florence, Josephine, Promis, Gifti, Albert, Frances, Ed, Desmond,, William, Isaac, Bismarck, Angelina, Kofi, Andho, Samuel, Bright, David, Mary, Frances, Otto, James, Philip A, Junior, Sylvester, Metosela, Abigail, Meriama, Abigail O, Samsung, Sa
rah, Steven, Bruce, Ebeni, Eric, Jojo, Sam,
...min 63 barn stora helt underbara familj!
Bild på några av barnen i sina fina sverigedräkter!Åkte från barnhemmet i onsdags...enorm sorg i hjärtat! Gör fysiskt ont. Men vet ju att jag måste åka hem. Både för att jag längtar efter min 'riktiga' familj - och för att jag måste hem och arbeta och spara ihop pengar.
Hade avskedsfest med barnen på måndagkvällen, hade fixat en kompis som kom med stora högtalare och spelade musik - barnen ÄLSKAR att dansa!
Här kommer en liten danssnutt, inte från festen men från en vanlig dag.
Åkte in till Accra på tisdagen för att flyga på onsdagen. Men på tisdag kvällen så ringde Jaque och sa att Frances hade kollappsat...han hade bara svimmat och var helt frånvarande...dom hade tagit honom till en sjukstuga nära, där han fick dropp och fick ligga över natten. Blev så orolig. Vill bara vara nära honom när han var så dålig. Jag tog en taxi och satt med Jaque och vakade hos Frances över natten...F blev bättre på morgonen, och jag var tvungen att åka till flyget...Pratade med Jaque imorse och F är inte frisk ännu men på bättringsvägen.
Ja, nu är jag hemma i en annan verklighet...Konstigt det är att bara en natt bort så är allt så annorlunda. Det känns skönt att vara hemma men det är verkligen blandade känslor.
Jag och några av tjejerna, vi hade en 'tjejdag' där vi bara dansade, hade modevisning och bara löjlade oss...
TACK!!! alla som är med och stöttar!!! Pengarna gör ALL skillnad. Och er PEPPING genom mail och kommentarer ger mig så mycker kraft och energi.
Vi har kunnat göra så mycket bra och på det viset känns det tryggt att åka hem - förutsättningarna är verkligen sååå mycket bättre nu. Men vi är långt ifrån klara....nu måste vi få allt att gå runt...och det handlar i slutändan om pengar...
Jag har inte haft möjlighet att skriva så mycket under resan men jag tänker skriva under sommaren anteckningar från min dagbok. Och redovisa allt som gjort...och om tankar för framtiden!
Så vi hörs snart igen, kram emelie
Emelie, jag beundrar dig för din insats och för ditt arbete med barnen på ditt barnhem. Jag ser med spänning fram emot att följa dina kommande inlägg i bloggen.
SvaraRaderaMin dotters volontärvistelse i Ghana slutade som tur var bättre än det började och hon har också nyligen kommit hem därifrån.
Under de sista veckorna hon var på barnhemmet då hon också mådde bättre efter flera sjuktillfällen och sjukhusbesök, så kunde hon med hjälp av insamlade pengar hjälpa "sitt" barnhem med så mycket.
Sjukförsäkringar till 65 barn och 5 vuxna, 70 myggnät, medicin för knappt ett år, kilovis med mat i form av ris, bönor, torkad majs och olja. Hon ordnade med bättre belysning till barnhemmet och belysning till huset med toaletterna. Det inhandlades även skolböcker som i princip saknades helt tidigare och mycket annat som t.ex. uppladdningsbara lampor, matskålar till alla barn och tandborstar.
Jag beundrar även min dotters insats för barnen på det barnhemmet, och det känns bra att kunna hjälpa till när man direkt får återkoppling till vad pengarna har använts till.
Jag kan tänka mig att fortsätta stötta med pengar både till dina och hennes barn. En liten slant kan göra så stor skillnad för dem därnere... och många bäckar små...
Kram Marie (Amandas mamma)