Pratade precis med fantastiska coola kloka Jacques som hade lyckats få pastorn och hans bror att styra av sina planer....Dom hade haft ett långt samtal, pastorns bror (som ju visade sig vara den riktiga ägaren...) hade varit väldigt sympatisk och lovat att de skulle stå fast vid kontraktet. Jacques hade gått och köpt coca cola för att sluta det muntliga avtalet (i vanliga fall brukar man dricka en 'avtals-öl').
Känns sååå skönt! Har varit så orolig även om jag på något vis kände på mig att det skulle lösa sig, kanske för att det inte fanns något alternativ...vad skulle vi gjort? Hela den här historien har bara gjort mig ännu mer målmedveten om att vi måste äga vår egen mark. Denna oron är för jobbig. När Ulrika var nere så la vi handpenning på en mark som vi tror kan bli jättebra, men det är ett STORT projekt att köpa mark och bygga. Först måste vi få in pengar...och om det lyckas...få till allt det praktiska. VI har kommit ganska långt i planeringen. Jag berättar om det här snart. Nu ska jag gå och FIRA! med ett dopp i havet.
stor kram från världens gladaste emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar